Någon med tandvårdsrädsla och trasiga tänder här?
Nu är jag inne på 8e året med trasiga tänder som såklart blir värre för varje dag.
Pga olika mediciner fick jag muntorrhet, därefter kariesangrepp trots att tandborstningen sköttes.
Jag har haft en träligt liv från start, och mått väldigt dåligt i perioder. Är en ångestmänniska, rädd för det mesta och tandläkaren är inget undantag.
Nu har jag ca 4 tänder bak med bara rötter kvar. Emaljen på resten är så pass skadat att en liten smäll kan få dom att gå av. Flera har stora hål, varav en där nerven blottas.
Just den tanden är värst nu. Smärtan jag haft senaste åren går inte att beskriva, och det är väl NU som jag inser att jag MÅSTE ringa till tandläkaren imorgon. Och jag bara gråter. Av rädsla. Av skam.
Hur fan klarar man att fixa detta?
På det har jag en gammal skuld, så måste få akuttid och sen sedermera söka fond för att få bukt på kalaset.
För ca 6 år sedan skulle allt kosta ca 70000kr efter att f-kassan hjälpt till, då med sövning pga rädsla. Summan nu vill jag inte ens veta.
Jag är så trött o less på skiten så jag har själv inte sett mina tänder på 6 år. Jag orkade helt enkelt inte med att se dom, för att jag mådde så dåligt.
Finns det någon här, som har varit med om liknande och kan ge lite råd och pepp?
Jag orkar liksom inte mer nu, o blir mer o mer less på själva livet.
