Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Du borde nog fråga dig själv vad du dillar om, ditt märkliga inlägg var ju ett uppenbart försök att lägga skulden på den man bedrar och få se som svek och ljög att framstå som empatiska personer som bara "gjorde sitt bästa".

Men med tanke på ditt eget förflutna så är det ju inte så förvånande att du gärna vill se det så men att spela dum och låtsas som att du inte fattar vad folk "dillar om" är ju bara löjligt.

Varför inte? För att människor som beter sig som svin mot andra ska inte ha sympatier så de förstår att deras beteende är oacceptabelt.

Varför inte gräva djupare? Handlingar är det som räknas och ursäkter är totalt värdelösa. Vad är det man ska gräva i menar du? En hög med dåliga ursäkter och bortförklaringar som ändå aldrig kommer rättfärdiga deras agerande?
Istället borde du kanske fråga dig varför dessa personer inte tänkte längre än sina egna behov och valde medvetet att såra någon annan, kunde inte de "grävt lite djupare"?

Varför inte vara lite öppen? Varför ska man vara öppen för svinaktigt beteende? Om de inte kunde hantera situationen bättre så är det upp till dem att stå för det, be om ursäkt för det och lära sig hantera saker på ett bättre sätt INTE omgivningen som ska lära sig acceptera och normalisera deras beteende.

Varför ska allt vara nattsvart?. För att handlingen är nattsvart, och därmed blir konsekvenserna och reaktionerna oxå nattsvarta.

Varför ska man bry sig om hur de mådde när de bevisligen inte brydde sig hur deras handlingar skulle få andra att må? Varför ska man ta hänsyn till människor som själva inte tar hänsyn till andra?

Jag tycker inte alls du är en person som ser det bästa i andra, jag tycker du verkar vara en väldigt egoistisk person med en väldigt narcissistisk sätt att tänka och tycks tro att ens egna behov och drömmar rättfärdigar vilket beteende som helst mot andra.

Jag har gjort fel många ggr, men varje gång har jag stått för det UTAN att försöka bortförklara det eller lägga skulden på någon eller något annat, framför allt inte dem jag gjort fel mot. Jag har heller aldrig krävt att andra ska försöka se det på mitt sätt utan insett det det är jag som gjort fel inte de som kritiserat mig för det. 

Varför inte? För att människor som beter sig som svin mot andra ska inte ha sympatier så de förstår att deras beteende är oacceptabelt.

Varför inte gräva djupare? Handlingar är det som räknas och ursäkter är totalt värdelösa. Vad är det man ska gräva i menar du? En hög med dåliga ursäkter och bortförklaringar som ändå aldrig kommer rättfärdiga deras agerande?
Istället borde du kanske fråga dig varför dessa personer inte tänkte längre än sina egna behov och valde medvetet att såra någon annan, kunde inte de "grävt lite djupare"?

Varför inte vara lite öppen? Varför ska man vara öppen för svinaktigt beteende? Om de inte kunde hantera situationen bättre så är det upp till dem att stå för det, be om ursäkt för det och lära sig hantera saker på ett bättre sätt INTE omgivningen som ska lära sig acceptera och normalisera deras beteende.

Varför ska allt vara nattsvart?. För att handlingen är nattsvart, och därmed blir konsekvenserna och reaktionerna oxå nattsvarta.

Varför ska man bry sig om hur de mådde när de bevisligen inte brydde sig hur deras handlingar skulle få andra att må? Varför ska man ta hänsyn till människor som själva inte tar hänsyn till andra?

Jag tycker inte alls du är en person som ser det bästa i andra, jag tycker du verkar vara en väldigt egoistisk person med en väldigt narcissistisk sätt att tänka och tycks tro att ens egna behov och drömmar rättfärdigar vilket beteende som helst mot andra.

Jag har gjort fel många ggr, men varje gång har jag stått för det UTAN att försöka bortförklara det eller lägga skulden på någon eller något annat, framför allt inte dem jag gjort fel mot. Jag har heller aldrig krävt att andra ska försöka se det på mitt sätt utan insett det det är jag som gjort fel inte de som kritiserat mig för det. 

"Dillar om" gällde specifikt Mollys påstående om att jag skuldbelägger HENNE, vilket helt enkelt inte är sant.

Du vet ingenting om mig. Vadå "krävt" att andra ska se det på mitt sätt. Det kan man ju inte kräva - men det här är ett forum och jag vågar sjävklart stå för mina åsikter.

