Känner mig ivägen för hans barn

Jag var i en liknande situation när jag var ca 14, där jag var i din partners dotters skor. Den andra flickan var ca 6-7 år yngre och även om jag aldrig var direkt otrevlig mot henne tyckte jag inte riktigt om henne.

Hon var väldigt dränerande och jag tyckte att hon var skitjobbig. Jag brukade smita in på toaletten bara för att få vara ifred, och redan efter nån minut brukade hon börja ropa och leta efter mig. Jag fick aldrig vara ifred. Hon menade ju väl. Det var väldigt tydligt att hon såg upp till mig, och hennes mamma sa ofta att hon brukade kalla mig för hennes storasyster. Det är ju charmigt nu, men inget jag uppskattade då. Hon var verkligen som ett plåster och jag kände mig bara kvävd.

Skulle tro att hans dotter kanske känner lite samma som jag gjorde. Så håll ett öga på din dotter och se till att hon faktiskt ger henne lite luft ibland.

Kom ihåg att även om dottern är 14, så är hon ju också fortfarande bara ett barn och hon kanske inte vet hur hon ska hantera situationen på ett bättre sätt än att ignorera din dotter.

Tror inte att 14åringen mår dåligt heller men helt enkelt bara stör sig när min dotter är med.

Så du tror att hon trivs? Därför hon knappt hälsar eller svarar min dotter?

Som hon beter sig mot henne tycker jag att det verkar som att hon inte trivs.

Hon har en god vän som hon är en del med och hon har en lillasyster, 7 år. När dom är hemma hos henne brukar de låta henne vara med. Leka frisör/hoppa studsmatta vadsom. Då vet jag att de kan fråga om hon vill vara med. Så jag har faktiskt vädligt svårt att förstå varför hon är så anti min dotter.

Varje gång vi setts ihop är det ända jag gör tjatar på min dotter att låta henne va, försöka göra saker med min dotter för att hon ska va ifred, försöka få undan henne så mycket som möjligt. Detta blir också som ett extra vaktande och är jobbigt.

Jag lämnar knappt rummet hon är i (min dotter) när vi är alla. Sätter hon sig breve 14åringen i soffan och vill visa en video suckar hon typ och "mmmm". Sen kan hon visa videor för mig och hennes pappa.

Hon har sagt att hon tycker att hon är jobbig. Jag har sagt att hon kan säga åt henne själv också men det vill hon inte för hon känner sig elak. Men hon känner sig inte elak att totalignorera henne eller att alltid låta sur?

Barnvakt kommer inte på frågan. Jag vill inte vara i närheten av folk, unga som äldre, när de visar att jag eller mitt barn är jobbigt/ ivägen, om jag inte måste så att säga. Vill inte heller att någon ska behöva drass med mitt barn om den anser att hon är jobbig. Ser ingen nytta med det överhuvudtaget.

Låter som en typisk tonåring, få 14-åringar uppskattar barn som är yngre. Är båda barnen ensambarn? Då är ingen av dem heller van att ha äldre / yngre barn i hasorna dessutom.

Svårt att ge råd men respekt och hyfs ska båda visa mot varann givetvis, och kanske kan de utveckla en egen fungerande relation på sikt.

Båda är ensambarn.

Jag menar såklart inte och förväntar mig inte att de ska bli bästa vänner. Men att 14åringen kanske någon gång kan låta lite glad när min dotter pratar med henne, fråga om hon vill bada om hon ska bada eller om hon vill med ut med hunden. Givetvis inte hela tiden, men bara någon gång. Men antar att detta är som det kommer att vara då, och inte kunna förvänta sig att hon ska va som de andra äldre barn vi har i släkten. Väldigt tråkig stämning tycker jag att det blir bara.

Jag tror inte att jag hade brytt mig lika mycket om hon som sagt inte frågade oss om sådana saker.

Dina släktingbarn beter sig kanske bättre för att din dotter inte är deras nya bonussyster. De skulle kanske bete sig precis likadant om de plötsligt fick en ny bonusfamilj.

Barn tenderar att ha konflikter tills de hittar sina roller. Sluta curla dem och lämna över mer ansvar till dem att själva hantera situationen på egen hand. Skippa förväntningarna och ta ett steg tillbaka. Du kan stå i köket och tjuvlyssna så att du hör att de inte mordhotats varandra om du är orolig.

Syskonroller är speciella. Varken din dotter eller 14-åringen har övat på det tidigare och behöver öva på det nu. Tror det som kommer hända om du lämnar över dem att hantera situationen på egen hand är att din dotter kommer hänga efter 14-åringen tills hon till slut tröttnar och säger till på skarpen. Din dotter kommer bli ledsen och förhoppningsvis börja gråta. 14-åringen kommer då upptäcka att din dotter är en människa med känslor och mjukna. Och din dotter kommer lära sig att respektera 14-åringens gränser och inte störa för mycket.

Han hade en tjej innan mig, kanske 2-3 år innan. Hon hade en dotter som var äldre så hans dotter har varit i min dotters situation.

Jag skulle verkligen inte kunna låta dom hantera det helt ensamma då jag som sagt känner att vi är ivägen för henne i hennes hem, så det kommer inte på frågan.

Anser som sagt inte att man ska behöva komma hem och tycka att allt är jobbigt. Inte om man inte måste, sen finns det väl andra situationer när det inte finns något val. Men här har vi ju val att göra eftersom vi inte bor tillsammans.