IceKitten skrev 2019-08-15 11:18:32 följande:
Att tycka att det någon säger att bs är inte att förolämpa någon. Om jag skulle ha sagt att du, exempelvis, var korkad hade det varit det.
Då gör jag det nu, ett barn med Downs tillför inte världen större glädje. Hen tillför, förhoppningsvis, sina föräldrar, släktingar och vänner lika mycket glädje som ett frisk barn hade gjort. Jag personligen är inte gladare som person för att min granne har Downs än jag hade varit om hon var som alla andra. De är individer precis som alla andra och vissa tillför glädje, andra sorg.
Gällande nästa del, nej. Låg intelligens, att bli mobbad och att inte kunna skaffa barn är negativt för individen oavsett hur samhället ser på det. Det är inte kul att inser att man inte klarar av de andra gör lätt exempelvis. Sedan bör samhället självfallet inte mobba någon oavsett orsak men vi bor inte i en utopi. Min moster grät när jag föddes för att hon själv så gärna ville ha barn men insåg att det var en väldigt dålig idé, hur får du det till att det skulle ha med andra personers syn på downs att göra?
Sedan är kommentaren om utrotning helt orelevant då Downs inte är en ras och alltså heller kan utrotas.
Du tror alltså på riktigt att du kan ta alla personer med Downs och sätta i samma fack? Det är en funktionsnedsättning, det dem har gemensamt är saker som lägre intelligens, större risk för sjukdomar och liknande. Det är fullt möjligt att vara korkad, sjuk och elak även för en person utan funktionsnedsättning. Alltså är det även det för en person med funktionsnedsättning och egotism är för övrigt något som barn har mängder av, alltså även folk som har stannat av i den mentala utvecklingen.
Men, uppenbarligen är du inte kapabel till att se individen bakom funktionsnedsättning och heller inte de väldigt verkliga problem med en nedsättning då du totalt ignorerar dessa.
För mig är uttrycket "bs" grovt nedsättande. Om jag skulle kalla dina åsikter för bajs skulle det också vara det enligt min mening.
I din värld är det helt okej att generalisera utifrån negativa aspekter om DS, t.ex. säga att de inte tillför världen större glädje, än att generalisera utifrån positiva aspekter, t.ex. säga att de gör det. Det går inte ihop.
Ang. generalisering så är det faktiskt möjligt att hitta alla möjliga statistiska samband. Man kan t.ex. säga att homosexuella har ett mer varierat sexliv än andra även fast det finns många homosexuella som inte har det, och trots att homosexuella personer är individer. Detta för att en generell iakttagelse inte behöver gälla alla personer i gruppen utan majoriteten.
Med ditt resonemang menar du alltså på fullaste allvar att om man kunde, borde man abortera barn med låg intelligens, fräknar, anlag för fetma, skelögda, homosexuella och alla andra avvikelser som ger en risk för mobbning. Det skulle inte bli många kvar, och mobbning skulle ändå förekomma, kanske till och med öka med sådana moraliska värderingar florerande i samhället. Sedan så blir hela resonemanget fel eftersom studier visar att mobbning oftast inte handlar om den mobbade, utan snarare om dem som mobbar. Vem som helst kan bli mobbad, så kanske vi då skulle abortera alla, enligt ditt resonemang?
Jag förstår inte riktigt din mosters koppling till mitt uttalande om DS.
Det står inget om ras, i varken SAOL eller SAOB - när man söker på verbet utrota. Så visst kan man använda ordet "utrota" när man exkluderar en grupp personer med ett visst funktionshinder.
Om du vill övertyga mig att personer med DS ger lika stor eller mindre kärlek till sin omgivning än andra personer, behöver du hänvisa till en vetenskaplig studie som visar det. Din åsikt eller din tro, kan du ha, men den påverkar inte mig nämnvärt i min tro om du inte kommer med bättre argument än du hittills har gjort.
Jag ser visst problemen, men ser också fördelarna. Jag vill dock gärna lyfta fördelarna utifrån mitt perspektiv i en tråd där många negativa röster hörs. Blir faktiskt lite skrämd av den lätthet folk väljer bort och argumenterar för att utgallra/utrota människor med funktionshinder. Tillsammans med andra tecken på att vi är tillbaka i 30-talet gör det mig verkligt orolig.