Väntar fel kön, krossat förhållande

Jag fick en graviditetsdepression när jag var gravid i vecka 8. Jag var helt på det klara med att jag skulle göra abort. Ett barn skulle bara förstöra mitt liv och jag hade minsann ingen lust med det. Jag ville inte bli begränsad. Jag ville göra vad jag ville, när jag ville, menade jag, som absolut inte haft något utsvävande liv innan. Vårt barn var ytterst välplanerat och kom till strax innan IVF, så det var inget hoppsan-barn.

Min sambo meddelade att jag fick göra abort bäst jag ville, men att han skulle lämna mig. Jag sökte hjälp, kom till en underbar psykolog och i samband med att möjligheten till abort försvann. började också jag må bättre. Då hade jag inte längre något alternativ. 

De tankarna jag hade när jag inte mådde bra, var otroligt långt ifrån den jag är i vanliga fall. Efter god hjälp, kom jag tillbaka att bli mitt vanliga jag. Din fru måste få hjälp. Jag lider med hela familjen, också med din fru som jag gissar mår väldigt dåligt!