• Sharper

    Skolan bryr sig inte

    Vi har problem med att 8-åringen är utåtagerande. Dels i skolan men även hemma hos sin mamma. Hos sin pappa ät det inga problem alls (nästan inga dispyter men dom som finns är normala så att säga). Skolan har tröttnat och går in för att han skulle ha ADHD, är jobbigt och dum i huvudet typ. Mamman är också inne på utredning. Pappan säger nej då han inte ser problemen hemma utan det är i skolan och hos mamman, hade det varit ADHD hade vi märkt något hemma hos oss. Skolan påstår att de gjort allt de kan. Senaste grejen var att det fanns någon stödperson i klassen som var med pojken och 2 andra. Men det hade inte fungerat alls utan han hade varit likadan (efter 1 försök!!) Pappan är trött på att inget händer. De gånger pojken är i situationer då han blir slagen mm och slår tillbaka i försvar får han alltid skulden, för att de som gick på honom säger det. Vi vet inte vad vi ska göra. Samarbetet mellan föräldrarna fungerar inte och kommer dessvärre aldrig göra det heller. De tycker helt olika. Jag och pappan vet inte vad vi ska göra gör att framförallt hjälpa pojken att må bra och sluta vara så utåtagerande. Vi pratar om detta med honom varje vecka han är hos oss, i regel är det någon incidens varje vecka, ibland är pojken upphovsman till det och ibland inte.

  • Svar på tråden Skolan bryr sig inte
  • mammatill6
    Hanssons Klister skrev 2018-11-13 07:53:59 följande:

    Varför?


    Försatt han ska få hjälp om han nu har adhd. Uppenbarligen finns ju symtom på det både i skolan och hos mamman. Varför är det så svårt att då gå med på en utredning. Om det nu kan hjälpa honom klara skolan.
  • Sharper
    Anonym (Okunskap) skrev 2018-11-13 07:57:21 följande:

    Och ta. Skriv inte ?adhd och dum i huvudet?. De flesta med adhd ligger över medel på begåvning.


    Fast det är så skolan tycker om pojken när de pratar med pappan. JAG tycker inte så. Pojken är som vilket annat barn som helst. Jag har själv viss erfarenhet och utbildning då jag läst specialistutbildning i psykisk ohälsa samt jobbat inom psykiatrin.
  • mammatill6

    [quote=79210098][quote-nick]Hanssons Klister skrev 2018-11-13 08:03:27 följande:[/quote-nick]Han uppvisar ett helt normalt beteende hos fadern. Eller har jag missat något?[/

    Men han har problem hos mamman och skolan som båda reagerar. Kan mycket väl vara så att pappan har den strukturen som behövs för att det ska fungera. Kan även vara så att hans energi räcker till att hålla fokus där men sen är det slut. Framgår inte hur ofta han är hos pappan.

  • Sharper
    mammatill6 skrev 2018-11-13 07:58:52 följande:

    Försatt han ska få hjälp om han nu har adhd. Uppenbarligen finns ju symtom på det både i skolan och hos mamman. Varför är det så svårt att då gå med på en utredning. Om det nu kan hjälpa honom klara skolan.


    Det finns inga problem hemma. Jag och pappa är inga perfekta föräldrar och vi gör fel men vi får aldrig ett sånt beteende från pojken iallafall. Däremot blir han mer orolig när mamman har något i kikaren.
  • mammatill6
    Sharper skrev 2018-11-13 08:12:50 följande:

    Fast det är så skolan tycker om pojken när de pratar med pappan. JAG tycker inte så. Pojken är som vilket annat barn som helst. Jag har själv viss erfarenhet och utbildning då jag läst specialistutbildning i psykisk ohälsa samt jobbat inom psykiatrin.


    Säger skolan att han är dum i huvudet? Eller gör ni den kopplingen när de antyder adhd?
  • tankfull
    Sharper skrev 2018-11-13 07:30:35 följande:
    Pappan lever ihop med mig och mina 2 barn sen snart 1 år tillbaka varannan vecka.

    Nu när vi lever ihop har de inget morgonfritids då jag pluggar på distans. Han går på fritids måndag och tisdag 1 timme varje tillfälle för att sedan följa med storasyster hem.

