• LLW
    Thu 18 Jul 2019 19:38
    48504 visningar
    2169 svar
    +1
    2169
    48504

    IVF hösten 2019

    Hej!

    Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!


  • Svar på tråden IVF hösten 2019
  • Mon 29 Jul 2019 09:41
    #61

    Min kom igår... :) hade gärna börjat spruta IDAG, men dom har ju stängt.. så jag hoppas kunna börja slutet aug vid nästa mens istället. vart gick du nånstans?

  • Mon 29 Jul 2019 10:30
    #62
    kanela84 skrev 2019-07-28 19:56:06 följande:
    Min sambo lämnade ett kasst första prov med för få och för trötta simmare men vid andra provet var de pigga men fortfarande lite för få men betydligt bättre än vid första provet. Han hade varit jätteförkyld med feber månaden innan provet togs och det kan vara en anledning till att det var så pass mycket sämre.
    Tack för svar!
    Fick ni remiss till IVF trots att det andra provsvaret var betydligt bättre än det första? Eller var det här när ni redan hade hoppat på IVF-tåget?

    Min sambo ska göra ett nytt test nu i augusti och om det också är dåligt kommer läkaren att skicka en remiss. Men hon sa att om provresultatet är bra så måste vi försöka själva ytterligare ett år innan vi får en remiss :(

    Så helt ärligt vet jag inte vad jag känner. Såklart skulle det ju kännas skönt att provet visade positiva resultat. Men å andra sidan så innebär det ÄNNU ett år av väntan. Vill bara ha en remis så att vi kan få komma igång :)
  • Mon 29 Jul 2019 10:30
    #63
    kanela84 skrev 2019-07-28 19:56:06 följande:
    Min sambo lämnade ett kasst första prov med för få och för trötta simmare men vid andra provet var de pigga men fortfarande lite för få men betydligt bättre än vid första provet. Han hade varit jätteförkyld med feber månaden innan provet togs och det kan vara en anledning till att det var så pass mycket sämre.
    Tack för svar!
    Fick ni remiss till IVF trots att det andra provsvaret var betydligt bättre än det första? Eller var det här när ni redan hade hoppat på IVF-tåget?

    Min sambo ska göra ett nytt test nu i augusti och om det också är dåligt kommer läkaren att skicka en remiss. Men hon sa att om provresultatet är bra så måste vi försöka själva ytterligare ett år innan vi får en remiss :(

    Så helt ärligt vet jag inte vad jag känner. Såklart skulle det ju kännas skönt att provet visade positiva resultat. Men å andra sidan så innebär det ÄNNU ett år av väntan. Vill bara ha en remis så att vi kan få komma igång :)
  • Mon 29 Jul 2019 10:59
    #64
    HarmoniMalin87 skrev 2019-07-29 09:41:28 följande:

    Min kom igår... :) hade gärna börjat spruta IDAG, men dom har ju stängt.. så jag hoppas kunna börja slutet aug vid nästa mens istället. vart gick du nånstans?


    Trisst, samma för mig. Min kom i förrgår så precis att vi måste vänta en månad oxå! Borde bli start runt 23 aug. Går på Sophiahemmet i Stockholm!
    Oförklarligt barnlös. 1 misslyckat ET och 1 misslyckat FET. Tar en paus tills vi är redo för ivf2
  • Mon 29 Jul 2019 14:57
    #65

    [quote=79789062][quote-nick]Limarie skrev 2019-07-28 21:35:43 följande:[/quote-nick]Jag anslutar också gärna....

    Hej Limarie! Tufft att höra men bra att ni har en plan o kan finansiera lite själv för att komma igång snabbare! Den här sommaren har varit som en välbehövlig paus, jag mådde mycket sämre i vintras. Då var det mörkt! Men känns bättre nu, har mer en inställning om att vi inte kommer ge upp och det kommer hända!! Sen om de tar flera år vet vi ju inte idag och det kanske är lika bäst! Ovissheten är på så sätt bra, hade jag fått höra att vi fortfarande efter 2 år aldrig fått ett plus hade jag nog dött på plats.. Vi har också tagit tag i extrarummet, orkar inte att fler gäster ba ?åh va ska det bli här inne då?? Eeeeh de fattar väl alla att vi önskar att det fick bli ett barnrum men nu har det inte blivit så än...

