Sharper

Äldre 13 Nov 05:52

82 svar

Skolan bryr sig inte

Vi har problem med att 8-åringen är utåtagerande. Dels i skolan men även hemma hos sin mamma. Hos sin pappa ät det inga problem alls (nästan inga dispyter men dom som finns är normala så att säga). Skolan har tröttnat och går in för att han skulle ha ADHD, är jobbigt och dum i huvudet typ. Mamman är också inne på utredning. Pappan säger nej då han inte ser problemen hemma utan det är i skolan och hos mamman, hade det varit ADHD hade vi märkt något hemma hos oss. Skolan påstår att de gjort allt de kan. Senaste grejen var att det fanns någon stödperson i klassen som var med pojken och 2 andra. Men det hade inte fungerat alls utan han hade varit likadan (efter 1 försök!!) Pappan är trött på att inget händer. De gånger pojken är i situationer då han blir slagen mm och slår tillbaka i försvar får han alltid skulden, för att de som gick på honom säger det. Vi vet inte vad vi ska göra. Samarbetet mellan föräldrarna fungerar inte och kommer dessvärre aldrig göra det heller. De tycker helt olika. Jag och pappan vet inte vad vi ska göra gör att framförallt hjälpa pojken att må bra och sluta vara så utåtagerande. Vi pratar om detta med honom varje vecka han är hos oss, i regel är det någon incidens varje vecka, ibland är pojken upphovsman till det och ibland inte.

Sharper

Äldre 13 Nov 08:31

#27

Hanssons Klister skrev 2018-11-13 07:48:37 följande:

Tackar för detta.

Det skulle vara till hjälp om du vill beskriva lite kring hur hans vardag ser ut när han är hos mamman, även om jag förstår att du vill hålla dig utanför konflikten mellan hans föräldrar.

Oavsett så finns inga skäl att misstänka någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

De går upp liknande tid hos oss, sen när mamman dom ca 30 minuter till skolan (detta tycker båda barnen är jobbigt, här kan pojken va ganska retlig mot sin syster Vad bi fått höra av barnen). De går på fritids en stund. Pojken kan/Får sitta en hel helg med att titta på Youtube mm i telefonen. Han lägger sig runt 21. Det har hänt att barnen ringer för att säga godnatt så sent som 22 men då vi oftast redan sover då sa pappan ifrån på skarpen att efter 21 får man inte ringa.

Annars vet jag inte så mycket mer än att mamman pratar illa om min man inför barnen. Hon säger åt dom vart de ska bo, att de ska få byta skola mm. De är alltid trötta när de kommer till oss, inte ovanligt att det är grinigt/tjurigt men sen är det helt andra barn (glada och pigga) när de åker ifrån oss. När barnen är här ringer deras mamma nästan varje dag sen vi fick in en ny vana att barnen inte måste ringa till henne varje kväll (flickan fick panik och nästan ångest i början när vi sa att det tex var för sent för att ringa). Därför har vi valt att stänga av den telefon som de har hos oss när de inte behöver den. Nu kanske barnen ringer 2-3 gånger till henne när de är.här, pojken vill inte alltid prata dock. Sist de kom till oss han barnen inte komma innanför dörren innan mamman ringde och frågade vad de hade gjort, vad de skulle göra nu osv.

När barnen är hos mamman ringer de kanske 1-2 gånger och skulle min man ringa någon gång är det inte alltid han får prata med barnen (de råkar alltid vara upptagna med annat).

mammatill6

Äldre 13 Nov 08:44

#29

Sharper skrev 2018-11-13 08:31:15 följande:

De går upp liknande tid hos oss, sen när mamman dom ca 30 minuter till skolan (detta tycker båda barnen är jobbigt, här kan pojken va ganska retlig mot sin syster Vad bi fått höra av barnen). De går på fritids en stund. Pojken kan/Får sitta en hel helg med att titta på Youtube mm i telefonen. Han lägger sig runt 21. Det har hänt att barnen ringer för att säga godnatt så sent som 22 men då vi oftast redan sover då sa pappan ifrån på skarpen att efter 21 får man inte ringa.

Annars vet jag inte så mycket mer än att mamman pratar illa om min man inför barnen. Hon säger åt dom vart de ska bo, att de ska få byta skola mm. De är alltid trötta när de kommer till oss, inte ovanligt att det är grinigt/tjurigt men sen är det helt andra barn (glada och pigga) när de åker ifrån oss. När barnen är här ringer deras mamma nästan varje dag sen vi fick in en ny vana att barnen inte måste ringa till henne varje kväll (flickan fick panik och nästan ångest i början när vi sa att det tex var för sent för att ringa). Därför har vi valt att stänga av den telefon som de har hos oss när de inte behöver den. Nu kanske barnen ringer 2-3 gånger till henne när de är.här, pojken vill inte alltid prata dock. Sist de kom till oss han barnen inte komma innanför dörren innan mamman ringde och frågade vad de hade gjort, vad de skulle göra nu osv.

