Utmattad sambo ekonomiskt

Meningen är att ha en trygghet med sparpengarna.

Allt kan hända och jag vet heller inte hur det kommer se ut efter FL.

Han sparar också, på sitt håll. Även om det skulle delas lika om vi går skilda vägar så ligger jag idag inte i riskzonen att han tar hälften. Hans sparande på 1 månad tar 4 månader för mig att få ihop.

Tack för ditt svar.

Jo, som sagt var min tanke att om allt flyter på med att bostaden betalas av han och mat som jag tidigare gjort så är 100% av FL OK för mig. Förhållandet har mått bra, detta uppdagas idag, 3 månader efter. Just nu as we speek är det inte bra och därför skriver jag här för att höra om åsikter från annat håll. Måste reda ut med mig själv innan och ta beslut hur jag vill ha det och vara konsekvent i det när jag tar upp detta med honom (förmodligen imorgon).

Vet inte om du såg mitt svar gällande ?klumpsumman? men om du gjorde, är nyfiken hur du ser på det?

Delas sparpengar mellan sambos verkligen? Inte enligt källorna jag hittar.

Kan ni i lugn och ro sätta er ner och prata om detta? I ett läge där ni inte är upprörda/arga. Förklara för honom lugnt och sansat hur du ser på allt och vad du känner när han påstår att du lurar honom på pengar, precis som

du skrivit här. Låt också honom få utrymme att berätta sin syn, utan att bli avbruten och utan att du försöker avbryta/försvara.

När ni båda fått ur er hur ni ser på situationen så får ni besluta om ni kan lösa detta själva eller om ni behöver hjälp att tänka och planera inför framtiden.

Jag håller för övrigt med tidigare svar om att han borde ta ut föräldraledighet. Det är bullshit att han inte kan för att han just kommit in i arbetet m.m. Han kommer ju ha tid att fortsätt jobba som vanligt under graviditeten och under tiden som du är föräldraledig så det dröjer ju över ett år innan han behöver lämna jobbet. Om det känns för svårt för honom att vara ledig 100% så kanske han kan vara ledig 50-60% och du resterande tid men att ni gör upp hur det ska funka ekonomiskt om du tar ut större del av fl.

Lycka till!

Har ni inte diskuterat ekonomi alls tidigare?

Jag förstår att det känns surt med klumpsumma, men det är väl bättre än inget. Om han inte kan tänka sig gemensam ekonomi i framtiden så kanske det är rimligare att han försörjer dig i två år?

När vi fick vårt första barn gick vi över till nån variant av gemensam ekonomi med egna "fickpengar". Både gemensamt och eget sparande. Känns väldigt logiskt nu för oss. Har haft separat ekonomi tidigare, både med ex och med nuvarande.

Jag har aldrig varit i förhållande där det skiljer så mycket inkomstmässigt som hos er. Känns svårt med hans inställning där, särskilt eftersom det blir en maktfaktor också. Du kan ju inte tvinga honom att försörja dig i längden men hur ser ni/han på framtiden med familj, förhoppningsvis gemensamma drömmar etc?

Allra minst ska han ju, förutom "skulden" till dig, minst betala halva ditt inkomstbortfall under fl. Och såklart för barnet. Även om jag tycker det är tråkigt med ännu en som sätter sig i kvinnofällan, både för din skull och för samhällets och normer som får fortsätta.

Har du sagt till honom att du tycker han har snyltat på dig i två år? Och att det är hans tur att betala mer nu? Vad säger han till det?
Förstår att ett förhållande är mer än pengar, men vet inte om jag hade velat vara tillsammans med någon som tänker som han gör. Hur ska ni göra när barnet är fött? Ska ni dela kostnader 50/50? Betala procentuellt utifrån lön?

Nej absolut inte. Gemensamt bohag och gemensam bostad är det som delas.

Då har jag fel. När min vän separerade så gjordes bodelning med jurister och då ingick sparkapital och lån som inte var gemensamma (bl.a CSN), men det kanske fanns något avtal utöver standard.

Fel fel fel!

När samboförhållanden upplöses så är det bara bostad och bohag (typ möbler) som införskaffats för gemensamt bruk som delas upp, om det inte finns samboavtal.