  • Mon 29 Jul 2019 15:30
    #66
    Hoppet19 skrev 2019-07-29 14:57:41 följande:

    [quote=79789062][quote-nick]Limarie skrev 2019-07-28 21:35:43 följande:[/quote-nick]Jag anslutar också gärna....

    Hej Limarie! Tufft att höra men bra att ni har en plan o kan finansiera lite själv för att komma igång snabbare! Den här sommaren har varit som en välbehövlig paus, jag mådde mycket sämre i vintras. Då var det mörkt! Men känns bättre nu, har mer en inställning om att vi inte kommer ge upp och det kommer hända!! Sen om de tar flera år vet vi ju inte idag och det kanske är lika bäst! Ovissheten är på så sätt bra, hade jag fått höra att vi fortfarande efter 2 år aldrig fått ett plus hade jag nog dött på plats.. Vi har också tagit tag i extrarummet, orkar inte att fler gäster ba ?åh va ska det bli här inne då?? Eeeeh de fattar väl alla att vi önskar att det fick bli ett barnrum men nu har det inte blivit så än...


    Tur att man aldrig vet om vad som väntar på oss, det hade ju annars ingen klarat. Intressant dock att se vad vi klarar, eller hur? Lyssnade idag på ruvarpoddens podd med psykologen från SU, mycket spännande tyckte jag.

    Vem mer av er lyssnar på podden respektive andra poddar inom IVF? Kan ni rekommendera flera? Jag klarar alltid bara att lyssna på det när jag mår bra. Kunde förra gången lyssna mycket innan IVF starten men efter det dåliga beskedet klarade jag inte lyssna i över 2 månader.

    Nu hopp igen. Idag såg jag många gravida och var för första gången inte avundsjuk. Känner ni det också ibland? Hos mig finns de 2-5 dagar alltid mellan ägglossning och mensen innan ev PMS besvär börjar. (Innerst finns ett hopp om en naturlig graviditet).

    Det blir några lån nu för de privata försök. Men sambon säger hela tiden... Det är ju bara pengar... vi säljer huset om vi bara får ha ett barn. Och han menar allvar.
  • Mon 29 Jul 2019 18:07
    #67

    Hej alla fina moms-to-be! Börjar med att be om ursäkt för ett låångt inlägg! Jag är helt ny på familjeliv och hittade hit då jag googlade på "träning och IVF". Hamnade tillslut här och tänkte att det här kan vara ett bra stöd för mig och kanske att jag kan vara ett bra stöd för någon annan. Oavsett så känns det bra att dela sina erfarenheter med andra som går igenom samma sak.


    Jag och min sambo är båda 39 år och jag har två barn sedan tidigare födda -06 och -08, min sambo har ett barn född -08. Vi har försökt bli gravida sedan januari 2016.

    Vi plussade i april -18 men fick tidigt missfall i v.8

    Vi har utretts och de har inte hittat något medicinskt fel på någon av oss. Min man har varit positiv till IVF sedan missfallet, men jag har inte varit mogen förrän nu. Mannen är överlycklig och jag är ganska nervös men ändå positiv. 


    Vi har haft vårt första möte på Linnékliniken innan semestern och ska sätta igång behandlingen i början av september. Jag har AMH 0,8 så vi får inte köpa ett paket med tre försök, men vi börjar med ett försök så får vi se vart det leder. 


    Min största utmaning har hela tiden varit att hantera stressen som kommer från att gång på gång få ett minus varje månad. Känner mig som en skugga av mig själv då jag flitigt har satt upp den ena regeln/förbudet/kravet efter den andra, för att lyckas bli gravid. Nu är jag less och vill börja leva igen, hoppas att vinden vänder för oss nu.


