Epidemi av separationer...

Kanske epidemin av skilsmässor skulle upphöra om folk blev IHOP av rätt anledning?

Bara läs här på familjeliv om alla osäkra tjejer som inte kan säga nej, ofrivilliga pappor, tjejer som tjatar sig till förlovning, tjejer som skaffar barn med sambos som inte tar ansvar, osäkra killar och tjejer som blir ihop för att de inte vet hur man gör slut, folk som gifter sig med fel personer..etc etc - inte konstigt att skilsmässan är ett faktum 10-15 år senare?

Håller med. Många har förhållanden med personer som de egentligen inte passar ihop med bara för att de är rädda för ensamheten. Många skaffar också barn av fel anledning eller utan att ha tänkt igenom konsekvenserna och blir sedan förvånade när förhållandet går åt helvete.

Det här är väl ett ämne som inte precis är raketforskning

Det är väl inget nytt med att en förkrossande majoritet endast lever ihop pga barnen?

Gjorde en rundfrågning på mitt jobb bland kollegorna på samma avdelning (stort företag) och vi är i åldrarna 27-45 och en stor majoritet erkände att de inte varit ihop alls om de inte haft barn och många tillade att det är precis vad som kommer hända när barnen är tillräckligt stora. Ingen tyckte heller att det var konstigt att vara ihop bara för barnens skull.

Tog också upp denna tråd på fikat idag. Nu är de flesta rätt unga, men vi äldre var ense, vi levde ihop med vår partner för att i älskade varandra (och vi äldre har inga hemmavarande barn).

Nu har de flesta av mina vänner passerat tiden med barn och de är ekonomiskt oberoende av varandra (dvs inga deltidsarbetande eller föräldralediga) och paren hänger ihop fortfarande och ja, jag är rätt säker på att de älskar varandra fortfarande.

Då är man generellt 55+

Tog också upp denna tråd på fikat idag. Nu är de flesta rätt unga, men vi äldre var ense, vi levde ihop med vår partner för att i älskade varandra (och vi äldre har inga hemmavarande barn).

Nu har de flesta av mina vänner passerat tiden med barn och de är ekonomiskt oberoende av varandra (dvs inga deltidsarbetande eller föräldralediga) och paren hänger ihop fortfarande och ja, jag är rätt säker på att de älskar varandra fortfarande.
Då är man generellt 55+

Fint att ni kan vara så öppna med varandra på ditt jobb. Jag skulle aldrig vara så öppen om något så personligt även om jag är god vän med många av dem jag jobbar med. Möjligen att jag skulle dryfta en sån sak med mina närmaste vänner i slutna sällskap. Men om fråga kom upp på en fikarast med hela arbetsgruppen så skulle jag nog säga att jag var nöjd och glad även om det inte var så till 100%.

Och de flesta verkar ju hålla tyst om sina tankar på separation även inför sin partner så att det kommer som en chock att man andra vill skiljas och egentligen velat det under lång tid. 

Men jag tror också att har man väl klarat de här mest intensiva åren då risken är som störst att man tappar bort sin gemenskap så håller relationen. Risken för skilsmässa är väl som störst under olika former av belastning på relationen som småbarn och liknande. 

Ingen statistik på detta, bara egna reflektioner. 

Precis! Mannen tänker att JAG har det bra, frun drar större lasset med hushållet, drar in pengar till hushållet så att mannen kan få högre levnadsstandard än om han hade levt själv. Frun påtalar snedfördelningen och att hon inte vill ha det så och vill ha avlastning. Mannen skyller på att kvinnan har höga krav och att HAN inte behöver ha näringsrik mat, städat hemma och strukna kläder. Utan om hon tycker det är så viktigt så får hon göra det själv.

Ibland vill kvinnan gå i parterapi, mannen förstår inte varför? HAN har ju inga problem med relationen, har hon problem får hon väl gå själv.

När kvinnan sedan tänker på SIG SJÄLV och inte orkar dra lasset vill hon skiljas. Mannen står där och förstår ingenting... VI (HAN) har det ju så bra? Trots att hon påtalat snedfördelningen flertalet gånger förstår han iiiiingenting. Det var ju hennes problem? Att hon hade ?för höga krav?....

Inte ett dugg konstigt att fler kvinnor än män väljer att initiera skilsmässor.