Jag har inte gjort långa men försökte läsa på om det tidigare. Vad jag förstod var det antingen runt dag 21 i cykeln, och när man får mens vet man att man är nedreglerad, eller i början av cykeln och då måste man ta blodprov för att veta att man blivit nedreglerad. :)
Jag ska börja med långa protokollet nu på lördag, är då på cd 21.
Nu behöver jag massor hållna tummar!!
Pratade precis med läkaren på RMC där vi gjort våra tre landstingsförsök. Trodde att det var slut nu men tydligen räknar de inte bara äggplock, utan utvärderar alla försöken tillsammans och beslutar om man får fler. Och läkaren sa att vi med stor sannolikhet kommer få göra en fjärde behandling hos dom!! Ååh vilken lättnad isåfall! Dels 7 timmar mindre bilväg än till Falun (som vi valt att gå vidare med privat) och dels typ 70.000 kronor mindre!
Hoppas så innerligt att vi får göra ivf där en gång till! Nästa vecka skulle de ha konferens och gå igenom vårt fall, så efter det får vi svar. Kommer bli långa dagar..
Tack för alla era ord. Hopp om ultraljudet på måndag har jag inte, ärligt talad. Så svårt att se det positiva i det hela och jag är ännu mer irriterad på kliniken då vi redan vid försök 1 ville prova det långa protokollet men de tyckte inte det kan ge någon skillnad. Nu ville vi prova på nr 2 men de tyckte förra gången blev ju ett bra resultat med 5 ägg. Klart, ingen vet hur det kommer bli med det långa och det blir en jobbigare fas. Fram för allt om man utsätter sig för alla biverkningar och den långa behandlingsfasen och puff på bara ett ultraljud så ser man att allt var för givet. Det är svårt att acceptera våra förutsättningar.
Att det funkar för oss naturligt är osannolikt med tanke på sambons spermier. De skulle nog ändå aldrig kunna befrukta mina ägg naturligt. Och konstigt att inte ett enda ägg befruktades vid ICSI. Idag sa läkaren att mina ägg såg toppen ut och att det ju också finns en manlig faktor och tittade på sambon. Han säger aldrig någonting så snart det är prat om spermierna eller äggdonation. Jag är frustrerad. Ingen kan säga om det är äggen eller spermierna det är fel på. Men jag är nära att vela testa snart en spermadonation eller en insemination med donerade spermier. Varför är det jag, som annars har bra ägg, normal cykel osv som plötsligt ska satsa på äggdonation om vi inte ens vet om det kommer fungera med hans spermier? Problemet är att han inte verkar vara där. I acceptansen att det kan bero på honom. Med hans tidigare fru fick de inte heller barn, men i alla fall två graviditeter som ledde till tidig missfall. Hon fått däremot direkt barn med den nya partnern. Jag vet, det är bara en känsla jag har, men jag tror det är spermiernas "fel" och det är så svårt att prata om det hemma. Han gör allt han kan för att förbättra kvaliteten. Så där är han full engagerad sedan några år tillbaka men det blir inte bättre.
Idag är det en sån mörk dag och även om det kommer ser ljusare ut om några dagar så är det svårt att acceptera att man från och med nu inte kommer så mycket längre innan det är dags för ett nytt försök om några månader.
Ultraljud idag och äggplock blir på onsdag. Såg ut ungefär som sist, kanske 8 ägg blåsor, men trots det fick vi ut 13 ägg sist. Får se hur befruktning och allt kommer gå sen, förra gången fick vi 10 befruktade som till slut blev fem blastocyster varav en inte gick att återföra efter tinandet. Så fyra återföringar har vi gjort. Femte återföringen framför oss... Det låter så mycket. Fem återföringar.
Då är vi tillbaka från äggplocket. Tyvärr blev det inte 6 ägg som vi hade hoppats på och som läkaren nästan var säkert att det skulle kunna bli. Det blev 4 ägg istället. Det som var positivt var att sambon spermiogram var bättre denna gången, inte antalet men det fanns 1,4 mil simmare av 4 mil och därmed hade han blivit godkänd för vanlig IVF. Men de vill inte riskera nåt och kör därför ICSI.
