Anonym (2årärlänge) skrev 2019-04-21 18:25:23 följande:
Ja spy på, jag känner att det jag saknat oxh EGENTLIGEN behövt är att få medhåll i det svarta. Inte bara det konstruktiva oxh peppande, blir bara provocerad! Visst det kanske är bättre för en själv att vara en positiv person o Allt det där o inte gräva ned sig men alla är inte så som person och då blir det rent av provocerande o förminskande när partnern eller nån vän som inte upplevt samma sak ska vara "positiv".
Det låter som en fars med dessa showers och poppande av nyheter! Tur dessa jippon inte förekommer i mina kretsar. Känns som en manisk happening för alla kvinnor som ska leva ut sina modersgener i grupp, får faktiskt lite panik av tanken bara.
Du är inte alls hemsk som var "sjuk". Hela det där upplägget är ju som gjort för att det till slut är nån i nån kompisgrupp (statiskt minst 1 på 10) som kommer känna sig så jävla utanför och nedbruten av såna där evenemang. Fattar inte hur folk som själv har barn inte kan reflektera och tänka tanken att tänk om nån av oss inte kan få barn, hur jobbigt blir då inte detta..
Ja 1 år är länge, jag minns att jag började må dåligt efter 7mån för då var man förbi den "normala" gränsen och då kom tankarna att det kanske inte går. 1årdgränsen var hemsk.
Håller med om att man känner sig okvinnlig. Känner mig som en könlös, barnlös 30plussare på jobbet. Som en avart när man inte kan prata om "ungarna" eller har något att rusa hem till. Känner mig underlägsen mina kollegor även om det såklart bara är jag som tänker så. Tänker aldrig så om nån annan som inte har barn men känner så i mig själv varje dag.
Varje morgon vaknar jag i att jag inte är gravid. Då spelar inget nån roll.. ganska osunt.
Jag känner samma. Jag BEHÖVER få prata om svärtan och smärtan. Kan inte bara gå runt och försöka vara positiv hela tiden när jag inte är det. Att prata om hur jävla orättvist man tycker att det är och älta är som ett sätt att bearbeta allt. Min sambo försöker hela tiden att vara positiv: vi försöker igen, vi försöker tills det går, vi kommer att bli föräldrar, vi kommer få hjälp nu, du har ju egen äl, mensen är regelbunden, vi äter bra mat och tränar och är hälsosamma. Bla bla bla. Ja men tänk om ingenting spelar någon roll?!??
Ja alltså jag är så starkt emot babyshowers. Jag är av den åsikten att man inte ska bädda för ofött barn. Varför kan man inte fira när bebisen väl kommit?
Mm det är stressande när man inte känner samma tillhörighet pga att man inte har barn. Jag lider med dig och jag önskar oss så mycket mer.
