Denna frågan har varit uppe på FL ett flertal gånger, men eftersom folk är så känsliga om att bumpa en gammal tråd gör jag en ny.
Skulle du gjort abort om du fick veta att fostret hade Downs syndrom? Själv skulle jag gjort abort.
Kloka tankar från dig, och jag håller med. Visst är de individer med individuella karakteristika.
Men jag skulle ändå säga att de har gemensamma drag av att visa och ge kärlek i högre utsträckning än andra. Och visst kan man säga att de har utmaningar att tampas med, men jag tycker ändå att de tillför oss i samhället något viktigt och att de förtjänar att få leva.
Att be om ursäkt innan man förolämpar folks tankar gör det inte mer rätt.
Jag noterar att du ingenstans motsäger mitt påstående om att personer med downs syndrom tillför världen kärlek i större omfattning än andra.
Om vi t.ex. tittar på några av de saker du nämner: "Låg intelligens", "Bli mobbad för sitt utseende" och "mindre möjligheter att skaffa ett partner" så är detta nackdelar som följer utifrån hur andra människor ser på downs syndrom. Det blir ungefär som att man ska välja bort homosexuella barn för att de riskerar att möta omgivningens förakt. I min värld ska man inte välja bort ett barn för att det är annorlunda och bryter mot normen av skäl att andra är fördomsfulla. De problemen ska man istället jobba med genom information, mänskliga möten och debatter för att få ett mänskligare och varmare samhälle. Jag tycker t.ex. inte att homosexuella ska utrotas utan att de som är homofoba ska ändra inställning.
Det finns alltid barn som kommer mobba andra. Det problemet försvinner inte, eller minskar i omfattning, för att man väljer bort barn med vissa karaktäristiska drag eller utvecklingsstörning.
Att prata om den kärlek och glädje personer med downs syndrom kan ge är uppenbarligen fel enligt dig, eftersom det är förskönande. Istället är du pigg på att prata om alla de ev. problem som uppkommer med sådana barn. Det skulle jag i så fall kalla ett demoniserande. Det är minst lika illa.
Med tanke på hur många i tråden som talar illa om de här barnen, tycker jag faktiskt att några mothugg väl kan vara på sin plats. Att tala om de negativa aspekterna enbart ger en väldigt falsk bild, och det vill inte jag vara med att bidra till.
Personer med DS sätter vår empati och fördomsfullhet på prov med sin sårbarhet. De är nästan jämnt glada och har hjärtat med sig i allt de gör. De är inte fördomsfulla mot andra, de visar stor värme och tillit till andra människor och gör inte en fluga förnär. Jag säger att du har MYCKET att lära från dem.
Jag hade gjort abort.
Jag ser inget problem med att utrota downs syndrom. Inte heller cancer, astma eller schitzofreni, t. ex.
Så om ditt barn drabbas av cancer så tvekar du inte att sätta en kula i pannan på hen? Det är en GIGANTISK skillnad på att utrota och att bota.
Människans allra allra sämsta egenskap visas i den här tråden. De flesta människor är berädda att utrota de få för att gynna de många. Speciellt när det räcker att trycka på knappen men man inte själv behöver hålla i kniven. Vidrigt.
Jag gjorde fostervattensprov min sista graviditet och hade jag fått det svaret hade jag gjort abort.
Om jag fått ett sådant besked tidigare i livet hade jag svarat annorlunda, men där jag befann mig då som 40 plus med äldre barn, så jo.
En tes kan få stöd på olika sätt. Tesen att personer med nära kontakt med downs syndrom är mer positiva till att själva få ett barn med downs syndrom får förstås stöd av om man kan visa upp en del fall där så är fallet.
Samtidigt försvagas tesen om man kan visa t.ex. det du är inne på , d.v.s. att många av de som förespråkar abort de facto har nära kontakt med personer med DS.
Men frånvaron av kunskap varken stödjer eller försvagar, så där har du fel.
Stöd behöver bara innebära en indikering - för att kunna fastslå mer säkert ställs givetvis betydligt högre krav - där behövs en vetenskaplig studie eller kanske flera.
En sådan tes är givetvis inte heller generell, det räcker med att man når lite över 50% för att tesen ska kunna betraktas som belagd sann. Det är därför möjligt att det finns väldigt många exempel på motsatsen eller som stödjer den, utan att det bevisar något alls.
Sedan påstår jag ingenstans att min tes är sann, bara att den stöds utifrån det kunskapsläge jag kan dra utifrån denna tråd, vilket i sig givetvis är ett dåligt statistiskt underlag. Jag tycker inte alls att det är fel att lansera teser utan att ha statistiskt på fötterna. Detta är ett debattforum och där är det givetvis okej, men även i kvalitativ forskning kan man göra det. Om man aldrig sätter upp hypoteser om verkligheten kommer man aldrig kunna få svar på om de stämmer eller inte, och då stagnerar kunskapsläget. Samtidigt hade jag gjort fel om jag presenterat min tes som sanning, utan belägg.