    2 aktiviteter o veckan, mamman försöker få till fler. Vi har sagt nej då han har det kämpigt i skolan + den aktiviteten det gäller ligger på fredagar vilket inte passar oss tyvärr.

    Hos oss får de hjälpa till med vissa sysslor tex gå ut med mat till hönorna, duka/duka av, plocka i och ur diskmaskin, städa sina rum, lägga sin smutstvätt i tvättkorgen, lägga in sin rena tvätt i garderoben.

    Han är gärna med och hjälper till med att "vuxenjobb" typ vid renovering och liknande vilket min man uppmuntrar väldigt mycket. Ibland får han ligga hos oss en stund på kvällen när mina barn lagt sig för att få lite extra pappamys. Vi är noga med rutiner. I regel får han lägga sig mellan 19.30-20 på vardagar. En dag i veckan kan klockan bli närmare 20.30 pga aktivitet som slutar 19.45.

    Han leker mycket med min 2-åring, badar gärna med honom, hjälper honom med att bre frukostmacka, myser i soffan och busar ute.
    Jag reagerar på att ni inte låter pojken ha fler aktiviteter, vilket mamman vill. Mitt barn är väldigt aktivt och gympa tre gånger i veckan har varit superbra, hon skulle klättrat på väggarna annars. Att ha aktiviteter, gärna fysiska kan hjälpa läxläsning och koncentration - och minska dåligt humör. Du känns som en väldigt organiserad person, får också en känsla av att det är du som bestämmer var skåpet ska stå. Det skulle kunna vara därför ni inte ser så mycket av pojkens utåtagerande sida, men när han kommer hem till mamman kan han mycket väl slappna av och efter att ha levt med en anspänning för att vara dig till lags kan pojken då slappna av och då kommer även all "skit". Barn lever gärna ut sina dåliga sidor där tryggheten finns. Underskatta inte mammans upplevelse av sin son, det är trots allt hennes barn och hon känner honom bättre än du. Pappans partner har en förmåga att vilja sätta pappans föredetta på plats, och det gagnar ingen.
  • mammatill6

    [quote=79210128][quote-nick]Sharper skrev 2018-11-13 08:14:24 följande:[/quote-nick]Det finns inga problem hemma. Jag och pappa är inga perfekta föräldrar och vi gör fel men vi får aldrig ett sånt beteende från pojken iallafall. Däremot blir han mer orolig när mamman har något i kikaren.[/

    Men om två ställen reagerar, varför är ni så emot en utredning? Ganska vanligt att det fungerar på vissa ställen. Min ena dotter fungerade bra på dagis men katastrof hemma. Det va hemma hon va trygg och kunde släppa fram allt, på dagis gick all energi åt till alla intryck och krav.

    Men son va tvärtom i början, katastrof i skolan, han klarade inte av alla krav och tog ut det både där och hemma.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Okunskap) skrev 2018-11-13 07:53:26 följande:

    Det är kommentarer från folk som du som gör det så in i helvetes svårt att ha ett barn med adhd. Önskar så att du fått känna på hur det är. ?Vettiga föräldrar lär sina barn att inte slå tillbaka?.. fy fan så dumt skrivet.


    OM man har ett barn med ADHD kan man i alla fall försöka. Min dotter har ADHD. Hon har slagit sina syskon nån gång när hon var yngre, men aldrig slagits i skolan. Men sen var det ingen som slog henne heller. Ett av våra andra barn blev slaget när han var åtta, han slog inte tillbaka, vi polisanmälde. Sen var det inget mer med den saken.
  • Anonym (Jag)
    Sharper skrev 2018-11-13 07:33:36 följande:

    Pappan har varit med i skolan flera gånger under håret jag varit med i bilden. Vi lär barnen att de får försvara sig om det behövs. MEN bara om någon annan slår först, tex blir man retad så slår man inte utan då går msn till en vuxen. Och det har han gjort också men ändå får han skulden.


    Klart han får skulden om han slår. Blir man slagen en gång vänder man och går. Är det dock någon som matar på med slag så är det klart man ska använda självförsvar. Men när min åttaåring fick en smäll så sprang han bara. Hur jävla svårt ska det vara?!?! Helt sjukt att folk när sina barn att det är okej att slåss!

    Hur beter sig pojken när pappan är med i skolan?
Svar på tråden Skolan bryr sig inte