Är det någon som vet varför det s k södersnacket någon gång uppstod i de södra delarna av Stockholm? Arbetarfenomen och sociolekter är ju en teori men det förklarar ju inte varför arbetarområden i övriga landet inte körde med ett sådant snack. Snacket ifråga blev ju så spritt så att det används i vårt dagliga språk, överallt i landet. Vanliga ord är t ex dagis (för daghem) och godis (för godsaker).
Menar du att den dagliga Stockholmskan inte är riktig Stockholmska? Vem bestämmer i så fall vad som är Stockholmska?
Jerry Williams har lagt sig till med sin variant av södersnacket. Så pratar ingen som var uppväxt i Solna/, Sundbyberg på 40-50talet.
Båda kusterna är vackra, daghem kom på 70-talet och många vardagsbegrepp får förkortningar.
Så det enda jag kan säga att varken godis eller dagis är södersnack, utan väldigt moderna uttryck.
Om du är intresserad av södersnack, så kan du läsa mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström.
Det är Stockholmska som pratas även idag (som för övrigt har flera dialekter) men själva södersnacket är nästan borta helt.
Jerry Williams har lagt sig till med sin variant av södersnacket. Så pratar ingen som var uppväxt i Solna/, Sundbyberg på 40-50talet.
Köper inte att orden bara skulle dykt upp av en slump och sen spridit sig till övriga landet.
Så då är södersnacket *mindre* Stockholmska då?
Jag har vuxit upp på söder och tycker också att det här ämnet är intressant. De flesta pratar ju inte så längre, men någon gång då och då har jag faktiskt stött på några som pratar så. Gemensamt för dem har varit att de har vuxit upp på söder i en arbetarfamilj, och jobbar fortfarande inom ett "arbetaryrke" eller vad man ska säga. Som bilmekaniker, fabrik och liknande. Alla var män. Det är också känt inom lingvistiken att män är de som talar med bredare dialekt än kvinnor. Jag har märkt samma sak med Stockholmskans e-ljud för ord som stavas med ä (t.ex leesa istället för läsa). Förr talade man mycket mer så, nu har det närmat sig rikssvenskan mer. De som fortfarande pratar så är oftast äldre som växt upp i Stockholmsområdet. Kul när man kollar på gamla filmer tycker jag, tänker alltid på deras dialekt då (som Vi på Saltkråkan t.ex). I allmänhet så närmar sig dialekter varandra eftersom vi reser och flyttar mer nuförtiden. Förståeligt men samtidigt lite trist. Samhällsskillnaderna är heller inte lika stora nu som då, man behöver inte visa sin klasstillhörighet på samma sätt (som söderkisarna). Vad gäller Söder så känner jag nostalgi varje gång jag hör gammal söderslang (även fast jag inte är så gammal) just för att jag saknar söder som det var. Söder har en beundransvärd arbetarhistoria, som alltid haft känsla och ett pulserande kreativt hjärta. De senaste åren har detta ersatts av rika människor utifrån (sorry men det är så jag ser det). Alla människor har bytts ut. Jag känner aldrig igen någon när jag går på gatan där längre. Studenter och arbetare skulle aldrig kunna ha råd att köpa eller ens hyra en lägenhet där. Jag tycker Söder aldrig har varit så tyst som det är nu. Det har förlorat allt det som det en gång var.
Jo, så är det ofta, att ord förkortas är inget konstigt. Och det speciellt bland yngre.
Och det är inget som säger att det startat i Stockholm. Som jag skrev innan så är orden daghem/dagis godsaker/godis en mer generationsfråga än dialektalt.