• LLW
    Thu 18 Jul 2019 19:38
    48491 visningar
    2169 svar
    +1
    2169
    48491

    IVF hösten 2019

    Hej!

    Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!


  • Svar på tråden IVF hösten 2019
  • LLW
    Tue 30 Jul 2019 20:32
    #91
    Limarie skrev 2019-07-30 15:13:43 följande:

    Egentligen galet att vi kollar upp det som att vi tror det plötsligt dyker upp nya tidiga symtom som vi inte visste nåt om.

    Alltså om ägglossningen var dag 19 som jag tror pga positiv ägglossningstest borde det vara senast om 2-3 dagar, alltså på torsdag eller fredag. Kanske lördag, längre än så har min lutealfas (oftast 11 dagar ibland 10 eller 12) inte varit senaste 2 åren. Men det som är konstigt är min temp... den steg långsamt upp efter ägglossningstestet (som var neg igen efter 36h). Men bara med 0,2 höjning (så NC säger plötsligt att ägglossning var CD 21 vilket jag inte tror på). Sedan fått jag idag en mycket stor höjning från 36,4 till 37,8 (mycket konstigt tyckte jag) men det kanske beror på att ha sovit för första gången i vår nya lägenheten och man sov inte lika bra osv.


    Eller hur. Det kan ju skilja mycket från olika graviditeter också. Jag blev gravid efter vårt tredje ivf-försök i maj men fick missfall. Det jag märkte var att brösten blev väldigt tunga eller vad man ska säga. Sen kom illamående i vecka 6 ungefär. Huvudvärk och molvärk hade jag också rätt tidigt, det var nog mina första symptom tillsammans med brösten. Sen tog jag ju lutinus så vet inte hur mycket som var biverkningar, men inget jag fått gången innan när jag tog lutinus och fick negativt.

    Åh jag är så dålig på tempkurvor och NC! Använde det ett par månader men glömde alltid ta tempen när jag vaknade så har bara kört tester. Har det funkat att kolla ÄL genom temp tidigare månader?
  • Wed 31 Jul 2019 11:34
    #92

    Så glad att jag har fått höra era berättelser om äggplock här så att jag inte kommer för äggplock med läkarens ord "det gör inte alls ont, eller kanske lite för en del" som förväntning! Hade inte varit kul att förvänta sig det om det visar sig bli väldigt smärtsamt.


    Nu vet jag att jag kommer be om maxdos på ALLT och sen bita ihop och bara genomlida!! Hoppas att få ut så många bra ägg att några går att frysa om vi bestämmer oss för att göra fler försök.


    Åh vad det känns skönt att ha er att prata med Hjärta

  • Wed 31 Jul 2019 11:37
    #93

    [quote=79793826][quote-nick]LLW skrev 2019-07-30 20:32:19 följande:[/quote-nick]Eller hur. Det kan ju skilja mycket från olika graviditeter också. Jag blev gravid efter vårt tredje ivf-försök i maj men fick missfall. Det jag märkte var att brösten blev väldigt tunga eller vad man ska säga. Sen kom illamående i vecka 6 ungefär. Huvudvärk och molvärk hade jag också rätt tidigt, det var nog mina första symptom tillsammans med brösten. Sen tog jag ju lutinus så vet inte hur mycket som var biverkningar, men inget jag fått gången innan när jag tog lutinus och fick negativt.

    Åh jag är så dålig på tempkurvor och NC! Använde det ett par månader men glömde alltid ta tempen när jag vaknade så har bara kört tester. Har det funkat att kolla ÄL genom temp tidigare månader?[/

    Vad tråkigt det var att se dig i den här gruppen, kom ju ihåg att du fick plus i våras. Fy för missfall 3 ni skulle börja privat nu eller hur var det?

