• Sharper

    Skolan bryr sig inte

    Vi har problem med att 8-åringen är utåtagerande. Dels i skolan men även hemma hos sin mamma. Hos sin pappa ät det inga problem alls (nästan inga dispyter men dom som finns är normala så att säga). Skolan har tröttnat och går in för att han skulle ha ADHD, är jobbigt och dum i huvudet typ. Mamman är också inne på utredning. Pappan säger nej då han inte ser problemen hemma utan det är i skolan och hos mamman, hade det varit ADHD hade vi märkt något hemma hos oss. Skolan påstår att de gjort allt de kan. Senaste grejen var att det fanns någon stödperson i klassen som var med pojken och 2 andra. Men det hade inte fungerat alls utan han hade varit likadan (efter 1 försök!!) Pappan är trött på att inget händer. De gånger pojken är i situationer då han blir slagen mm och slår tillbaka i försvar får han alltid skulden, för att de som gick på honom säger det. Vi vet inte vad vi ska göra. Samarbetet mellan föräldrarna fungerar inte och kommer dessvärre aldrig göra det heller. De tycker helt olika. Jag och pappan vet inte vad vi ska göra gör att framförallt hjälpa pojken att må bra och sluta vara så utåtagerande. Vi pratar om detta med honom varje vecka han är hos oss, i regel är det någon incidens varje vecka, ibland är pojken upphovsman till det och ibland inte.

  • Svar på tråden Skolan bryr sig inte
  • Sharper
    tankfull skrev 2018-11-13 09:45:04 följande:

    Varför skulle en 8-åring inte kunna få ha mobil? Behovet kan vara att få ringa sin mamma precis när man vill, det är ett helt normalt beteende kan jag försäkra! Att kontrollera och bestämma precis hur kontakten ska se ut mellan barn och deras föräldrar känns däremot inte sunt. Socialförvaltningen har plikt att utreda alla anmälningar - en del kommer in på grund av hämnd mellan ex och liknande - men att man genomgått en utredning betyder inte per automatik att man är en dålig förälder. (Mitt ex och jag fick en sån anmälan som hämnd för att vi hade klagat på grannens hund som ylade från morgon till kväll.) Mamman i detta fallet har säkert sina brister, precis som alla föräldrar, och jag känner inte henne eller barnen, men man kan tydligt utläsa ditt förakt och ditt behov av att få ha allting på det vis som du anser är det rätta. När pappans nya kritiserar pappans ex så blir det lätt onyanserat, och det kan vara känsligt bara med mammans "existens" i pappans sambos tillvaro - där sambon (du) vill vara enväldig härskare. I vissa fall kommer barnen i kläm.


    Vi har förklarar för soc varför de blev såhär. Och hon höll med oss pga saker som kom fram både fr0n oss men även barnen och bedömningen hon gjort efter att ha pratat med mamman. Du har verkligen missförstått mig totalt! Vi bestämmer inte hur kontakten ska se ut, men pappan anser att barnen får ringa till sin mamma när de känner för det. Han har nekat dom att ringa för å säga godnatt när klockan blir för nära inpå läggdags för att de blir oroliga och får svårare att somna om de pratar med mamma precis vid läggdags. Ibland påminner han dom tex runt 17-18 att vill de prata med sin mamma får de ringa då. Och som sagt mobilen har de för att kunna ringa sin pappa när de går hem från skola då de ska korsa en större väg. Annars har de inget behov av en telefon, vill de ringa mamma får de låna hans (eller min om det är så).
  • Sharper
    Anonym (Anonym) skrev 2018-11-13 10:50:05 följande:

    Jo en 8-åring ska kunna ringa sin mamma och såklart även sin pappa även om det är sent även om det så är mitt på natten. Klart barnet får panik när den inte får lov till det. Helt normal reaktion för ett barn. Till övriga människor ringer man inte när som helst.


