Jag önskar ett barn till men han vill inte

Jag har bara ett barn, min man ville inte ha fler. Hans argument: vi kan inte vara säkra på att nästa barn inte har något hamdiapp. Varför chansa..

Jag längtar fortfarande efter syskonet som aldrig blev. Med facit i hand ångrar jag att inte trixade lite med skyddet. Min man har dessutom sagt att han ångrar att han var så feg. Nu är det försent. Jag har ingen livmoder kvar.

Oj. Hade ni inte pratat om det innan? Det är ju en ganska stor fråga. Två eller tre är ju en lite annorlunda fråga men det blir väldigt stor skillnad med ensambarn eller syskon.

[quote=79129438][quote-nick]Anonym (X) skrev 2018-10-11 17:01:16 följande:[/quote-nick]Jag har bara ett barn, min man ville inte ha fler. Hans argument: vi kan inte vara säkra på att nästa barn inte har något hamdiapp. Varför chansa..

Jag längtar fortfarande efter syskonet som aldrig blev. Med facit i hand ångrar jag att inte trixade lite med skyddet. Min man har dessutom sagt att han ångrar att han var så feg. Nu är det försent. Jag har ingen livmoder kvar.[/

Hur känner du idag då? Är du nöjd över att du stannade kvar i förhållandet ändå? eller känner du att du skulle ha gjort något annat ? Har ditt barn efterfrågat ett syskon någon gång ?

Min son är 4 och har aldrig frågat efter syskon men jag tänker att han är kanske för liten för att förstå än och i äldre dagar så kommer jag att vara för gammal för att skaffa . Jag är 34 idag .

Har du känt som jag att du är rädd för att lämna ditt barn ensam ifall du skulle bli sjuk ?

Du anar inte. När hormonerna kickar in och kroppen skriker barn kan längtan göra en helt galen.. Då tänker man på barn likan ofta varje dag såsom som en tonårskille som tänker på sex. Man blir inte rationell och man kan hamna i en riktig livssorg.

Och det kan svänga fort, det kan det göra även för din tjej. Jag vet, jag var själv en av dem som aldrig varit intresserad av barn.

Han har gjort sitt val.

Nu är det dags att göra ditt. Kan du leva resten av ditt liv utan fler barn? Om inte så måste du tyvärr bryta dig loss.

Lider med dig. Inger rolig situation.

Jag tänker att du måste känna efter hur viktigt det här är för dig. Jag tycker faktiskt inte att ultimatum är fel om det faktiskt är så att du känner att utan ett till barn så kommer du att vara bitter och olycklig. Det är inte utpressning i så fall. Det är raka fakta. Då måste han göra valet om detta med att inte försöka få syskon är viktigare än relationen med dig. På samma sätt som du måste göra valet om relationen med honom och er lilla kärnfamilj är viktigare än att få ett syskon. Kan ingen av er närma sig den andras ståndpunkt.....ja, då finns det ju två val. Stanna olycklig i relationen eller gå. Jag hade gått. 

Lite beroende på hur gammal du är så kan det ju vara mer eller mindre bråttom också, Jag och min man var eniga om ett till barn (inte andra barnet, nummer fyra). Men han ville vänta. Och vänta. Och vänta. Så hann jag bli nästan 37. Då satte jag rejäl press på honom för jag ville inte se det vi hade kommit överens om rinna ut i sanden. Vi började försöka med då var det svårt för mig som tidigare haft lätt att bli gravid. Efter två års försök så är jag nu gravid. Genom IVF. 

Ja, jag tror inte hon kommer bli sån, dels börjar vi bli för gamla och dels är hon väldigt rationell av sig, sen vet vi båda att även om vi skulle vilja ha barn så ska vi inte skaffa det, för barnets skull.

Men visst, skulle hon svänga så skulle jag sorglig nog få avsluta med henne, skulle hon börja manipulera och ljuga eller liknande så hade jag blivit väldigt förkrossad och besviken.

Om han inte vill ha fler barn och du väljer att lämna, ska pojken ni redan har bli av med sin pappa då? Ska han behöva bo varannan vecka bara för att du ska ha ett barn till? Är inte det ganska egoistiskt. Bry dig om det barn du har i första hand. Splittra en familj bara för att man vill ha ett barn till .....?

Vilken jobbig sits :/ Jag tycker att det är omoget av honom att så bestämt säga nej och inte ens diskutera saken med dig. Hans orsak känns klen. Han vill skämma bort er son?

Själv har jag vuxit upp som ensambarn och det önskar jag ingen. Jag värdesätter inte alls det där ekonomiska, det är ingenting emot de fina syskonrelationer jag ser att vissa av mina vänner har. De har nån som finns där i vått och torrt. Finns inget hellre jag skulle vilja ge mitt barn. Speciellt nu när folk börjar få egna barn och jag ser hur de med syskon umgås med varandra och varandras barn. Känns som en sån tillgång.

Jag har därför tidigt bestämt mig för att jag absolut minst vill ha två barn, gärna fler. Var väldigt tydlig med att om vi skulle ha barn så skulle vi skaffa syskon, vilket jag och min dåvarande var överens om. Dock kan man inte styra hur allt blir i livet, tyvärr gick vi isär så det blev bara ett barn. Min högsta dröm är att ge hen ett syskon. Jag kan aldrig vara säker på att det blir så men jag kommer vara brutalt ärlig med det om jag träffar nån, känner att det inte är ett alternativ för mig att dejta nån som inte har samma önskan.

I ditt läge är det på ett sätt svårare, för du måste ju välja att avstå eller faktiskt bryta upp er familj. På nåt sätt måste du visa för din sambo hur viktigt detta är för dig. Förstår han det? Det kanske är en mycket större sorg för dig att sonen aldrig får syskon, och i hans fall skulle det kanske inte göra så stor skillnad ändå? Få honom att förstå att du kan överväga att lämna relationen pga det här, inte som ett hot, utan för att visa att det är en så pass viktigt fråga för dig.