När barnen är hos mamman ringer de kanske 1-2 gånger och skulle min man ringa någon gång är det inte alltid han får prata med barnen (de råkar alltid vara upptagna med annat).

Så du har bestämt att problemet är mamman? Om nu skolan tycker sig se att det kan va adhd och även mamman, varför går ni inte med på det? Har han inte så visar det sig ju. Men har han kan han få hjälp. Ni ärbjubstrutsar nu, bara för att det funkar hos er.

mammatill6

Äldre 13 Nov 08:45

#30

[quote=79210211][quote-nick]Hanssons Klister skrev 2018-11-13 08:42:02 följande:[/quote-nick]Varannan vecka - hos respektive förälder. Relationen mellan föräldrarna är dysfunktionell, om vi ser till vad som skrivits. Problemen i skolan kan vara en manifestation av detta. Föräldrarna bör självklart gräva ner stridsyxorna och se till att minimera stressen, för deras son, som uppkommer av att behöva hoppa mellan två olika fasta punkter.

Jag förstår inte riktigt hur en neuropsykiatrisk utredning av ett barn ska lösa hans föräldrars konflikt.[/

Det kan även vara tecken på adhd.

tankfull

Äldre 13 Nov 08:50

#31

Sharper skrev 2018-11-13 08:31:15 följande:

De går upp liknande tid hos oss, sen när mamman dom ca 30 minuter till skolan (detta tycker båda barnen är jobbigt, här kan pojken va ganska retlig mot sin syster Vad bi fått höra av barnen). De går på fritids en stund. Pojken kan/Får sitta en hel helg med att titta på Youtube mm i telefonen. Han lägger sig runt 21. Det har hänt att barnen ringer för att säga godnatt så sent som 22 men då vi oftast redan sover då sa pappan ifrån på skarpen att efter 21 får man inte ringa.

Annars vet jag inte så mycket mer än att mamman pratar illa om min man inför barnen. Hon säger åt dom vart de ska bo, att de ska få byta skola mm. De är alltid trötta när de kommer till oss, inte ovanligt att det är grinigt/tjurigt men sen är det helt andra barn (glada och pigga) när de åker ifrån oss. När barnen är här ringer deras mamma nästan varje dag sen vi fick in en ny vana att barnen inte måste ringa till henne varje kväll (flickan fick panik och nästan ångest i början när vi sa att det tex var för sent för att ringa). Därför har vi valt att stänga av den telefon som de har hos oss när de inte behöver den. Nu kanske barnen ringer 2-3 gånger till henne när de är.här, pojken vill inte alltid prata dock. Sist de kom till oss han barnen inte komma innanför dörren innan mamman ringde och frågade vad de hade gjort, vad de skulle göra nu osv.

När barnen är hos mamman ringer de kanske 1-2 gånger och skulle min man ringa någon gång är det inte alltid han får prata med barnen (de råkar alltid vara upptagna med annat).

Herregud, du har verkligen kontroll på allt. Förstår att barnen skärper sig till max. Ni stänger alltså av barnens mobil för att de "inte behöver den". Att barnen inte "vill" prata med sin mamma under de förhållandena är verkligen inte konstigt, de känner sig iakttagna och kontrollerade. Känner igen detta, min dotter vill helst bara höras via sms när hon är hos sin pappa och hans sambo för det blir sura miner så fort hon pratar med mig, om hon skulle råka låta glad eller kalla mig för nåt gulligt så blir det etter värre. Stackars barn är allt jag kan säga. Den där ADHD:n kan nog bero på en hel del anspänning tror jag.

mammatill6

Äldre 13 Nov 09:19

#34

Hanssons Klister skrev 2018-11-13 09:09:22 följande:

Eller, så är det inte det. Vore väl intressant att få höra vad du rekommenderar för typ av behandling - vid en potentiell fastställning av ADHD.

Finns massa stöd att få som hjälper, allt beroende på vad som passar. Kognitiva stöd som hjälper till att få en struktur i vardagen, hjälp till föräldrar att förstå hur ett barn hanterar krav, tidshjälpmedel, apor i telefonen som strukturerar upp vardagen, hjälp som minskar intryck, förstå att dela upp uppgifter i småuppgifter så de blir hanterbara. Finns mycket man kan göra men saknar man förståelse för diagnosen och kunskap så funkar det inte. Kan mycket väl vara så att det ör ts som ställer till det med många intryck, många krav. Säger inte att det är så men ts verkar bombsäker på att eftersom det funkar där är problemet inte där.