  • Wed 31 Jul 2019 12:32
    #94
    misu80 skrev 2019-07-29 20:48:30 följande:

    Tack, så skönt att veta att det är okej att skriva av sig, hade kunnat skriva en hel bok vissa dagar! Och tack för dina lyckoönskningar, önskar dig detsamma Hjärta


    Känner igen mig, har också spenderat en stor del av min lön på allt som sades kunna öka fertiliteten! Inget har funkat hittills och nu har jag slutat med det mesta. Men jag får kämpa varje dag med att försöka släppa mitt kontrollbehov, har fortfarande dåligt samvete när jag dricker kaffe, äter onyttigt, glömmer ta kosttillskotten, dricker vin, tränar för hårt, inte tränar alls osv. Och jag vet att det är helt i onödan för jag tror inte att det i sig gör att jag inte blir gravid, det är nog faktiskt värre för fertiliteten med stressen som skapas pga det dåliga samvetet och frustrationen över att inte ha kontroll.

    Ja visst är det underbart med solskenshistorier, tack för att du delade med dig av din mammas kollegas berättelse. Och tänk vad ofta den gemensamma nämnaren i dessa historier är att de har släppt kontrollen och så kommer barnet!


    Är det något jag lärt mig genom åren så är det att inte hålla tillbaka känslorna. De måste bara få komma ut. Skriv hellre för mycket än för lite Hjärta

    Ja gud vad man håller på med tester och piller och nojor. Tror precis som du att stress/oro inte får fertiliteten att hurra. Men ja, vad ska man göra. Det är ju svårt att inte tänka på det heller. Kan liksom inte lura hjärnan.

    På ett sätt var det skönt när vi fick reda på anledningen till varför vi inte blir gravida. Såklart kändes det som tusen hugg i bröstet såklart, för någonstans trodde väl vi att "det är inget fel, det kommer att gå". Men nu har man svart på vitt varför det inte funkar och det är en lättnad i sig. För ovissheten kan ju göra en helt galen.

    Jag åkte hem till en kvinna igår (30-årsåldern) för att hämta några varor jag köpt. Och vi börjar att prata, halkar in på barn. Hon berättade att fertilitetsläkare hade sagt "Överväg adoption, du kommer med största sannolikhet inte att kunna bära ett barn. Vi anser att ni inte kommer att ha så stor chans med IVF". Hon berättade att de blev helt förkrossade. De slutade att äta kött, ändrade kost helt och hållet. Sedan åkte de utomlands bara för att komma bort från allt. Hon, som inte dricker annars, sa att hon nog aldrig druckit så mycket alkohol under den semestern. Paraplydrinkar varje dag liksom. Hon blev gravid under den semestern. Födde en helt perfekt liten flicka. Så fint Skrattande 


  • Wed 31 Jul 2019 13:45
    #95
    misu80 skrev 2019-07-31 11:34:28 följande:

    Så glad att jag har fått höra era berättelser om äggplock här så att jag inte kommer för äggplock med läkarens ord "det gör inte alls ont, eller kanske lite för en del" som förväntning! Hade inte varit kul att förvänta sig det om det visar sig bli väldigt smärtsamt.

    Nu vet jag att jag kommer be om maxdos på ALLT och sen bita ihop och bara genomlida!! Hoppas att få ut så många bra ägg att några går att frysa om vi bestämmer oss för att göra fler försök.

    Åh vad det känns skönt att ha er att prata med 


    Du får kanske vara beredd på att det kan göra ont men det behöver inte alls bli farligt heller. Jag har gjort två plock och jag har mest känt obehag. Sen brukar dom göra allt för att man ska slappna av och känna sig lugn.

    Där jag går på RMC så har dom avslappnande musik (dom satte igång lite Enya när jag kom in förra gången) och så brukar dom ha en barnmorska eller sjuksköterska (kommer inte ihåg vilket) som sitter vid en och håller koll på om mer medicin behövs, och klappar en lugnande på armen. :)

    Efteråt har jag kännt mig väldigt bra, bara oerhört trött. Jag har kommit hem och sovit ett par timmar direkt, inte kunnat hålla ögonen öppna typ.
    Insta: Ivfskafunka
  • Wed 31 Jul 2019 17:44
    #96
    fannylinnea skrev 2019-07-31 12:32:53 följande:
    Är det något jag lärt mig genom åren så är det att inte hålla tillbaka känslorna. De måste bara få komma ut. Skriv hellre för mycket än för lite Hjärta

    Ja gud vad man håller på med tester och piller och nojor. Tror precis som du att stress/oro inte får fertiliteten att hurra. Men ja, vad ska man göra. Det är ju svårt att inte tänka på det heller. Kan liksom inte lura hjärnan.