Är man gift så delas all egendom rakt av, om inte äktenskapsförord finns (eller om makan/maken fått en gåva i form av enskild egendom).

Men varför skaffar du barn med honom??? Och vadå att han inte har möjlighet att vara pappaledig, det har alla i Sverige.

Jag anser att han ska dra HELA lasset i två år.

Nej, du gör egentligen inte fel som lägger undan pengar. Men eran relation är dödsdömd om ni inte hittar ett gemensamt synsätt på er ekonomi, han borda vara mån om att ge tillbaka. Om ni framöver inte ska ha gemensam ekonomi så bör ni sätt er ner och titta på hur mycket pengar du legat ute med för hans skull. Om han inte tänker försörja dig utan knussel så ska ni se de pengarna som ett lån som ska betalats tillbaka. Hans andra alternativ är att ni från nu har gemensam ekonomi, på det viset som du delat med dig av allt du haft får han nu göra likadant. Acceptera inte heller rakt av att han inte kan vara fl, alla kan ta ut lite fl. Om du kan ha igång din verksamhet enstaka dagar tycker jag att du kan kräva att han har en ledig dag per vecka för att du ska kunna behålla åtminstone delar av kundunderlaget. Annars är det lämpligt attbhan (för er relations skull och för relationen till barnet) tar åtminstone 3 månader ledigt så att du under en uppstartsperiod kan ha allt fokus på att få igång din verksamhet igen. Spontant låter han inte som en person som kommer se din sida av saken tyvärr, jag hoppas jag har fel.

Hej.

Tycker att du handlat helt rätt som hjälpt din sambo tidigare.

Tycker också du gör helt rätt som lägger undan i eget sparande just nu.

Men jag förstår att din sambo undrar vad som händer just nu. Ni har båda inkomst osv och om du tycker det är hans tur att betala nu utan att han vet hur du tänker och varför så skulle jag nog också undra.

Jag och min man har också väldigt stor skillnad i inkomst.

Vi har gjort så att vi har räknat ihop alla våra gemensamma kostnader. Boende, ev lån, bil, försäkringar av alla slag, internet telefon, mat (rimlig summa vad vi äter för hemma. Ej ute lunch på jobbet de går under ?eget?)

vi säger att den totala summan på detta blir typ 25.000

Sen räknar vi ut vad i % vi tjänar i förhållande till varandra.

Om vi (för enkelhets skull) säger att min man får ut 30.000 och jag 70.000 i månaden så har vi tillsammans 100.000 in.

Jag tjänar 70% av den inkomsten och min man 30%.

Jag ska därför betala 70% av våra gemensamma kostnader och min man 30%.

Så tycker vi att vi gör det rättvist. Vi har båda bidragit med lika mycket utifrån vad vi får in. Och vi har båda egna pengar kvar. Så att relationen inte blir så ojämn pga av pengar!

Detta sätt går ju att använda och justera efter föräldrapenning osv också.

Tips.

Oavsett hur ni väljer att göra, lycka till med allt.

Jag tror att du inte läste hela tråden...

Om du försörjt honom i två år, så är det rimligt att han försörjer dig i två år.

Klumpsumma tycker jag låter som om mycket skulle försvinna i skatt?

Om du efter föräldraledigheten sedan jobbar deltid, hur blir det med pensionspoäng?

Det är pga exakt detta man måste sätta upp spelreglerna INNAN man börjar försörja sin partner. Annars hamnar man i den här typen av situationer. Jag försörjer min sambo som är kroniskt sjuk, men hon har garanterat att göra samma för mig.

Tycker att det är helt rimligt att han betalar mer för att kompensera dig men många människor har inte detta i sig naturligt utan behöver övertalas i förväg. Förstår att det går stick i atåv med hur många anser att ett förhållande BÖR vara.

Jag tycker att du borde ta tag i det här på allvar, varför valde du att ens bli gravid med denna man och varför i hela friden diskuterade ni inte ekonomi innan ni blev gravida? Verkar otroligt oansvarigt sv er båda och speciellt om han tidigare haft svårt med pengar, det ansvaret ligger Hos er båda! Det är viktigt att man är överens och har diskuterar tex föräldraledighet innan man står i situationen. Hur tänker du kring ditt eget ansvar i denna situation?