• Anonym (Anonym)

    Känner mig ivägen för hans barn

    Varit tillsammans med en kille i drygt 2 år och allt funkat bra. Han funkar med mitt barn och jag med hans. Men våra barn tillsammans blir inte bra. Inte bråk eller så, men min dotter som är 3 år yngre än hans och ser upp till henne vill gärna vara med henne mycket osv.

    Andra gången dom träffades ignorerade hans dotter min dotter totalt och var riktigt elak, detta pratade dom såklart om. Hon slutade med det men märker fortfarande att hon blir så less och irriterad minsta sak min dotter säger till henne.

    Låter jämt sur när hon svarar min dotter men glad mot andra i samma stund.

    Hans dotter blir glad när bara jag kommer. Under första året sågs vi utan barnen ihop men vi träffade varandras barn. Nu senaste året har vi setts mer med dom men jag känner mig helt klar med detta pga att det är såhär. Känner att vi är ivägen så fort hans dotter är hos han, har föreslagit att vi fortsätter som vanligt men undviker att ses med barnen om det går. Han blir galen och tycker att vi inte behöver ses alls då.

    Överdriver jag? Hade ni fortsatt setts med barnen och hoppats på förbättring? Tyckte om hans barn förut men vill spy när jag ser henne nu

  • Svar på tråden Känner mig ivägen för hans barn
  • Anonym (mimmi)
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-18 11:54:30 följande:

    Vadå manipulera hennes tankar?

    Det är väl skillnad på att älska någon direkt eller att bara fråga EN enda gång om den personen vill följa med när hon och hennes kompis går till affären.

    Om hon aldrig aldrig kan tänka sig att göra något med mitt barn, varför ska jag göra saker med henne va glad mot henne osv? Sen för att sekunden efter höra att hon är kort och svarar med en tråkig attityd mot mitt barn.

    Hur fungerar en 14åring då menar du? Hur ska vi få med henne på tåget?


    Hur många 14-åringar gillar att umgås med 10-åringar? Ibland umgås syskon med varandra trots åldersskillnad men det gör de för att de känner varandra sedan tidigare och tycker om varandra.
  • Anonym (dynamik)

    lägg dig inte i dottern och styvdotterns dynamik. det löser väl sig självt? känns som du spär på något när du ständigt uppmanar din dotter att låta styvdottern vara, din dotter blir ju ledsen.

    Dessutom är det DU som drar dessa slutsater.

    jag är själv 3,5 år äldre än min lillasyster och när var 14 tyckte jag hon var pest och pina och hon hängde efter. det är naturligt i den åldern, biologiskt syskon som inte.

    PS. har bara läst TS

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (mimmi) skrev 2019-08-18 12:31:26 följande:

    Hon är 14 år gammal och har inte tränats i att visa hänsyn för småsyskon eftersom hon aldrig haft några.

    Tror att hon agerar ut någon sorts inre konflikt. På 14-åringars vis.

    Du bryr dig bara om din dotter men förstår inte att 14-åringen också är ett barn, någons barn. Inte ditt uppenbarligen.

    Skulle gissa på att omställningen för henne är svår.


    Att påstå att jag inte bryr mig om 14åringen utan att veta?

    Hennes pappa
    Anonym (mimmi) skrev 2019-08-18 12:31:26 följande:

    Hon är 14 år gammal och har inte tränats i att visa hänsyn för småsyskon eftersom hon aldrig haft några.

    Tror att hon agerar ut någon sorts inre konflikt. På 14-åringars vis.

    Du bryr dig bara om din dotter men förstår inte att 14-åringen också är ett barn, någons barn. Inte ditt uppenbarligen.

    Skulle gissa på att omställningen för henne är svår.


    Det är klart jag bryr mig om henne. Det är ju därför delvis som jag tänker sluta ses när vi båda har barnen. Det är därför jag försökt skapa bra relation med henne. Hon vill gärna göra saker med mig och frågar sin pappa, enligt honom om jag kommer i helgen och blir glad om det är så.

    Så snälla påstå inte att jag inte brur mig om henne.

    Vi bor inte med varandra och vi har barnen olika veckor så inte så att det är ofta barnen ses. Det är loven innan sommaren och nu på sommaren de setts mer. Inte överdrivet mycket heller men tydligen tillräckligt för att hon ska bli irriterad att min dotter är med.
  • Anonym (mimmi)
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-18 13:49:20 följande:

    Att påstå att jag inte bryr mig om 14åringen utan att veta?