Kan ju tillägga att jag själv inte var i något förhållande när jag träffade min man, så jag har ju inte varit otrogen. Vad skulle jag ha haft för skyldigheter gentemot hans fru menar du? 

Igen: ingen äger en annan människa. Förhållanden existerar baserat på överenskommelser. Överenskommelser kräver alltså att två eller flera är överens. Vem som helst har rätt att ändra sig - även med ring på fingret. 

Min man är en jättehärlig person. Han är inte nattsvart. Och det är inte jag heller, trots era predikningar.

Och vet ni vad? Det vet våra vänner! Det var inga som vände oss ryggen. När jag läser här blir jag alltsåmörkrädd, och innerligt glad att vi inte har sådana oempatiska och dömande perfektionistmänniskor i vårt liv!

Fast nu var det så jag tolkade det. 

Du framställer oss som blivit bedragna som nattsvarta,dåliga människor för att vi inte kan känna någon sympati med de som har sårat oss.

Du verkar ha svårt att sätta dig in i hur det känns att bli bedragen.

Och jag förstår att det inte är så lätt att förstå hur man tänker och känner i en sådan situation om man aldrig har upplevt det själv.

Om mitt ex hade varit otrogen med någon jag inte kände så hade jag kanske kunnat se situationen på ett lite annorlunda sätt.

Men nu var det en av mina bästa vänner vilket gjorde det betydligt svårare att hantera.

Det och att flera visste om det utan att berätta.

Det gör förjävla ont att bli bedragen med någon man inte är vän med också, det kan jag intyga. Det gör det inte mer rätt eller lättare att förstå. Och jag tycker gott att man borde kunna förstå hur det känns att bli bedragen även om inte själv har blivit det. Det är ju bara att fråga sig hur man skulle reagera om man fick veta att ens partner var otrogen. Däremot förstår jag givetvis att det känns ännu värre att bli bedragen med sin vän, för då är man ju sviken av TVÅ personer som står en nära.

Väldigt många konstiga antaganden du gör här, vilket bara bevisar min poäng.

Att bli kär i någon annan trots att man redan är i ett (uppenbarligen ganska dåligt) förhållande är en jobbig situation, men det gör inte personerna inblandade automatiskt till hemska hemska människor!

Att de kommer med "ursäkter", "dåliga bortförklaringar", och att de "inte bett om ursäkt" (=inte känt ånger) - menar du geneellt då? Alla otrogna? HUR VET DU DET?

Jag försöker bara belysa det faktum att ni alla här dömer "de otrogna" utan för att en sekund vara lite ödmjuka inför det faktum att ni faktiskt inte alls vet vad dessa gick igenom.

Vilket för mig betyder att det är ni, mer än "de otrogna", som är "dåliga människor".

Fast nu var det så jag tolkade det. 
Du framställer oss som blivit bedragna som nattsvarta,dåliga människor för att vi inte kan känna någon sympati med de som har sårat oss.
Du verkar ha svårt att sätta dig in i hur det känns att bli bedragen.
Och jag förstår att det inte är så lätt att förstå hur man tänker och känner i en sådan situation om man aldrig har upplevt det själv.
Om mitt ex hade varit otrogen med någon jag inte kände så hade jag kanske kunnat se situationen på ett lite annorlunda sätt.
Men nu var det en av mina bästa vänner vilket gjorde det betydligt svårare att hantera.
Det och att flera visste om det utan att berätta.

Förälskelse kan vara som ett tåg som rusar fram, som det känns omöjligt att stoppa. 

Jag hör till dem som tycker att man ska lämna sin situation/partner när det inte längre känns hållbart och man uppenbart längtar ut MEN jag kan också till viss del förstå att det är en jobbig process. 

Så jag brukar göra skillnad på två olika situationer:

1) de som är otrogna "som sport" - knullar runt på krogen eller konferenser. Billigt och avskyvärt (om man inte är i ett öppet förhållande)

2) de som fått känslor för någon annan och av en eller annan anledning haft svårt att ta sig ut det på enkelt sätt - och det finns ju ganska få enkla sätt. Här finns olika grader av "fulhet", och jag dömer ingen ohörd!

I frågan om just Molly50s situation, gäller punkt två. Tills vi fått höra från Mollys f.d. partner om vad det var som gjorde att han inte kunde avsluta förhållandet ett halvår tidigare, tar jag inte ställning. 

PS. Till er som inte kan "känna sympati för de som ljuger och bedrar" - det kan inte vara lätt att se allt i livet som svart eller vitt.