    10-åringen har själv sagt att det känns mycket bättre nu med de nya vanorna, hon behövde bara en period att vänja sig. Vi har problem innan med att barnen kunde ringa sin mamma på natten när de va hos oss och till min man på natten när de var hos mamma om de inte kunde sova. Istället för att faktiskt gå till den föräldern som var närmast. Det resulterade i att vi alla blev störda. Min man åker till jobbet 04.30 varje dag, ibland 7 dagar i veckan. När vi plockade bort telefonerna från deras rum nattetid somnade de bättre och de kommer ner till min man om de har svårt att sova dessutom. Hade mina barn ringt mig på natten (nu är de 2 och 5) för att de inte kan sova när de är hos sin pappa hade jag också sagt att de inte är okej. Klockan 20 har jag som vana att stränga av ljud och vibration just för att jag inte vill bli störd nattetid när jag sover. Ibland dröjer det till längre men i normalfallet.
  • Sharper
    annabellelee skrev 2018-11-13 10:13:49 följande:

    Jag ser inget problem med utredning. Har pojken inga problem visar det ju sig, och då kan inte mamman"skylla" på det längre. Och har han adhd blir det lättare att få resurser till honom, tex extra stöd i skolan.

    Ofta kommer man fram till saker som kan vara bra även om man inte kommer fram till en diagnos, tex att barnet har bristande impulskontroll, och då kan man jobba med det. (Naturligtvis kan han inte slåss även om någon sagt något dumt till honom. För sin egen skull måste han få hjälp att hitta andra sätt att hantera det. )


    För 1,5 år sen gjorde skolan något slags test men hittade inte ens några tendenser som tyder på adhd. Det testet hade min man sagt nej till men mamman hade sagt till skolan att han godkänt de så dom gjorde det ändå. Skolan påstår att de gjort allt dom kan, men man får inga konkreta svar på exakt vad de gjort. Tex ändring i bemötande, rutiner osv. Plocka fram på papper allt dom gjort som inte funkat, då kan min man gå med på utredning om det finns svart på vitt vad de försökt att göra för att pojken ska må bra och klara skolan. Vi jobbar som sagt med detta hela tiden. Prata med honom, bemötande mm.
  • tankfull
    Sharper skrev 2018-11-13 12:55:38 följande:
    För 1,5 år sen gjorde skolan något slags test men hittade inte ens några tendenser som tyder på adhd. Det testet hade min man sagt nej till men mamman hade sagt till skolan att han godkänt de så dom gjorde det ändå. Skolan påstår att de gjort allt dom kan, men man får inga konkreta svar på exakt vad de gjort. Tex ändring i bemötande, rutiner osv. Plocka fram på papper allt dom gjort som inte funkat, då kan min man gå med på utredning om det finns svart på vitt vad de försökt att göra för att pojken ska må bra och klara skolan. Vi jobbar som sagt med detta hela tiden. Prata med honom, bemötande mm.
    Men vad menar pappan att det finns för skäl till att INTE göra en utredning då? Vad är han så rädd för? Som någon skrev så kan man ju komma fram till att pojken inte har ADHD men att han ändå behöver stöd och kanske få gå och prata med någon. Pojken kanske mår bättre om han får prata med en vuxen som inte är inblandad i hans liv på det sätt som du och hans föräldrar är. En förälder som inte går med på något sådant verkar ha något att dölja.
  • Sharper
    tankfull skrev 2018-11-13 14:01:14 följande:

    Men vad menar pappan att det finns för skäl till att INTE göra en utredning då? Vad är han så rädd för? Som någon skrev så kan man ju komma fram till att pojken inte har ADHD men att han ändå behöver stöd och kanske få gå och prata med någon. Pojken kanske mår bättre om han får prata med en vuxen som inte är inblandad i hans liv på det sätt som du och hans föräldrar är. En förälder som inte går med på något sådant verkar ha något att dölja.