    Hennes pappaDet är klart jag bryr mig om henne. Det är ju därför delvis som jag tänker sluta ses när vi båda har barnen. Det är därför jag försökt skapa bra relation med henne. Hon vill gärna göra saker med mig och frågar sin pappa, enligt honom om jag kommer i helgen och blir glad om det är så.

    Så snälla påstå inte att jag inte brur mig om henne.

    Vi bor inte med varandra och vi har barnen olika veckor så inte så att det är ofta barnen ses. Det är loven innan sommaren och nu på sommaren de setts mer. Inte överdrivet mycket heller men tydligen tillräckligt för att hon ska bli irriterad att min dotter är med.


    Men bara en sån sak som att du tror att 14-åringen inte gillar din dotter. Varför skulle hon inte gilla din dotter? Du beskriver ju henne som en annars normalt fungerande trevlig tonårstjej.

    Tror det är situationen hon inte gillar. Hon är 14 år gammal, inne i en jobbig tonårsperiod och tvingats in i en jobbig ny familjekonstellation hon inte valt. Hon skulle inte gilla umgås med sin egna lillasyster i nuläget och nu ska hon förhålla sig till en liten inkräktare som hänger efter henne.

    Tror fortfarande att ni måste lirka med henne. Typ få henne känna sig duktig för att hon tar sig an denna nya minikompis. Kanske muta lite. Och ge beröm när hon ö "storsint" och storasysteraktig. Och inte kräva för mycket. Typ inte kräva att hon ska ha med sig en 10-åring när hon umgås med sina kompisar. Får ni till en början så kommer deras relation att byggas upp automatiskt.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (mimmi) skrev 2019-08-18 15:33:55 följande:

    Men bara en sån sak som att du tror att 14-åringen inte gillar din dotter. Varför skulle hon inte gilla din dotter? Du beskriver ju henne som en annars normalt fungerande trevlig tonårstjej.

    Tror det är situationen hon inte gillar. Hon är 14 år gammal, inne i en jobbig tonårsperiod och tvingats in i en jobbig ny familjekonstellation hon inte valt. Hon skulle inte gilla umgås med sin egna lillasyster i nuläget och nu ska hon förhålla sig till en liten inkräktare som hänger efter henne.

    Tror fortfarande att ni måste lirka med henne. Typ få henne känna sig duktig för att hon tar sig an denna nya minikompis. Kanske muta lite. Och ge beröm när hon ö "storsint" och storasysteraktig. Och inte kräva för mycket. Typ inte kräva att hon ska ha med sig en 10-åring när hon umgås med sina kompisar. Får ni till en början så kommer deras relation att byggas upp automatiskt.


    Ser du vad jag skrivit innan, hur hon är mot min dotter? Givetvis grundar jag det på det.

    Jag märker ju att hon tycker om mig. Likadant märker jag att hon inte tycker om dottern. Varför beter man sig så annars?

    Att hon ens svarar henne ibland är pga hennes pappa blev riktigt arg och sa till henne den där dagen när vi var på utflykt och hon totalignorerade min dotter.
  • Anonym (Mamma till 3)

    14 åringar tycker oftast ungar är jobbiga.

    Här hemma hade min dåvarande 14 åring aldrig hängt frivilligt med lilla syster som då var 10.

    När 14 åringen blev 17-18 Var 10 åringen14 och då fungerade de bra ihop.

    Barnen måste inte vara bästisar och att svara kort är väl ok om hon inte är direkt otrevlig/elak.

    Syskon/barn behöver inte älska varandra .

    Älskar du mannen så ses annars avsluta

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-19 07:04:03 följande:

    Ser du vad jag skrivit innan, hur hon är mot min dotter? Givetvis grundar jag det på det.

    Jag märker ju att hon tycker om mig. Likadant märker jag att hon inte tycker om dottern. Varför beter man sig så annars?

    Att hon ens svarar henne ibland är pga hennes pappa blev riktigt arg och sa till henne den där dagen när vi var på utflykt och hon totalignorerade min dotter.


    Förlåt. Jag ser nu att du hängt med i tråden ett tag. Ingen av oss kräver att hon ska va med henne hela tiden eller ens något. Men jag tycker bara att stämningen blir så tråkig när hon är som hon är och bara mot min dotter.