    Jag önskar alla här ett stort lycka till och ska avsluta med en riktig solskenshistoria som jag nyss hörde från min kompis som är barnmorska på BB. Hon har i sommar förlöst en förstföderska på 42 år som har försökt bli gravid sen hon var 36. Hon och hennes man har gjort flera IVF, först med egna sedan donerade ägg, eftersom hon tillslut endast hade 2-3 ägg efter stimulering. De tre försöken med donerade ägg misslyckades. De fick höra att det var helt omöjligt att de skulle kunna bli gravida. De funderade på att adoptera men kom tillslut fram till att acceptera att de var och skulle förbli vara barnlösa. Så en dag började hon känna graviditetssymptom, och födde nyss en alldeles frisk liten bebis!! 


    Håret reste sig på armarna och lyckotårarna rullade nedför mina kinder när jag fick höra detta - jag kände HOPP!


    Kram allesammans Hjärta


     


     

  • Mon 29 Jul 2019 18:56
    #68
    misu80 skrev 2019-07-29 18:07:06 följande:

    Hej alla fina moms-to-be! Börjar med att be om ursäkt för ett låångt inlägg! Jag är helt ny på familjeliv och hittade hit då jag googlade på "träning och IVF". Hamnade tillslut här och tänkte att det här kan vara ett bra stöd för mig och kanske att jag kan vara ett bra stöd för någon annan. Oavsett så känns det bra att dela sina erfarenheter med andra som går igenom samma sak.


    Jag och min sambo är båda 39 år och jag har två barn sedan tidigare födda -06 och -08, min sambo har ett barn född -08. Vi har försökt bli gravida sedan januari 2016.

    Vi plussade i april -18 men fick tidigt missfall i v.8

    Vi har utretts och de har inte hittat något medicinskt fel på någon av oss. Min man har varit positiv till IVF sedan missfallet, men jag har inte varit mogen förrän nu. Mannen är överlycklig och jag är ganska nervös men ändå positiv. 


    Vi har haft vårt första möte på Linnékliniken innan semestern och ska sätta igång behandlingen i början av september. Jag har AMH 0,8 så vi får inte köpa ett paket med tre försök, men vi börjar med ett försök så får vi se vart det leder. 


    Min största utmaning har hela tiden varit att hantera stressen som kommer från att gång på gång få ett minus varje månad. Känner mig som en skugga av mig själv då jag flitigt har satt upp den ena regeln/förbudet/kravet efter den andra, för att lyckas bli gravid. Nu är jag less och vill börja leva igen, hoppas att vinden vänder för oss nu.


    Jag önskar alla här ett stort lycka till och ska avsluta med en riktig solskenshistoria som jag nyss hörde från min kompis som är barnmorska på BB. Hon har i sommar förlöst en förstföderska på 42 år som har försökt bli gravid sen hon var 36. Hon och hennes man har gjort flera IVF, först med egna sedan donerade ägg, eftersom hon tillslut endast hade 2-3 ägg efter stimulering. De tre försöken med donerade ägg misslyckades. De fick höra att det var helt omöjligt att de skulle kunna bli gravida. De funderade på att adoptera men kom tillslut fram till att acceptera att de var och skulle förbli vara barnlösa. Så en dag började hon känna graviditetssymptom, och födde nyss en alldeles frisk liten bebis!! 


    Håret reste sig på armarna och lyckotårarna rullade nedför mina kinder när jag fick höra detta - jag kände HOPP!


    Kram allesammans Hjärta


     


     


    Hej :)

    Be inte om ursäkt för långa texter - skriv av dig precis vad ditt hjärta behöver.
    Vad ni kämpat... Jag hoppas att ni lyckas snabbt med hjälp av IVF nu.

    Känner igen det här med att bli stressad över att ALLTID få minus på stickan. Det sliter något enormt på psyket. Innan vi fick reda på den mest troliga orsaken till vår barnlöshet höll jag på som en galning. Inget kaffe, inget ditten och inget datten. Spenderade hur mycket pengar som helst på vitaminer och sådant. Var helt manisk. Men nu har jag bara förlikat mig vid tanken om att vi inte kommer att lyckas på egen hand. Det är fortfarande lika tufft och man gråter ju en skvätt varannan dag. Igårkväll brast det totalt för jag kände bara: helvetesjävlaskit.

