Min kille vill inte ha barnet och lämnat mig för en annan

Tack för ingen hjälp o stöd allt. Vafan skriver ni för om ni bara vill göra en ledsen. Skrev ju här för att få stöd. Inte massa jävla skitsnack. Men blev ju bara ännu mer ledsen o känner mig ännu mer ledsen nu. Tack din jävla idiot. Du är ju man de förstår ju jag :(

Virre 86 - Tack för din kommentar som iallafall handlar om ämnet! Berätta mer, vad hände och tar han sitt ansvar Nu? Hur funkar det med ekonomin när man är ensamstående?

Absolut inte :))

Det får du tyvärr räkna med i ett öppet forum, det finns inga regler på att besvara din fråga eller att andra inte ska vädra åsikt och sen diskutera det. 

Vilken skitstövel. Men grattis till dig, då slipper du honom - han hade troligtvis dragit förr eller senare ändå. Nu kan du fokusera på dig själv och det mirakel du har i magen. Ensam är också stark. <3

Stora kramar!!!

Bra tankar. En tanke: ensam är inte alltid stark-ensam är ensam. Man måste inte vara stark, det är okej att känna sig ensam och svag också.

Ts, jag har inte varit med om det du beskriver men vill ändå peppa lite. Att det kommer att bli tufft som ensamstående, det vet du säkert. Har du något nätverk runt dig? Det skulle säkert vara jättebra för dig. Kanske du kan prata med mvc och få lite råd och stöd?

Det är klart du klarar detta själv också. Hur har du med ekonomin? Har du någon möjlighet att lägga undan lite nu medan du är gravid, ifall du jobbar? Kolla redan nu på blocket och olika fb-loppisar efter billiga prylar. Kanske du har vänner som kan skänka/sälja billigt?

Massor av kvinnor är tvungna att ta hand om sina barn själva, så det är klart det går! Håller med vad höstsolen sa, var glad att du slapp killen. Tror inte han hade varit mycket till far även om han stannat. Vad säger han nu förresten? Vill han alls ha någon kontakt med barnet?

Sköt om dig!

Tack! Den här kommentaren gjorde mig glad igen :)

Ja man får inte glömma att nätet är fullt av äckliga narcissister som bara måååste yttra "sanningen" - för allt handlar om dem, dem, DEM.

Hon fyller sex år i år och han började ta sitt ansvar när hon var ca 7 månader, han träffade henne väldigt sporadiskt innan dess,

Hade bostadsbidrag när jag var fl och underhållsstöd, fick även bostadsbidrag efter också men ingen större summa beror väl på hur mkt man tjänar, för mig har det fungerat bra även om jag inte har jätte hög lön,

Nu har vi dottern ungefär 60/40 och han är en jätte bra pappa, han skulle absolut inte vilja vara utan henne,

Vi har haft bra kontakt under åren.

Hur det än blir kommer du fixa detta, tyckte det var jätte skönt att vara ensam med dottern vi kunde göra precis som vi ville, men såklart var det inget jag visste när jag vart lämnad och var gravid.

Grattis till graviditeten, även om den är oplanerad så låter det som du vill behålla. Stämmer det? 

Du kommer klara dig rent ekonomiskt. Min mamma var ensamstående redan från start, och hon har aldrig varit högavlönad. 

Har du vänner, familj och släkt som kommer ställa upp?

Jag har gått igenom samma som dig. Vi vart gravida och det var planerat. Efter ett tag så började han förändras, fyfan vad han försökte bryta ner mig. Han kastade ut mig från vårt hem. Han skaffade en ny tjej och var otrogen osv. Han försökte psyka mig till att göra en abort. ?Hur kan jag tvinga honom att blir pappa? osv osv... han skulle stämma mig också för allt möjligt. Det är ingen idé att gå in i diskussioner, vi har rätten på vår sida. Vill inte en kille skaffa barn kan han sterilisera sig. Men det leder ingen vart att prata om sånt när man är gravid.

Det var ett helvete hela graviditeten och jag mådde SKIT! Jag var så jävla stressad och ledsen för allt som hade hänt. MEN det löser sig alltid på ett eller annat sätt. VAD JAG ÅNGRAR MEST ÄR ATT JAG INTE NJÖT AV GRAVIDITETEN SJÄLV. Jag skulle ha skitit i honom tills bäbisen kom alt att han hade fått höra av sig när han började agera som en normal människa. Han kom på förlossningen (sent 1,5 dagar på en igångsättning) och jag låssades som ingenting. Vi fick en superfin förlossning och jag hade även min syster med. Efter detta förändrades allt. Vi har inte bråkat en enda gång och vi är nu tillsammans igen. Vår bäbis är nu 8måndare. Han är världens finaste pappa och älskar sin son mest av allt. Han behövde tid att växa in i detta. Jag har varit tålmodig med honom vilket jag rekommenderar dig också att vara!

Det är helt underbart att vara mamma och när väl bäbisen kommer byter man fokus. Jag har väldigt bra stöd ifrån min familj men jag är med i flera singel mammor grupper. Detta rekommenderar jag starkt! Alla dessa mammor har nu gått vidare från helvetes graviditeterna. Vissa har nya pappor tills sina barn men många tycker det är skönt att vara ensam med sin bäbis;) det kommer lösa sig och det enda du ska fokusera på är dig och din bäbis. Allt kommer falla på plats sen. hoppas detta får dig att må lite bättre. Du får gärna höra av dig om du vill ha någon att prata med!

Nej inte personligen. men du är inte den enda.
Allt du kan göra är att gå vidare. Fokusera på barnet, fokusera på graviditeten. Alla upplevelser. Börja planera namn och hur du vill inreda bebisrummet när den kommer. Om du gräver ner dig i fina detaljer så kan du låtsas att aset inte existerar.

jag är i samma sits TS så pma mig om du behöver bolla!