    Dessutom blir min dotter ledsen och undrar vad som är fel på henne, har förklarat att det är åldersskillnad osv men hon blir ändå ledsen. Särskilt ont gör det när hon frågar varför hon är glad mot oss och vill göra saker med oss men aldrig henne. Vad svarar man då?

    Som ett annat tillfälle, när dom båda badade och 14åringen hade en kompis hos sig. Hon ville prova en grej och behövde hjälp med balansen, just då ville inte kompisen hjälpa och min dotter erbjuder att hjälpa. Och då passar det inte. de hjälper varandra att hålla balansen i badet men inte min dotter. Jag tycker inte att detta känns okej. Och återigen givetvis kräver vi (jag) inte att hon ska få va med. Men stämningen blir så tråkig tycker jag och jag känner att vi bara är ivägen och stör när vi är där.

    Kan förstå om hon skulle ogilla situationen om vi hade flyttat ihop och är där jämt när hon är där?

    Om hon nu ogillar situationen ska man väl sluta ses med barnen? Hon ska ju inte behöva må dåligt för att hennes pappa valt en tjej men ett barn hon inte trivs med då?
  • Pope Joan II
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-19 07:33:22 följande:
    Förlåt. Jag ser nu att du hängt med i tråden ett tag. Ingen av oss kräver att hon ska va med henne hela tiden eller ens något. Men jag tycker bara att stämningen blir så tråkig när hon är som hon är och bara mot min dotter.

    Dessutom blir min dotter ledsen och undrar vad som är fel på henne, har förklarat att det är åldersskillnad osv men hon blir ändå ledsen. Särskilt ont gör det när hon frågar varför hon är glad mot oss och vill göra saker med oss men aldrig henne. Vad svarar man då?

    Som ett annat tillfälle, när dom båda badade och 14åringen hade en kompis hos sig. Hon ville prova en grej och behövde hjälp med balansen, just då ville inte kompisen hjälpa och min dotter erbjuder att hjälpa. Och då passar det inte. de hjälper varandra att hålla balansen i badet men inte min dotter. Jag tycker inte att detta känns okej. Och återigen givetvis kräver vi (jag) inte att hon ska få va med. Men stämningen blir så tråkig tycker jag och jag känner att vi bara är ivägen och stör när vi är där.

    Kan förstå om hon skulle ogilla situationen om vi hade flyttat ihop och är där jämt när hon är där?

    Om hon nu ogillar situationen ska man väl sluta ses med barnen? Hon ska ju inte behöva må dåligt för att hennes pappa valt en tjej men ett barn hon inte trivs med då?
    Jag tycker inte att det på din beskrivning finns någon som helst anledning att tro att 14-åringen mår dåligt över att ni är där eller över att du är ihop med hennes pappa. Tvärtom verkar det fungera alldeles utmärkt. Jag ser inget alls som tyder på att hon inte trivs med dig och din dotter. 

    När 10-åringen blir ledsen som i exemplet ovan så är det lämpligt att berätta som det är - 14-åringar vill vara vuxna och stöter ofta ifrån sig sådant som gör att de påminns om att de inte är det.

    De kan också pendla mellan att vilja vara vuxna och vilja vara med vuxna och i stället vilja, i alla fall undermedvetet, få känna sig barnsliga och göra småbarnsgrejer. Därför är det väldigt bra att göra som jag tidigare föreslog - att be henne sitta barnvakt för ditt barn och avlöna henne. Då kan de forma en relation samtidigt som 14-åringen kan leka utan att det ser ut som om hon vill göra det. 10-åringen slipper känna sig som en fyrkantig klots i ett runt hål och de kan båda pröva sig fram till vad de skulle kunna uppskatta att göra tillsammans. Kanske bädda på golvet och se på film eller testa smink eller spela spel eller måla akvarelltavlor ihop. 