En av cystorna var fylld med blod, hon frågade om jag hade känd endometrios men det har jag inte. Fått nu antibiotika (det har de som rutin).
Den andra blåsan hade inget ägg alls.
Så 2 ägg mindre. Hur är oddsen då? Det finns knappt nåt hopp i oss. Men läkaren tog direkt upp det där med återförening. Vi ville egentligen inte prata om det utan vänta till beskedet imorgon. Hon ville ha godkännande att de får sätta tillbaka 2 embryoner i fall vi får 2 emrbyoner. Under 5 ägg odlar de aldrig vidare till 5 dagars.
Förra gången hade vi 5 fina ägg och de ville de absolut inte sätta in mer än 1 ägg och nu var hon övertygad om att det skulle vara det bästa. Men förra gången fick vi höra om alla risker och varför de inte ville göra det. Lite ironiskt ändå med tanke på att det inte skilja sig så mycket just nu.
Jag är så rädd inför imorgon. Det samtalet som ska komma mellan 10-12. Hur ska jag ta emot ett negativt besked? Förra gången bröt jag totalt ihop. Blev liggandes på köksgolvet och skrek och grät, kände mig så hjälplöst och kände inte igen mig. Vad var det som hände med mig? Imorgon har jag också sjukskrivit mig. Vi har bestämt att åka till vår favoritplats vid havet och plocka björnbär. Där kan vi gråta och vara ifred från allt.
Jag som brukar vara positiv som nu har tappat hoppet. Jag längtar efter en tid där sinnet kan vara i fred, kan vara lycklig och hitta harmoni. Det är det jag nästan längtar mer efter än ett barn, just nu i alla fall.
Tack!!! Förra gången blev jag så glad för att vi fick så många fina och allt gick så bra till en början, så det var snopet att det inte gick vägen. Nu bryr jag mig nog inte lika mycket om antalet för det betyder inte så mycket... Men klart man vill ha lite att ta av iaf :) Jag mår bra, har haft lite huvudvärk bara. Får ont i mina nipples också, haha. Men ska bli skönt när sprutperioden är över, trött på orgalutran!
Haha det är riktigt oskönt! Tack! Hoppas det också... Annars kommer jag börja tro att något är fel och jag vill bara vara lite vanligt infertil (om jag nu måste vara infertil) och lyckas med vanlig ivf...Ja den är hemsk! Hade fyremadel förra gången och tyckte den kanske var lite bättre eller så träffade jag bara mer rätt med den haha. Ja man vill ju bara börja men nu vill jag att sprutorna ska vara över iaf, så tröttsamt. Har du hört något från din läkare än om hur det blir? Kliniken verkar ok :) bara varit där i en halvtimme typ, haha. Fick TYVÄRR en ganska snygg gynekolog idag, för första gången nånsin lol.Tack!! Det gör jag verkligen för er med! Hmm både och, tycker de känns mer denna gång men börjar känna mig mer van ändå, men ska bli skönt när det är över. Hoppas bara jag får ett smärtfritt äggplock igen, det var så skönt när man varit nervös innan. Jag tror inte jag gör något på egen hand första gången... Visserligen hade jag trombyl den enda gången jag plussat under ivf och jag har nog några kvar men tror jag testar bara lutinus som vanligt först iaf. Försöker typ vara rationell haha...
Hur ligger ni till nu LLW? Får ni köra en sista gång nu utan att den första ni gjordes räknas? Kan det inte vara VÅR tur nu!!
Nej. Det blev inget. Inget av de 4 befruktades trots ICSI. Jag är tom, vi är tomma. Inget svar vad anledningen kan vara.
Vi borde försöka igen säger läkaren, vi har ju tre gratis försök (när vi nu blir kallade). Det känns meningslöst och för smärtsamt. Vi hade gärna velat gå över till donation nu. Eller vad kan man mer göra för att veta: Varför går det inte? Varför har ingen någon förklaring?
Har en fråga till er som varit med i ivf svängarna ett tag. Känner mig inte så påläst. Ser endel av er som gjort många många återföringar. Är detta utöver de 3 försök man får av landstinget? vad har det kostat er. har sett någon som gjort upp till 9 återföringar med frysta embryon.