Nationalsocialism - Historia

Mina studier för mina behov och vad jag återger i en diskussion med dig är två helt olika saker.

Nu valde jag att fokusera på några få meningar som säger exakt det du hela tiden försöker att förneka, att det finns en koppling mellan arbetare/arbetarpolitik/socialism och nazism. Att man även finner olikheter och motsägelser av betydelse tar inte bort detta faktum, det finns där, som en del av sanningen.

Det är skrämmande och vidrigt att se att den historieförfalskning som alt-right rörelsen, Sverigedemokraterna och enskilda ägnar sig åt i sin strävan att smutskasta olika politiska ideologier och tvätta nazismens smutsiga byk.

Förnekar du kopplingen mellan alla olika socialistiska falanger också?

Detta ser jag som ett uttryck för din oförmåga att ta in vad jag skriver.

Jag är inte påverkad av någon propaganda, utan detta är min egen och uppriktiga tolkning av samma historiebeskrivning du själv hänvisar till.

Det finns inget stöd i historiebeskrivningen för att din tolkning är den rätta och min är falsk/fel, det är bara du som uppfattar det så.

Du måste förstå vad som uttryckligen sägs/skrivs och vad som är din tolkning av vad du läser.

Hitler såg sin politik som en annan form/variant av socialism, i hans ögon mer sann och riktig än annan.

Eftersom Hitler hade ett tydligt uttalat motstånd till socialism/kommunism så har han såklart inget eget intresse av att jämföras med socialism.

Det är lite lustigt att en så skrämmande, veklighetsfrånvänd och manipulerande människa som Hitler tillskrivs som högst pålitlig och fullständigt sanningssägade i detta. Jag skulle inte för fem sekunder lita på att han inte frisserat sanningen, utefter eget intresse.

Det var ju inte så att han nådde framgång i val genom att öppet tala om att han tänkte starta ett andra världskrig och ta kål på 6 miljoner judar.

Du vill alltså hävda att Hitler var pålttlig och alltid talade sanning offentligt?

Han ljög kanske inte heller om att Polen skulle ha angripit Tyskland...

Nedanstående text om Hitler och Mein kampf är kopierat ur tidskrift för politisk filosofi nr 1 2017 | årgång 21

"I mitt litterära företag vill jag gärna tänka att jag så noga jag kan håller mig till sanningen. Här har Hitler ett helt annat för-hållningssätt. Det framgår klart av hans resonemang kring politisk propaganda att han inte tror att sanningen är särskilt verkningsfull. Därför känner han sig fri att frångå den. Man måste hålla detta i minnet, när man läser boken. Det är ju tur (fast kontraproduktivt måste man nog tillägga) att Hitler är så oförblommerat öppen med att han inte avser att alltid vara sanningsenlig och uppriktig. Det ställer läsaren inför uppgiften att försöka förstå när han menar all-var och när han bara friar till massorna med i hans eget tycke an-vändbara myter och fantasier."

...

"Mest besynnerliga är förstås Hitlers resonemang kring judarna. Han börjar med att konstatera att han aldrig personligen haft något problem med judarna. Länge tänkte han på judarna som en särskild religiös grupp, och hans principiella hållning är att man i politiken bör låta religionerna vara. Han finner antisemitismen vulgär. Så drabbas han av en insikt, vill han få oss att tro. Judarnas religion är bara en förklädnad. Men en förklädnad för vad?"

...

"Genom en kniptångsmanöver kommer judarna att lägga världen under sig. Här får till sist Tyskland en mission att fylla. Tyskland ska besegra judendomen. På denna tidpunkt är det lite oklart hur kampen mot judendo-men ska föras till seger, något program för total folkutrotning finns inte med i Mein Kampf, och inte heller i det nazistiska partiprogram-met i 25 punkter."

...

"Varför drev han då denna tes? Vi ska komma ihåg hans förakt för vanligt folks fattningsförmåga. Det är omöjligt att överskatta hur klent vanligt folks politiska förstånd är, menade han. Ja, t.o.m. hans partikamrater beskrivs som rena dum-skallar ifråga om utrikespolitik. Han måste ha tänkt att antisemi-tismen var den ideologi (i betydelsen av falskt medvetande), som skulle kunna hjälpa hans parti till makten.Och på den punkten tog han inte miste."

www.politiskfilosofi.se/fulltext/2017-1/pdf/TPF_2017-1_021-024_tannsjo.pdf

Efter artikeln i denna länk finns också ett antal intressanta kommentarer:

www.clarte.nu/clartebloggen/bloggartiklarna/9218-hur-kom-hitler-till-makten

Du vill alltså hävda att Hitler var pålttlig och alltid talade sanning offentligt?

Han ljög kanske inte heller om att Polen skulle ha angripit Tyskland...