    På ett sätt var det skönt när vi fick reda på anledningen till varför vi inte blir gravida. Såklart kändes det som tusen hugg i bröstet såklart, för någonstans trodde väl vi att "det är inget fel, det kommer att gå". Men nu har man svart på vitt varför det inte funkar och det är en lättnad i sig. För ovissheten kan ju göra en helt galen.

    Jag åkte hem till en kvinna igår (30-årsåldern) för att hämta några varor jag köpt. Och vi börjar att prata, halkar in på barn. Hon berättade att fertilitetsläkare hade sagt "Överväg adoption, du kommer med största sannolikhet inte att kunna bära ett barn. Vi anser att ni inte kommer att ha så stor chans med IVF". Hon berättade att de blev helt förkrossade. De slutade att äta kött, ändrade kost helt och hållet. Sedan åkte de utomlands bara för att komma bort från allt. Hon, som inte dricker annars, sa att hon nog aldrig druckit så mycket alkohol under den semestern. Paraplydrinkar varje dag liksom. Hon blev gravid under den semestern. Födde en helt perfekt liten flicka. Så fint Skrattande 

    Jag håller med dig - ut med känslorna bara! Läser just nu Brené Browns böcker "Våga vara operfekt" och "Mod att vara sårbar". Känns väldigt rätt just nu. För är det något jag kan känna mig så är det sårbar och det är ganska läskigt. Det är nog därför jag är så glad att den här tråden finns, här finns så mycket förståelse så det är en trygg plats att börja på. Det är inte så att jag vågar prata IVF med särskilt många runt mig, vilket är synd, vore bra om jag vågade.


    Jag förstår dig i hur delat det måste ha känts att få veta anledningen till att ni inte blivit gravida, och lättnaden att tillslut veta. Då är det lättare att staka ut vägen mot mål.


    Ja se där! Älsk på solskenshistorier! Jag tror verkligen att ändrat fokus kan göra stor skillnad, framförallt om stressen har lagt sig som en död hand över skaffa-barn-projektet. Men det är ju så sjukt svårt att bryta ihop och gå vidare. Mycket lättare att stanna kvar i kontrollbehovet månad efter månad. Nu hoppas jag såklart att vår IVF ska lyckas på första försöket, men om det inte gör det hoppas jag faktiskt att jag klarar av att bryta ihop och fokusera på något annat, vi har ju hållit på några år nu!! Kanske skulle hjälpa oss i slutändan, vem vet :)


    Hmm... kanske skulle ta upp planerna på bröllop igen, då skulle man ju tveklöst få fokus på något annat ;)

  • Wed 31 Jul 2019 17:47
    #97
    Loviisa89 skrev 2019-07-31 13:45:26 följande:
    Du får kanske vara beredd på att det kan göra ont men det behöver inte alls bli farligt heller. Jag har gjort två plock och jag har mest känt obehag. Sen brukar dom göra allt för att man ska slappna av och känna sig lugn.

    Där jag går på RMC så har dom avslappnande musik (dom satte igång lite Enya när jag kom in förra gången) och så brukar dom ha en barnmorska eller sjuksköterska (kommer inte ihåg vilket) som sitter vid en och håller koll på om mer medicin behövs, och klappar en lugnande på armen. :)

    Efteråt har jag kännt mig väldigt bra, bara oerhört trött. Jag har kommit hem och sovit ett par timmar direkt, inte kunnat hålla ögonen öppna typ.
    Ja jag ska komma ihåg det, inte måla fan på väggen :) Men det känns ändå bra att vara mentalt beredd för det vore jobbigt att bli negativt överraskad, då blir jag hellre positivt överraskad. 
  • Wed 31 Jul 2019 19:18
    #98
    misu80 skrev 2019-07-31 17:47:30 följande:

    Ja jag ska komma ihåg det, inte måla fan på väggen :) Men det känns ändå bra att vara mentalt beredd för det vore jobbigt att bli negativt överraskad, då blir jag hellre positivt överraskad. 