Sharper

Äldre 13 Nov 09:27

#35

tankfull skrev 2018-11-13 08:50:34 följande:

Herregud, du har verkligen kontroll på allt. Förstår att barnen skärper sig till max. Ni stänger alltså av barnens mobil för att de "inte behöver den". Att barnen inte "vill" prata med sin mamma under de förhållandena är verkligen inte konstigt, de känner sig iakttagna och kontrollerade. Känner igen detta, min dotter vill helst bara höras via sms när hon är hos sin pappa och hans sambo för det blir sura miner så fort hon pratar med mig, om hon skulle råka låta glad eller kalla mig för nåt gulligt så blir det etter värre. Stackars barn är allt jag kan säga. Den där ADHD:n kan nog bero på en hel del anspänning tror jag.

De har telefonen hos oss för att kunna gå hem f9rn skola själva. Annars har inte en 8-åring behov av mobil. Innan vi försökte få barnen att minska på ringande till mamman blev det som sagt panik om klockan blev för mycket för att vi tex gjorde en aktivitet. Inte ett normalt beteende. Anledningen till att jag vet är för att det kommit fram i soc-utredning

mammatill6

Äldre 13 Nov 09:35

#37

Hanssons Klister skrev 2018-11-13 09:32:36 följande:

Du har egna barn med ADHD, antar jag?

Ja 3 stycken.

tankfull

Äldre 13 Nov 09:45

#38

Sharper skrev 2018-11-13 09:27:33 följande:

De har telefonen hos oss för att kunna gå hem f9rn skola själva. Annars har inte en 8-åring behov av mobil. Innan vi försökte få barnen att minska på ringande till mamman blev det som sagt panik om klockan blev för mycket för att vi tex gjorde en aktivitet. Inte ett normalt beteende. Anledningen till att jag vet är för att det kommit fram i soc-utredning

Varför skulle en 8-åring inte kunna få ha mobil? Behovet kan vara att få ringa sin mamma precis när man vill, det är ett helt normalt beteende kan jag försäkra! Att kontrollera och bestämma precis hur kontakten ska se ut mellan barn och deras föräldrar känns däremot inte sunt. Socialförvaltningen har plikt att utreda alla anmälningar - en del kommer in på grund av hämnd mellan ex och liknande - men att man genomgått en utredning betyder inte per automatik att man är en dålig förälder. (Mitt ex och jag fick en sån anmälan som hämnd för att vi hade klagat på grannens hund som ylade från morgon till kväll.) Mamman i detta fallet har säkert sina brister, precis som alla föräldrar, och jag känner inte henne eller barnen, men man kan tydligt utläsa ditt förakt och ditt behov av att få ha allting på det vis som du anser är det rätta. När pappans nya kritiserar pappans ex så blir det lätt onyanserat, och det kan vara känsligt bara med mammans "existens" i pappans sambos tillvaro - där sambon (du) vill vara enväldig härskare. I vissa fall kommer barnen i kläm.

annabellelee

Äldre 13 Nov 10:13

#40

Jag ser inget problem med utredning. Har pojken inga problem visar det ju sig, och då kan inte mamman"skylla" på det längre. Och har han adhd blir det lättare att få resurser till honom, tex extra stöd i skolan.

Ofta kommer man fram till saker som kan vara bra även om man inte kommer fram till en diagnos, tex att barnet har bristande impulskontroll, och då kan man jobba med det. (Naturligtvis kan han inte slåss även om någon sagt något dumt till honom. För sin egen skull måste han få hjälp att hitta andra sätt att hantera det. )

Anonym (Anonym)

Äldre 13 Nov 10:50

#41

Sharper skrev 2018-11-13 09:27:33 följande:

De har telefonen hos oss för att kunna gå hem f9rn skola själva. Annars har inte en 8-åring behov av mobil. Innan vi försökte få barnen att minska på ringande till mamman blev det som sagt panik om klockan blev för mycket för att vi tex gjorde en aktivitet. Inte ett normalt beteende. Anledningen till att jag vet är för att det kommit fram i soc-utredning

Jo en 8-åring ska kunna ringa sin mamma och såklart även sin pappa även om det är sent även om det så är mitt på natten. Klart barnet får panik när den inte får lov till det. Helt normal reaktion för ett barn. Till övriga människor ringer man inte när som helst.

Skolan bryr sig inte

INNEHÅLL