Anonym (Quinna) skrev 2019-06-19 17:24:29 följande:
Varför fortsätter du ljuga om vad jag skulle ha sagt?
Sanningen är att jag skrev:
"Min uppfattning är att en klar majoritet av otrogna anser sig själva som ansvariga för sin otrohet."
"...vad det var för mekanismer som ledde fram till, att man valde att vara otrogen." OBS: Just för att du ska kunna förstå det som jag tror att alla andra klarar förstå: Jag skriver alltså att den otrogne SJÄLV VALDE att vara otrogen. Då borde även du klara av förstå vem jag anser vara ansvarig för det valet?
Jag tycker att du själv tydliggör och visar det jag skrev, men kanske utan att du själv klarar av att förstå det?
"Ni känner er kritiserade när det framkommer att det finns egenskaper hos er, eller att det finns andra skäl, som gör att det lockar fram en lust eller vilja hos er partner att fatta sitt beslut att vara otrogen."
OBS: Jag skriver fortfarande att den otrogna har fattat sitt eget beslut att vara otrogen och OBS då har jag tydliggjort vem jag anser vara ansvarig.
Jag tycker att även du borde klara av att skilja mellan att det å ena sidan finns orsaker och mekanismer som skapar lust eller vilja hos människor.
Men att det å andra sidan, enligt min uppfattning, är en annan sak att den som väljer att vara otrogen har ett eget ansvar för sitt eget val.
För mig häpnadsväckande om du inte klarar att skilja på dessa två?
Och häpnadsväckande att du är så bergsäker på vems felet är och vem som har ansvaret för sitt beslut samtidigt som du själv inte alls har något som helst ansvar för ditt eget beteende eller dina personliga egenskaper, att om du låter dem vara tillräckligt negativa och framträdande, så kan det skapa lust och vilja hos din partner att vara otrogen mot dig.
(Om du inte klarar av att hantera dig själv som ett hypotetiskt exempel, så tänk då "någon" i mitt exempel.)
Återigen OBS: För att du (bara som ett hypotetiskt exempel) har ett taskigt beteende och taskiga personliga egenskaper så att det kan locka fram lust och vilja hos din partner att vara otrogen så är ändå min tydliga åsikt att det är din partner som är ansvarig för sitt beslut om hon agerar på sin lust/vilja och väljer att vara otrogen mot dig.
Men om det i ditt fall (bara som ett hypotetiskt exempel) slutade med att hon valde vara otrogen mot dig så kan det väl ändå vara troligt att ändringar i ditt beteende, eller om du jobbat med ändra dina taskiga egenskaper, så kanske otroheten hade kunnat undvikas, genom att hennes lust/vilja då inte hade uppstått?
Tror du att någon någonsin varit otrogen mot någon utan att det börjat med och fötts av en lust och vilja att vara otrogen?
Inbillar du dig verkligen på fullt allvar att någon helt neutralt fattar beslutat att "nu ska jag vara otrogen" helt utan att det drivs av en lust eller en vilja?
Ok, om dessa personer anser sig själva som ansvariga för sin otrohet, varför försöker man lägga skulden på förhållandet, omständigheter eller sin partner?
Oavsett vilken anledning man anser sig ha så är det väl slutligen ett medvetet val man gör i att vara otrogen som man inte behövde ta. Och när man blir påkommen varför ljuger man för sin partner? Är det att ta ansvar för sina handlingar?
Menar du att alla som tycker att svika sin partner är fel och kritiserar det bara är såna som inte klarar av att se sina egna brister? Är det jag som inte klarar av att begripa vad mina brister eller är det du som inte klarar av att förstå att oavsett vilka brister ens partner har eller hur missnöjd man anser sig vara så behöver man inte vara otrogen om man inte vill utan kan lösa det på andra sätt?
Det är väl det som ditt hypotetiska exempel faller på, för alla människor är ju inte otrogna för att deras partner har brister och för att de är missnöjda med något, minst lika många väljer att hantera det på ett bättre sätt som inte innebär svek och lögner. Hur förklarar du det? Om olika personen agerar olika på vissa situationer är det situationen eller personligheten som är avgörande för hur man agerar?
Jag tror absolut att många varit otrogna utan att ha velat det från början, faktum är att jag tror att de flesta otroheter börjar oskyldigt och eskalerar, men någonstans på vägen beslutade de ändå sig för att vara otrogna och det spelar liksom ingen roll om de ville vara det från början eller inte, det som räknas är vad de slutligen valde och det är det ENDA som spelar någon roll för deras partner. Ett svek blir väl inte mindre svek för att man säger att man inte hade tänkt sig det från början med ändrade sig på vägen?
Vi kan väl ta ett hypotetiskt exempel i ett annat sammanhang. Kalle har problem hemma och det tar han ut på Simon i skolan som han mobbar dagligen och gör livet surt för. Kalle har alltså en anledning (hans föräldrar kanske super tex). Betyder det att det han gör mot Simon är rätt? Tror du Simon bryr sig ett skvatt om vilka problem Kalle har hemma?
Jag tolkar ditt inlägg som att det du irriterar dig över är att jag (och andra) inte håller med om att en anledning skulle vara en giltig ursäkt för en handling (otrohet) och menar därför på att jag/vi inte förstår. För om man bara hade förstått så hade man också tyckt att otrohet kan vara befogat.
