Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Men vem bryr sig? Jag har fullt upp med att orka med mitt liv, mina barn, deras aktiviteter, min träning, mitt jobb som är krävande etc. Är glad om jag ens orkar sminka mig haha.

Men grattis till er som har ork och brydd att tänka på vad män anser eller inte grattis eftersom ni borde kommit längre i livet. Vet inte vilket faktiskt. Jag kanske borde bry mig men orkar som sagt inte.

Yepp, så är det. Efter 40 blir kvinnor mer och mer osynliga. Män noterar bara kvinnor under 40-45.

Själv tyckte jag att det var så skönt att bli medelålders och inte få all den där oönskade uppmärksamheten. Jag såg på inget sätt utmanade ut, men lyckades alltid råka ut för den onanerande mannen i tunnelbanan, snubben som ställde sig för nära i hissen, den flörtande baristan eller byggarbetarna med sina snuskiga kommentarer. Nu kan jag röra mig genom världen och det är som om jag har en sköld som skyddar mig och tar fram artighet och respekt från omvärlden. För mig har det varit en av de bästa sakerna med att bli medelålders. Jag känner mig mycket friare och jag tycker att det har blivit lättare att prata med män än det var tidigare. Känner mig inte längre som ett byte utan en jämlike.

Jag fick inte så mycket uppmärksamhet innan så inte jätteskillnad. Men förstår de som blir jagade av äldre kåta män när de är i 20-årsåldern och hela tiden måste freda sig, för att sen bli osynliga. Varför inte få behandlas som en människa både före och efter 40?

Jag har en egen teori till varför man upplever olika. När jag tänker tillbaka till den exakta tidpunkten som män slutade intressera sig lika mycket, så var det exakt när jag hamnade i klimakteriet. För mig var det vid 43 års ålder medan det för andra är senare/tidigare.

Börjar tro på att det stämmer att män blir extra intresserade och uppvaktar när kvinnor har ägglossning, och om man inte längre har det --så kanske det är en orsak till att man upplever sig vara osynlig, helt plötsligt.

Om det stämmer så måste män ha ett extremt bra luktsinne eller intuition 

Jag tänker att för en viss typ av kvinnor som är extraordinärt vackra blir det säkert ofta en viss omställning när de blir äldre och därmed åtminstone till viss del mindre attraktiva. Min hypotes är att dessa kvinnor ofta har inkorporerat deras skönhet i deras livsföring och relation till livet. D.v.s. de har intresserat sig mycket för utseende, fått många relationer p.g.a. deras skönhet och kanske fått fördelar socialt, arbetsmässigt, lönemässigt, etc, etc. På grund av fördelarna upplever de världen som generös och de kan ha svårt att förstå hur andra i deras omvärld blir bemötta när de själva upplever tillvaron som enkel och människorna vänliga och uppskattande.

När de blir lite äldre är det rimligt att deras attraktion minskar och att det blir en stor omställning för dem. De blir tvungna att anpassa sig till den nya verkligheten.

Sedan finns det andra grupper av kvinnor som har upplevt sin attraktionskraft som obekväm och besvärlig. De kan istället uppleva frånvaron av männens blickar och intresse som en befrielse.

Så TS, ja - jag håller helt med om din analys att mycket av den uppmärksamhet du tidigare fick berodde på din sexuella attraktionskraft. Det är väl egentligen inget fel med det - människor är ju sexuella varelser och reagerar och beter sig i stor utsträckning utifrån deras sexuella instinkter.

Men på sätt och vis kanske det kan bli lättare att hitta en manlig vän nu, när den sexuella spänningen har avtagit något. De män som du lyckas fånga intresset hos nu, gör det sannolikt för att de finner dig som person intressant och inte i lika utsträckning din kropp eller det sexuella. 

Hur gör man för att få en annan person intresserad av en som vän? Ja, jag antar att det bästa är att bjuda på sig själv, våga visa vem man är och vad man står för. Visa sitt äkta jag, helt enkelt. Och även om du upplever det svårare så är det förstås inte omöjligt, det är bara att kämpa på!