    Tack för att du delade med dig av en solskenshistoria - såna behövs <3 Det är såna som gör att man orkar hålla humöret uppe vissa dagar. Man vet att mirakel kan ske.

    Min mamma har en kollega som försökte bli gravid under så lång tid. Till slut, efter utredning, fick hon höra: vi kan inte se att du har några ägg öht, chansen att ni blir gravida är minimal. Överväg äggdonation eller adoption. Deras värld rasade samman (vilket man kan förstå). Efter någon månad var hon gravid. Helt på naturlig väg. Födde en frisk och perfekt liten pojke. Han är 1,5 år nu och hon är gravid igen!!! Även där helt på naturlig väg. Från att vara infertil till att vara Miss fertil
  • Mon 29 Jul 2019 20:48
    #69
    fannylinnea skrev 2019-07-29 18:56:06 följande:
    Hej :)

    Be inte om ursäkt för långa texter - skriv av dig precis vad ditt hjärta behöver.
    Vad ni kämpat... Jag hoppas att ni lyckas snabbt med hjälp av IVF nu.

    Känner igen det här med att bli stressad över att ALLTID få minus på stickan. Det sliter något enormt på psyket. Innan vi fick reda på den mest troliga orsaken till vår barnlöshet höll jag på som en galning. Inget kaffe, inget ditten och inget datten. Spenderade hur mycket pengar som helst på vitaminer och sådant. Var helt manisk. Men nu har jag bara förlikat mig vid tanken om att vi inte kommer att lyckas på egen hand. Det är fortfarande lika tufft och man gråter ju en skvätt varannan dag. Igårkväll brast det totalt för jag kände bara: helvetesjävlaskit.

    Tack för att du delade med dig av en solskenshistoria - såna behövs <3 Det är såna som gör att man orkar hålla humöret uppe vissa dagar. Man vet att mirakel kan ske.

    Min mamma har en kollega som försökte bli gravid under så lång tid. Till slut, efter utredning, fick hon höra: vi kan inte se att du har några ägg öht, chansen att ni blir gravida är minimal. Överväg äggdonation eller adoption. Deras värld rasade samman (vilket man kan förstå). Efter någon månad var hon gravid. Helt på naturlig väg. Födde en frisk och perfekt liten pojke. Han är 1,5 år nu och hon är gravid igen!!! Även där helt på naturlig väg. Från att vara infertil till att vara Miss fertil

    Tack, så skönt att veta att det är okej att skriva av sig, hade kunnat skriva en hel bok vissa dagar! Och tack för dina lyckoönskningar, önskar dig detsamma Hjärta


    Känner igen mig, har också spenderat en stor del av min lön på allt som sades kunna öka fertiliteten! Inget har funkat hittills och nu har jag slutat med det mesta. Men jag får kämpa varje dag med att försöka släppa mitt kontrollbehov, har fortfarande dåligt samvete när jag dricker kaffe, äter onyttigt, glömmer ta kosttillskotten, dricker vin, tränar för hårt, inte tränar alls osv. Och jag vet att det är helt i onödan för jag tror inte att det i sig gör att jag inte blir gravid, det är nog faktiskt värre för fertiliteten med stressen som skapas pga det dåliga samvetet och frustrationen över att inte ha kontroll.

    Ja visst är det underbart med solskenshistorier, tack för att du delade med dig av din mammas kollegas berättelse. Och tänk vad ofta den gemensamma nämnaren i dessa historier är att de har släppt kontrollen och så kommer barnet!

  • Mon 29 Jul 2019 21:36
    #70

    Jag har lite funderingar inför vad som komma skall och jag ser att ni är några som har gjort IVF förut så ni kanske kan berätta. Hur var det för er? Var någon del värre/bättre än förväntat? 


    Jag är orolig för hur jag ska må av läkemedlen (arg? trötthet? koncentrationssvårigheter? viktuppgång? annat?) och jag är orolig för ägguttaget (hur smärtsamt är det? hur många ägg behövs?) och hur mår man hormonellt/fysiskt efter behandlingen?

Svar på tråden IVF hösten 2019