Ska jag göra abort i vecka 19?

Och än en gång, en eventuell abort hade troligen inte blivit aktuellt i din situation, då det inte är ditt beslut när en graviditet gått så långt

Jag vet att det inte är mitt beslut. Det känns skönt på något sätt. Att friska människor tänker åt mig. Det jag berättat om i tråden är bara ett av bekymren. Jag kommer inte ha råd att ta hand om henne, jag går flera tusen kr back varje månad för att hennes pappa blåst mig på pengar, jag har en djup depression med självmordstankar, jag är 40 år gammal, jag har ingen lägenhet, kan ju inte stanna i den här staden då jag inte känner en själ. Och i Stockholm där min familj bor finns ju inga lägenheter. Det är så många problem som kumulerat kanske skulle räcka för at få godkänt av socialstyrelsen.

Kanske räcker inte dessa omständigheter. Kanske räcker de. Det är som du säger socialstyrelsen som avgör. Men efter alla svar jag fått känns det inte ens aktuellt att söka. Och tack för ditt förra inlägg. Känns tryggt att veta att omfattande umgänge inte kommer ske än på ett tag.

Kan du prata med BM om hur du känner, kanske få ett samtalsstöd för denna kris, som det faktiskt är? Du nämner din kusin, har du något övrigt nätverk omkring dig som kan stötta både nu och när flickan är född? Du och din flicka klarar dig absolut utan honom, säkert bättre än om han varit med i bilden utifrån de förutsättningar du beskriver. 

Det finns diverse olika typer av stöd att få från samhället om det skulle behövas. Men prata med BM om dina tankar och känslor och sök psykiatriskt stöd nu för såväl din egen som ditt barns skull.

Håller med.

Det kommer att ordna sig. Du kan inte avsluta nu ändå. Dina hormoner åker åt alla håll just nu. Det kanske hans gör också. Tror inte hans flytt är spikat i sten. Prata med din barnmorska om din situation. Där kommer du att få tips och råd om var du vänder dig. Du fixar det här! Det är du och din älskade flicka mot världen. Kram på dig!

Eftersom det är tydligt att du faktiskt vill behålla ditt barn så kommer naturligtvis inte socialstyrelsen att godkänna abort i ditt fall. Att vara orolig för ekonomin och bostad är inget skäl att göra abort på ett önskat barn så här sent.
Att inte ha en närvarande pappa är något många lever med och så länge du överöser ditt barn med kärlek så kommer det att räcka fint. 

Du kommer inte få beviljad abort så sent. Och ja dom lider. Dom kan födas levande och sen kvävs dom till döds för att lungorna är så outvecklade. Så nej man gör inte abort i v 19. Du får prata med din bm och förklara hur du känner. Du klarar detta och nej hon måste inte ha en närvarande pappa. Han låter dessutom som ett svin. Läste din andra tråd och vilket as han är.

Jag har under flera år kikat in på FL och läst och sätt hur många delar sina tankar och funderingar.

Men de här fick mig och skapa ett eget konot just för att kunna svara dig.

Jag förstår att du är sårad utav att ditt barns pappa har valt en annan väg.

Men just nu flyger de mycket hormoner och känslor i din kropp.

Ett barn är ett mirakel. Den kärleken man får uppleva när man får sitt barn går ej att beskriva.

Då spelar de ingen roll om man bor i ett slott eller i en koja. Man gör det bästa man kan för sitt barn.

De finns inget rätt och fel. Det är bara du som är vet vad som är rätt och bäst för just ditt barn. Jag tycker absolut att du ska ge ditt barn en chans i livet.

Ekonomi och mm finns de mycket stöd du kan söka. De finns även grupper på Facebook som donerar allt en behövande bebis kan behöva. De finns även fonder att söka. Socialtjänsten hjälper även till. Jag tycker att det är de ?minsta? problemet.

Du borde ta hjälp och prata om dina känslor.

Jag önskar dig all lycka du kommer klara de galant ??

Jag vet tyvärr inte

Varför de kom med massor utan ???

I min text. Jag skickade nämligen hjärtan <3

Chansen att du ska få beviljad sen abort pga din make ska flytta och du inte vill följa med är mycket liten. Du har egentligen ingen chans alls på de premisserna.

Vill du verkligen inte föda barnet så sök om abort hos Socialstyrelsen.
Det finns en anledning till att det är möjligt.

Måste tillägga

Tänk på att du redan är halvvägs. Det är en bebis nu i magen. Att göra abort så sent på ett friskt barn är en stor påfrestning för dig med. Eftersom du kommer få föda fram barnet. Att föda fram ett dött barn tar mycket på en psyke.

Är de inte bättre då och adoptera bort henne än att avsluta hennes liv. Du kan få hjälp med ditt psykiska tillstånd. Försök och sök hjälp och ta dig till Sthlm där du har din familj för att få lite stöd.

Hej.

Är det möjligt att komma i kontakt med dig utanför detta forum?

Jag och min man vill gärna hjälpa dig och ditt barn praktiskt, om du accepterar det.

Mvh

Flytta hem till Sthlm innan barnet föds, då blir hon skriven där. Annars är du fast på orten du bor på nu om pappan vill ha gemensam vårdnad. Ge honom inte det!

