Min var påväg ut men kanske var någon annan också? Min pojke är kvar i magen. Åkte ju in 26+2 och är idag 31+3. Är sjukskriven och är in på regelbundna kontroller av livmodertappen. Läget är stabilt vilket vi är så otroligt tacksamma för så han får stanna några veckor till iaf :)
Idag känns det nästan outhärdligt här! Det är 32 grader varmt och jag är så enormt svullen. Mina fotknölar har försvunnit och svullnaden går hela vägen upp över knät. Känner mig som en flodhäst. Startade dagen med en iskall dusch och har sedan duschat fötter och ben kallt ett par gånger under dagen men det hjälper inte. Stramar något enormt! Hoppas det är bättre imorgon och att det inte kommer fortsätta och bli värre fram till förlossningen... min första graviditet var extremt jobbig då jag var enormt svullen redan från vecka 20-22 som bara blev värre och värre. Gick upp nästan 40 kg då och nästan allt var vätska så det var riktigt extremt och hade SÅ ont i hela kroppen då det hela tiden kändes som att huden skulle spricka av all vätska.
Ja det känns inte alls kul även om jag ju förstår att de måste lägga akuta saker i första hand. Är glad att jag väntar detta barn med en ny man för jag vet i alla fall att han kommer ta fighten åt mig om det behövs, förra gången gjorde inte pappan ett skit.
Känns skönt att få skriva av sig och få lite sympati här haha.
De hade egentligen inga argument utan det var mer att jag inte skulle komma där och tro att man kan snittas hur som helst när det satt igång. Det var gynekologen som de ringde in på jour som inte ville snitta, fram tills att hon var på plats var det ingen som sa något om det. Jag hade ju snitt beviljat av humanitära skäl då jag var med om en våldtäkt som ung vilket gjorde att jag upplevde min första förlossning (vaginal) som väldigt traumatisk (nio år senare kommer jag fortfarande ihåg detaljer av hur fruktansvärt det kändes att föda, både smärtan och Känslan av att inte få Bestämma över sin kropp och kunna avsluta). Så det var ju inga medicinska risker de tog utan ?bara? mitt psykiska mående.
Nej jag tänkte inte ens på att man skulle kunnat fråga om ett annat sjukhus. Jag frågade bara om det inte gick att lägga det någon dag tidigare istället för senare men det gick inte.
Kände i alla fall att den jag pratade med försökte få mig trygg och brydde sig om att det blev väldigt jobbigt för mig så tycker i alla fall att hon bemötte mig schysst. Hon såg till att jag fick behålla min inskrivningstid 12/8 så att jag iaf fått all information och så om det skulle starta spontant och så skrev hon in i min journal att snittet blivit flyttat och min oro för att det inte ska bli en liknande diskussion som innan förra snittet. Så det känns bra i alla fall men oron finns ändå.
Var hos m precis. Kontroll v 33. Inte varit på kontroll sedan v 28 pga semester.
SF mått 23 i v 28...mem tyvärr samma nu IV 33!
Bra värden i övrigt. Fixerat barn, lite lågt blodtryck men samma som förut, bra hjärtljud, bra rörelse hos barnet.
Så nu sitter jag och väntar på tillväxt ul på spec mvc...
Uppdatering! :)
Allt såg bra ut. Bra med fostervatten. Fostervatten både i magsäcken och full urinblåsa, tydligen bra tecken på att barnet mår bra. Bra hjärtljud och barnet var livligt.
Det var litet inom normalspektrat, ca -12% men det är ju helt perfekt så är inte orolig. Den vägde ca 2040 g nu när jag snart går in i v 35 (v 34+0).
Så får väl tacka min träning innan graviditeten för att magmusklerna håller inne magen en del :p
Gått upp 3 kg sedan inskrivningen enligt bm men enligt mig när jag blev gravid har jag gått upp 4-5 kg så helt ok. Så det är väl bebisen och inte så mkt mer jag har gått upp. Påverkar ju säkert också magens storlek antar jag.
Jag har börjat bli så otroligt illamående igen senaste veckorna... mest när jag sitter stilla eller ligger stilla.
Bm visste inte, hon sa att man oftast brukar bli det lite senare i graviditeten. Går in i v 35 i morgon...
Jag har lågt blodtryck men det har jag ju jämt haft och ännu mer i graviditeten. Jag vet att tryck på vena cava inte är bra men hon kunde inte säga att det skulle ge illamående och SITTER man borde det ju inte trycka på vena cava.
Nån annan som mår illa?
Jag har dessutom känt mig mkt tröttare bara senaste veckan. Trött mentalt tror jag. Säkert mycket att jag haft hela familjen hemma hela sommaren så jag är rätt trött, ska bli skönt att det blir måndag för då jobbar mannen och den yngsta är på fritids. Gillar inte känslan av att vara såhär trött både fysiskt och mentalt!
Någon som känner igen sig? Mår egentligen rätt bra. Inga direkta krämpor utom illamåendet och då foglossningar men de har blivit bättre sedan bebisen fixerade sig för flera veckor sedan.
Börjat få mensvärk. Kan det betyda nåt?
Upplever att jag mått helt annorlunda senaste veckan.
Ni som fött förut kan ni i efterhand se nåt som ni nu förstår startade förlossningen?
Oj vad häftigt, och lite läskigt, att inte få några föraningar!
Precis fått veta att jag har gbs och uvi igen, går in i vecka 38 imorgon och känner mig väldigt orolig. Är rädd att bebisen ska smittas och kanske dö i magen eller att förlossningen ska starta och gå så snabbt att jag inte hinner få dropp. Känns så jobbigt att få det här beskedet så sent i graviditeten, hade verkligen börjat slappna av och bara se fram emot att snart få träffa min bebis. Nu känns det osäkert att den lille ens kommer överleva. Jag vet att det är låg risk att barnet faktiskt smittas men risken finns ju och händer det så är det illa. Känns också som att infon från barnmorskan är så fattig, samtidigt som man läser alla historier om hur det gått för andra på Internet. Jag har fått penicillin utskrivet så jag antar att jag ändå fått den vård jag kan få men jag är verkligen rädd för den fortsatta graviditeten. Önskar bara att jag kunde bli igångsatt och få ut min bebis nu.