Benderino skrev 2018-11-08 16:22:02 följande:
Tack för svaren. Bärsele har vi, det är dock inget som dottern uppskattar alls, hon tycker det är obekvämt och jobbigt bara, kan ha att göra med att min fru testade med bärsele och dottern då inte kom åt brösten när hon satt i selen.
Vad
Vadå lägg ner tanken om inskolning? För mig är det inte alls oviktigt.
Och vad är det du inte fattar? Försöker jag få henne att sova, blir hon ledsen, hur jag än gör. Försöker jag lägga henne i sängen, så blir hon ledsen, vad jag än gör, håller jag om henne försiktigt och myser eller gungar henne lite, försöker ge henne napp eller vad som helst så spelar det ingen roll, hon är ledsen vilket som. När hon blir ledsen så tar jag henne såklart, bär henne, försöker vyssja och mysa med henne i famnen för att lugna henne och få henne att sova, men det går inte, hon blir mer intresserad av annat. Ingenting funkar.
Även när min fru försöker så är det lönlöst, hur hon än beter sig på alla dess möjliga vis så är hon absolut ledsen ända tills hon får tutten. Det är det vi behöver hjälp med, att få råd hur man ska göra för att få henne lugn och trygg nog att sova utan att hon får bröstet. Hon är inte hungrig eller törstig, hon vill ha tutten som en "napp" för att sova bara.
Om du läser mitt första inlägg igen så ser du att det enda jag kan göra för att få henne att sova är att åka bil eller gå med vagnen. Det är det enda, vilket jag såklart får göra, hon kan inte skrika tills hon kräks, det blir bara värre av det
Fast min poäng med inskolningen på förskolan är att sex månader bort är ett halvt liv för er dotter, det kan alltså hända precis hur mycket som helst med hennes utveckling på den tiden. Ni behöver alltså inte det minsta oroa er för inskolningen sex månader bort när det gäller amningen, det kan ha löst sig hur mycket som helst till dess.
Dessutom, det finns hur många historier som helst om barn som bara somnar på ett visst sätt hemma oh sen börjar de förskolan och vips så somnar de precis som alla andra.
Men två saker. Det är inte farligt att hon blir ledsen för att hon inte får somna som hon vill, dvs vid bröstet eller i bilen. Det är inte farligt att gråta. Det som är farligt är att vara bebis, ledsen och ensam. Dvs så länge ni finns där hos henne och ger henne närhet så är det inte farligt. Hon får gråta. Och lära sig att somna på annat sätt än vid bröstet.
För jag antar av det du skriver att när hon gråter en stund så ger ni upp och ger bröstet eller åker bil och då talar ni ju varje gång om för henne att om man gråter så kommer bröstet eller bilen komma till slut. Ni behöver alltså lära om henne, att man kan gråta och vara ledsen, men ni finns där för henne och så kan hon lära sig att somna hos er på annat sätt än vid bröstet.
Jag har alltså erfarenhet av detta, jag både tog bort nattamningen för sonen på egen hand, dvs gav närhet men inte bröstet. Men också erfarenhet av att min man lärde sonen somna i hans famn på kvällarna, istället för vid mitt bröst.
Det handlar om att bestämma sig för hur man vill att barnet ska somna istället ( i famnen, i sängen, i vagnen eller vad man nu vill), vara konsekvent, ge närhet och hålla ut. Inte låta barnet skrika 30 min och sen ge upp, då är man på ruta ett igen.