    Jag förstår dig till fullo, jag brukar också förvänta mig det värsta så kan det bara bli bättre än man tänkt :)
    Insta: Ivfskafunka
  • LLW
    Thu 1 Aug 2019 09:16
    #99
    Hoppet19 skrev 2019-07-31 11:37:05 följande:

    Vad tråkigt det var att se dig i den här gruppen, kom ju ihåg att du fick plus i våras. Fy för missfall 3 ni skulle börja privat nu eller hur var det?


    Ja det var extremt tungt. Det jobbigaste är att nu nu är tillbaka på noll. Vet ju inte om vi någonsin lyckas igen, och isåfall när och om det går hela vägen. Har lite svårt att bearbeta det fortfarande. Det är lätt att jag hamnar i ett totalt mörker och knappt hittar ut. Hade varit i vecka 12 nu. Usch. Det gör så ont att tänka på.

    Vi kommer börja privat så fort som möjligt. Testar Falun trots att det är många timmars bilfärd bort. Hört mycket bra om dom. Så väntar in mensen som jag inte har en aning om när den ska komma. Fick halvt positivt på ÄL testerna i en veckas tid så kroppen är ju inte helt okej efter missfallet.

    Vart går ni? Vilken omgång blir det?
  • Thu 1 Aug 2019 10:30
    misu80 skrev 2019-07-31 17:44:40 följande:

    Jag håller med dig - ut med känslorna bara! Läser just nu Brené Browns böcker "Våga vara operfekt" och "Mod att vara sårbar". Känns väldigt rätt just nu. För är det något jag kan känna mig så är det sårbar och det är ganska läskigt. Det är nog därför jag är så glad att den här tråden finns, här finns så mycket förståelse så det är en trygg plats att börja på. Det är inte så att jag vågar prata IVF med särskilt många runt mig, vilket är synd, vore bra om jag vågade.


    Jag förstår dig i hur delat det måste ha känts att få veta anledningen till att ni inte blivit gravida, och lättnaden att tillslut veta. Då är det lättare att staka ut vägen mot mål.


    Ja se där! Älsk på solskenshistorier! Jag tror verkligen att ändrat fokus kan göra stor skillnad, framförallt om stressen har lagt sig som en död hand över skaffa-barn-projektet. Men det är ju så sjukt svårt att bryta ihop och gå vidare. Mycket lättare att stanna kvar i kontrollbehovet månad efter månad. Nu hoppas jag såklart att vår IVF ska lyckas på första försöket, men om det inte gör det hoppas jag faktiskt att jag klarar av att bryta ihop och fokusera på något annat, vi har ju hållit på några år nu!! Kanske skulle hjälpa oss i slutändan, vem vet :)


    Hmm... kanske skulle ta upp planerna på bröllop igen, då skulle man ju tveklöst få fokus på något annat ;)


    Å, det lät som två passande titlar. Kanske ska läsa dom :) Ja det är jätteskönt om man hittar någon/några som sitter i samma båt. Såklart är det sorgligt i grunden, för alla bär ju på tungt bagage. Men det är ändå fint att man kan finna lite tröst i varandra. För alla förstår. Alla känner eller har känt det själv.

    Jaa herregud, håller med - det är mycket enklare att stanna kvar i gyttjan än att lämna över tyglarna till ödet och sen bara försöka leva så sunt som möjligt och hoppas på det bästa. Det är svårt att inte grubbla.

    Haha, ja gör det :D  Vi gick liksom och skaffade en valp i våras för det var precis vad vi behövde - nån att älska och ta hand om, ett fint fokus. Nu var det ju inte bara därför såklart, vi har velat ha hund jättelänge. Vi har inte skaffat för vi tänkt att vi kommer att bli gravida. Men till slut kände vi bara att det är NU vi ska göra det om vi vill ha en fyrbent familjemedlem. Och vi har inte ångrat det en enda sekund Hjärta 
Svar på tråden IVF hösten 2019