När jag läser ditt inlägg blir jag så ledsen. Förstår din besvikelse att din pojkvän väljer att flytta när du är halvvägs in i graviditeten. Blir så ledsen att han väljer att göra det utan att ni kommer övverens om något tillsammans.

Min känsla av ditt inlägg är att du verkligen vill behålla ditt barn. Då borde du göra det du vill. Vare sig han väljer att vara med eller inte. Bättre han sticker nu, än att han gjort det efter barnet är fött.

För att göra det lite lättare för dig att tänka positivt för framtiden så är det inte alla som kämpar efter den gamla traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa, barn. Vilket är bra på många sätt. Det finns en större acceptans kring att ha olika sätt att bilda familj på. Vissa tjejer inseminerar sig och lever utan partner, andra är homosexuella, vissa lever polyamoröst. Finns säkert många andra sätt att ha en familj på också. Jag förstår att det känns tungt nu när du byggt upp förväntningar på hur det ska bli, och nu när din pojkvän vill ändra på det.

Det viktiga här är att du får stöd, prata med nära släktingar, vänner och sjukvård. Berätta hur jobbigt du tycker detta är och att du vill ha stöd. Du kommer att klara det!

Tror att det blir värre för både dig och barnet att göra så sen abort. Tror det blir extremt påfrestande för dig att föda fram ett så litet barn som kommer kämpa för att leva men kommer inte klara det och lämnas för att dö. Det finns prematura barn som föds i vecka 22 och överlever. Lägger absolut ingen skam för dig här. Men viktigt att veta detta ifall du beslutar dig förcen abort så är risken stor att du mår båligt länge för det sen. Dessutom så tror jag att en abort nu är svårt att få godkänd, tror bara dom genlmför så sena aborter ifall fostret är väldigt sjukt och om graviditeten är en fara för mamman.

Hoppas allt går bra hur det än blir.. skickar några styrkekramar

Din man har bestämt att ni ska flytta mot din vilha! Redan där hänger jag upp mig. Vågar sticka ut näsan och påstå (utan att känna er) att han älskar inte dig. Vet att det låter grymt. Men älskar man någon så planerar och bestämmer man saker ihop.

Det viktiga är inte att ha en pappa utan en trygg fadersgestalt som kan vara vilken man som helst som älskar dig och ditt/dina barn. Min dotter har växt upp utan sin mamma men har haft en annan trygg moders gestalt. Det är bättre att växa upp utan en förälder som inte bryr dig eller där mamma och pappa bråkar jämt och ständigt om skitsaker . Visst kan ditt ofödda barn växa upp och vara lycklig med en förälder som bryr sig om barnet.

Om det gör ont på ett ofött foster vill jag inte spekulera i, utan känner du att du vill ha barnet då ska du INTE göra abort för du kommer ångra dig och det går inte få det ogjort.

Vill DU behålla, så behåll. En pappa eller ingen pappa, din dotter kommer klara sig fint och utvecklas som hon ska oavsett.

Själv växte jag upp i en kärnfamilj, mamma och pappa är fortfarande gifta efter att ha spenderat alla sina år tillsammans. Det blev folk av mig till slut, trots att min pappa var närvarande. 

Att båda föräldrar är närvarande och man växer upp i en typisk svensson-familj är inga garantier för något. Själv hade jag, antagligen, sluppit växa upp med ångest, självmordstankar och "vetskapen" om att jag var värdelös om jag sluppit växa upp i min kärnfamilj. Alla gånger hade jag valt en mor som vill ha mig hellre än två föräldrar som såg mig som ett misstag.

Behåll ditt barn, du kan ge henne allt hon behöver. Det du skriver i trådstarten bevisar att du är den bästa förälder hon kan få. 

Skulle du ändå välja abort, så är det ditt val, och det du känner är bäst för ER. Klandra aldrig dig själv, du vill uppenbarligen det bästa för din dotter och dig. Ditt beslut är det enda rätta, vad det än blir. Haka inte upp dig på pappans val bara. 

All lycka till dig!

Jag tycker absolut att du ska behålla barnet.
Flytta till Stockholm,om du kan,där du har din familj.
Kanske kan du bo hos en släkting eller vän tills du hittat något eget?
Du nämnde något om en manlig kusin som kan vara förebild. Det är väl mycket bättre än att växa upp med en pappa som prioriterar sitt andra barn före.
Den ekonomiska biten behöver du nog heller inte oroa dig för. Det kan du få hjälp med av samhället.
Den första tiden i barnets liv så kommer hon att ha störst behov av dig.
Och du kan välja att stå som ensam vårdnadshavare så slipper du oroa dig för hur barnet skulle ha det hos honom.
Han verkar inte vara en snäll person varken mot dig eller barnet när han bestämmer saker över ditt huvud utan att låta dig få ha något att säga till om.

Kramar och all lycka till dig! 

Stackars dig TS! Det kommer att ordna sig!

Låt inte en vuxen man med fel prioriteringar få dig att känna att du inte har rätt till din dotter. Det är mkt hormoner som ställer till det för dig just nu men det kommer att kännas bättre. Din dotter är unik och till hälften dig, ni kommer att skaffa ett fint liv tillsammans!