    Du tar detta personligt och blir sårad eftersom du upplever att din 10-åring blir utfryst och illa behandlad och den känslan förstärker du förmodligen hos ditt barn eftersom du oroar dig för situationen och det är väl inte så konstigt i och med att du inte har några äldre barn (ännu), men det är synd för er alla att du inte plockar fram lösningsartelleriet för jag är rätt säker på att det här inte alls behöver växa och bli något hinder för er alla att ha en fungerade, god, nära och kul relation. 
  • Pope Joan II

    Jag glömde en sak som jag ville fråga. Har du själv pratat med hans dotter om det här? För det är ju också viktigt. Hon gillar ju dig och du henne (eller har i alla fall gjort) och då behöver du ju inte vara rädd för att ta upp något som du har funderingar kring. Om jag hade varit du hade jag sagt något i stil med:

    "Tycker du att det är jobbigt att X så gärna vill vara med dig? Jag förstår dig i så fall, du är ju inte uppväxt med några småsyskon och det kan absolut vara irriterande med en liten hang around. Men istället för att vara så kort och snorkig mot henne så kan du väl komma till mig och säga till när det blir för mycket? Och då och då försöka ha lite överseende med henne? Jag vill att du i alla fall svarar henne snällt när hon sitter med i sammanhang där vi alla deltar. Om du gör det så ser jag till att det blir luft emellan er annars och att hon inte hänger sig på dig när du vill vara i fred eller har kompisar här." 

  • Anonym (Anonym)
    Pope Joan II skrev 2019-08-19 08:04:42 följande:

    Jag tycker inte att det på din beskrivning finns någon som helst anledning att tro att 14-åringen mår dåligt över att ni är där eller över att du är ihop med hennes pappa. Tvärtom verkar det fungera alldeles utmärkt. Jag ser inget alls som tyder på att hon inte trivs med dig och din dotter. 

    När 10-åringen blir ledsen som i exemplet ovan så är det lämpligt att berätta som det är - 14-åringar vill vara vuxna och stöter ofta ifrån sig sådant som gör att de påminns om att de inte är det.

    De kan också pendla mellan att vilja vara vuxna och vilja vara med vuxna och i stället vilja, i alla fall undermedvetet, få känna sig barnsliga och göra småbarnsgrejer. Därför är det väldigt bra att göra som jag tidigare föreslog - att be henne sitta barnvakt för ditt barn och avlöna henne. Då kan de forma en relation samtidigt som 14-åringen kan leka utan att det ser ut som om hon vill göra det. 10-åringen slipper känna sig som en fyrkantig klots i ett runt hål och de kan båda pröva sig fram till vad de skulle kunna uppskatta att göra tillsammans. Kanske bädda på golvet och se på film eller testa smink eller spela spel eller måla akvarelltavlor ihop. 

    Du tar detta personligt och blir sårad eftersom du upplever att din 10-åring blir utfryst och illa behandlad och den känslan förstärker du förmodligen hos ditt barn eftersom du oroar dig för situationen och det är väl inte så konstigt i och med att du inte har några äldre barn (ännu), men det är synd för er alla att du inte plockar fram lösningsartelleriet för jag är rätt säker på att det här inte alls behöver växa och bli något hinder för er alla att ha en fungerade, god, nära och kul relation. 


    Tror inte att 14åringen mår dåligt heller men helt enkelt bara stör sig när min dotter är med.

    Så du tror att hon trivs? Därför hon knappt hälsar eller svarar min dotter?

    Som hon beter sig mot henne tycker jag att det verkar som att hon inte trivs.

    Hon har en god vän som hon är en del med och hon har en lillasyster, 7 år. När dom är hemma hos henne brukar de låta henne vara med. Leka frisör/hoppa studsmatta vadsom. Då vet jag att de kan fråga om hon vill vara med. Så jag har faktiskt vädligt svårt att förstå varför hon är så anti min dotter.

    Varje gång vi setts ihop är det ända jag gör tjatar på min dotter att låta henne va, försöka göra saker med min dotter för att hon ska va ifred, försöka få undan henne så mycket som möjligt. Detta blir också som ett extra vaktande och är jobbigt.

    Jag lämnar knappt rummet hon är i (min dotter) när vi är alla. Sätter hon sig breve 14åringen i soffan och vill visa en video suckar hon typ och "mmmm". Sen kan hon visa videor för mig och hennes pappa.

    Hon har sagt att hon tycker att hon är jobbig. Jag har sagt att hon kan säga åt henne själv också men det vill hon inte för hon känner sig elak. Men hon känner sig inte elak att totalignorera henne eller att alltid låta sur?

    Barnvakt kommer inte på frågan. Jag vill inte vara i närheten av folk, unga som äldre, när de visar att jag eller mitt barn är jobbigt/ ivägen, om jag inte måste så att säga. Vill inte heller att någon ska behöva drass med mitt barn om den anser att hon är jobbig. Ser ingen nytta med det överhuvudtaget.
Svar på tråden Känner mig ivägen för hans barn