    Därför att han inte har adhd, skolan påstår att de gjort allt och att de inte finns mer att göra. Han ska kräva att få detta på papper, vad de gjort osv. Är det verkligen allt kanske han kan gå med på en utredning isåfall. Men grejen är att pojken blir "liten" så fort han kommer till skolan. Han ser osäker ut. De gånger andra elever mobbas/retas eller tillochmed slår honom utan att han gjort något får han ändå skiten av skolan. Pappan vill att skolan ska ta tag i de stora problemet innan man anklagar pojken för att det gör de lättare för skolan att göra så. När de får höra att mamman tycker barnen ska byta skola tycker dom de är en bra idé!
  • tankfull
    Sharper skrev 2018-11-13 14:27:45 följande:
    Därför att han inte har adhd, skolan påstår att de gjort allt och att de inte finns mer att göra. Han ska kräva att få detta på papper, vad de gjort osv. Är det verkligen allt kanske han kan gå med på en utredning isåfall. Men grejen är att pojken blir "liten" så fort han kommer till skolan. Han ser osäker ut. De gånger andra elever mobbas/retas eller tillochmed slår honom utan att han gjort något får han ändå skiten av skolan. Pappan vill att skolan ska ta tag i de stora problemet innan man anklagar pojken för att det gör de lättare för skolan att göra så. När de får höra att mamman tycker barnen ska byta skola tycker dom de är en bra idé!
    Jag förstår fortfarande inte problemet med en utredning. Pappan vill ha bevis för vad skolan gjort - en utredning av ADHD är väl en av de saker som skolan kan ha som åtgärd, men då vill pappan inte gå med på det. Att byta skola och få en nystart kan vara en annan utmärkt idé. Jag lämnar tråden nu och önskar er lycka till med den lille killen.
  • Sharper
    tankfull skrev 2018-11-13 14:37:33 följande:

    Jag förstår fortfarande inte problemet med en utredning. Pappan vill ha bevis för vad skolan gjort - en utredning av ADHD är väl en av de saker som skolan kan ha som åtgärd, men då vill pappan inte gå med på det. Att byta skola och få en nystart kan vara en annan utmärkt idé. Jag lämnar tråden nu och önskar er lycka till med den lille killen.


    Mamman vill att barnen ska gå i skolan hos henne så barnen kan bo där på heltid (hon flyttade 6 mil bort för snart 2 år sen) Hon såg till att det blev en soc-utredning med lögner som grund.
  • AndreaBD
    mammatill6 skrev 2018-11-13 07:18:42 följande:

    [quote=79209996][quote-nick]Anonym (Jag) skrev 2018-11-13 07:15:57 följande:[/quote-nick]Vettiga föräldrar lär sina barn att inte slå tillbaka, varför har dom inte det?

    Pappan får vara med i skolan nån vecka så kan ni se då hur det funkar.[/

    Så lätt är det inte. Han man adhd klarar man inte alltid av att hejda sig.


    Och DÅ är ju detta en anledning att göra en utredning.
  • AndreaBD
    Sharper skrev 2018-11-13 07:31:59 följande:
    Därför att det är kränkande mot pojken då han inte har någon ADHD. Det har tidigare gjorts något test eller dylikt (alltså ingen utredning) dom inte visade någon som helst problematik. Skola skyller allt på 8-åringen även om andra barn går på honom först tex retas eller så.
    Men han har ett problematisk beteende i skolan och det är en anledning att utreda. Då finns det inget att vara kränkt över. Och det finns INGET enskilt test som skulle kunna visa om någon har ADHD.
  • AndreaBD
    Sharper skrev 2018-11-13 07:31:59 följande:
    Därför att det är kränkande mot pojken då han inte har någon ADHD. Det har tidigare gjorts något test eller dylikt (alltså ingen utredning) dom inte visade någon som helst problematik. Skola skyller allt på 8-åringen även om andra barn går på honom först tex retas eller så.
    Men han har ett problematisk beteende i skolan och det är en anledning att utreda. Då finns det inget att vara kränkt över. Och det finns INGET enskilt test som skulle kunna visa om någon har ADHD.
Svar på tråden Skolan bryr sig inte