Nedanstående text om Hitler och Mein kampf är kopierat ur tidskrift för politisk filosofi nr 1 2017 | årgång 21

"I mitt litterära företag vill jag gärna tänka att jag så noga jag kan håller mig till sanningen. Här har Hitler ett helt annat för-hållningssätt. Det framgår klart av hans resonemang kring politisk propaganda att han inte tror att sanningen är särskilt verkningsfull. Därför känner han sig fri att frångå den. Man måste hålla detta i minnet, när man läser boken. Det är ju tur (fast kontraproduktivt måste man nog tillägga) att Hitler är så oförblommerat öppen med att han inte avser att alltid vara sanningsenlig och uppriktig. Det ställer läsaren inför uppgiften att försöka förstå när han menar all-var och när han bara friar till massorna med i hans eget tycke an-vändbara myter och fantasier."

...

"Mest besynnerliga är förstås Hitlers resonemang kring judarna. Han börjar med att konstatera att han aldrig personligen haft något problem med judarna. Länge tänkte han på judarna som en särskild religiös grupp, och hans principiella hållning är att man i politiken bör låta religionerna vara. Han finner antisemitismen vulgär. Så drabbas han av en insikt, vill han få oss att tro. Judarnas religion är bara en förklädnad. Men en förklädnad för vad?"

...

"Genom en kniptångsmanöver kommer judarna att lägga världen under sig. Här får till sist Tyskland en mission att fylla. Tyskland ska besegra judendomen. På denna tidpunkt är det lite oklart hur kampen mot judendo-men ska föras till seger, något program för total folkutrotning finns inte med i Mein Kampf, och inte heller i det nazistiska partiprogram-met i 25 punkter."

...

"Varför drev han då denna tes? Vi ska komma ihåg hans förakt för vanligt folks fattningsförmåga. Det är omöjligt att överskatta hur klent vanligt folks politiska förstånd är, menade han. Ja, t.o.m. hans partikamrater beskrivs som rena dum-skallar ifråga om utrikespolitik. Han måste ha tänkt att antisemi-tismen var den ideologi (i betydelsen av falskt medvetande), som skulle kunna hjälpa hans parti till makten.Och på den punkten tog han inte miste."

www.politiskfilosofi.se/fulltext/2017-1/pdf/TPF_2017-1_021-024_tannsjo.pdf

Efter artikeln i denna länk finns också ett antal intressanta kommentarer:

www.clarte.nu/clartebloggen/bloggartiklarna/9218-hur-kom-hitler-till-makten

Helt riktigt. NSDAP såg till arbetarna genom det ekonomiska lyftet och sysselsättning...sedan kan man diskutera om effekten för arbetare var ett primärt syfte eller en lyckosam bonuseffekt på något man ansåg vara högre prioriterat.

Det är på framförallt tre punkter som nazismn var mer socialistisk än borgerlig:

1. Kollektivism snarare än individualism

2. Stark stat

3. Ekonomisk politik

Jag vet inte varifrån Hitler hämtade sina visioner om den ekonomiska politiken eller hur utarbetade de var eller i hur hög grad den kom att präglas av nazist-ekonomen Ferdinand Zimmerman.

Nazisternas ekonomiska politik var i mångt och mycket överensstämmande med Keynes ekonomiska teorier, vilka brukar räknas som socialistiskt inriktade snarare än borgerliga.

Den ekonomiska politiken brukar i regel få en stor vikt för om ett politiskt parti anses vara höger eller vänster på den traditionella skalan.

Jag tycker dock inte den skalan är särskilt bra och visar än tydligare brister vad det gäller partier utanför den demokratiska sfären.

När man försöker påtala nazismens plats längt ut på högerskalan så används inte sällan argument som är applicerbara även i många fall av kommunistiska system, som exempelvis Sovjetunionen. Där fanns lidandet, förtrycket, mördandet, antidemokrati och viljan att expandera det Sovjet-socialistiska systemet och makten.

Det är på framförallt tre punkter som nazismn var mer socialistisk än borgerlig:

1. Kollektivism snarare än individualism

2. Stark stat

3. Ekonomisk politik

Jag vet inte varifrån Hitler hämtade sina visioner om den ekonomiska politiken eller hur utarbetade de var eller i hur hög grad den kom att präglas av nazist-ekonomen Ferdinand Zimmerman.

Nazisternas ekonomiska politik var i mångt och mycket överensstämmande med Keynes ekonomiska teorier, vilka brukar räknas som socialistiskt inriktade snarare än borgerliga.

Den ekonomiska politiken brukar i regel få en stor vikt för om ett politiskt parti anses vara höger eller vänster på den traditionella skalan.

Jag tycker dock inte den skalan är särskilt bra och visar än tydligare brister vad det gäller partier utanför den demokratiska sfären.

När man försöker påtala nazismens plats längt ut på högerskalan så används inte sällan argument som är applicerbara även i många fall av kommunistiska system, som exempelvis Sovjetunionen. Där fanns lidandet, förtrycket, mördandet, antidemokrati och viljan att expandera det Sovjet-socialistiska systemet och makten.