jrockyracoon skrev 2019-08-22 00:44:57 följande:
#68 Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar:
1. Anknytningssystemet aktiveras på natten, d.v.s. då behöver barnet känna sig extra tryggt. Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i anknytningsteorin som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.
2. En trygg anknytning förvärvas genom att föräldrarna uppfyller barnets emotionella behov. (Enligt anknytningsteorin).
3. Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten. Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd. I krissituationer reagerar vi människor primärt med tre olika beteenden: Antingen flyr vi, kämpar, eller fryser till is. Att frysa till is, och vara tyst av förfäran är således ett ganska vanligt reaktionsmönster.
4. Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna. För en vuxen är det ingen katastrof att vara i ett mörkt rum utan sin anknytningsperson. Men små barn har dålig koll på omvärlden. Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där.
5. Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover. Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande. Som när man klappar ett barn som sover och man hör barnets andning bli allt långsammare och lugnare.
Missade du att:
"Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hast."
Det stämmer att studien kom fram till att curlingbarnen bara var näst bäst på betyg. Betyg är förstås viktigt, men jag undrar om inte t.ex. att ha bra psykisk hälsa ändå överväger. Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå.
När det gäller definitionen så behöver man som forskare ta avstamp i något mätbart. Har du något annat förslag på hur en studie skulle kunna genomföras i praktiken med en annan definition av begreppet?
Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra, själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans. Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?
Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet. Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet.
Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen. Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt.
Elvén måste ha varit trött när han skrev artikeln, missade du att det du citerat är den gröna (ej curlade) gruppen?
* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och hjälpt mycket till hemma. Det är 13 % av barnen.
* Barn som fått mycket hjälp av sina föräldrar och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 6 % av barnen. Denna grupp betecknar forskarna som barn med curlingföräldrar.
* Barn som inte fått mycket hjälp men har fått hjälpa mycket till hemma. Det är 57 % av barnen.
* Barn som inte fått mycket hjälp och inte behövt hjälpa till hemma. Det är 24 % av barnen.
Ska barn ha plikter och uppdrag hemma? Ja, om man vill att de ska ha bäst betyg och minst risk att röka hash
Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå."
Man kan ha en bra relation med sina barn och ge dem mycket tid utan curla dem.
"
Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra..."
Jag brukar göra det när folk kommer med tveksamma påståenden.
"...själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans..."
Om du läser "To Give or Not to Give Advice" nedan så ser du att man kan hjälpa på två olika sätt när det handlar om problemlösning och det ena är kontraproduktivt eftersom patienten inte lär sig att lösa problem bara att be om lösningar, har man då hjälpt patienten?
Du ska bygga legobil med ett barn:
A. Du bygger bilen.
B. Barnet bygger bilen.
C. Du läser ritningen åt barnet.
D. Du försöker lära barnet att läsa ritningen.
E. Du förklarar precis hur ritningen ska läsas
F. Du ger förslag/ledtrådar hur ritningen ska läsas.
Är A (curla) att hjälpa?
Hur ska du kombinera A-F för att ge den bästa hjälpen/stödet?
Vilken förebreendelse får barnen inför vuxenlivet om man gör A eller C för ofta?
"...Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?"
Bör inte en logikmästare som du kunna lista ut det själv?
"Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen"
Det är lätt att misstänka att curlingförespråkare som bara ger alternativen "curla eller den hårda vägen" inte har barnets bästa för ögonen eftersom de utesluter ett väldigt uppenbart alternativ när de falsifierar sin hypotes som redan falsifierats och motbevisats flera gånger.
Jag brukar lära 2-4-åringar att ta "ansvar". När jag ser hur glada, stora och stolta de känner sig när de klarar "vuxensaker" som att tvätta lite, leka med dammsugaren eller laga mat och samtidigt kombinerat det med kvalitetstid så är det inte så svårt att förstå att de föräldrar som curlar gör det p.g.a de av någon anledning som "inte tid", inte har lust/ork att lägga ner tiden och tålamodet som krävs eller så är det i egoistiskt syfte för att de vill känna sig behövda.
Om man lär dem utan större krav och på ett lekfullt sätt kan de bli arga/besvikna när de inte får hjälpa till så är lika bra att lära dem medan de fortfarande är så "dumma" att de tror att det är roligt istället för att vänta tills de blivit större, fattat att det är skittråkigt och vanan vid att någon annan alltid fixar är så inpräntad att det är väldigt svårt att få dem att göra något.
"Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet"
Du menar ungefär som den "snälla killen" som är så snäll (konflikträdd) och hjälpsam (med baktankar) mot tjejerna och sen blir väldigt sur och bitter när hans goda gärningar (med baktankar) inte belönas med kärlek (sex)?
Om man frågar curlingmamman kan man ju få för sig att mamma blir sur och bitter när hennes "goda" gärningar av "kärlek" belönas med att barnen blir väldigt otacksamma, lata och bortskämda och vill gärna fortsätta enligt den modell de lärt sig
: mamma fixar
"En dag så orkar man inte" - Malou Efter tio (TV4)
"Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet. "
1. Det är inte det studien visar eftersom de curlade barnen klarar sig sämre än de som inte är curlade. 2. Att göra allt åt barnen är inte kärlek.
"Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt"
Nu råkar det ju vara så att i studien du själv hänvisar till drar man slutsatsen att curlade barn klarar sig sämre = curling är negativt men att de klarar sig bättre än de som blivit försummade. Jag brukar ha en misstanke om att du sällan vet vad du svamlar om och denna misstanke ökar i styrka när du avfärdar slutsatsen i studien samtidigt som du påstår att den stödjer ditt felaktiga påstående:
jrockyracoon skrev 2019-08-20 08:55:30 följande:
#45 [...]Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet. [...]
Studien du länkade har definierat curling som "inte behövt hjälpa till hemma" om du jämför med definitionen av curlingföräldrar enligt wiki så kanske du inser att "inte behövt hjälpa till hemma" bara en del av curlandet. Läs det fetade, speciellt det understrukna, läs #6 & "To Give or Not to Give Advice" och försök göra ett hållbart argument för att curling är bra.
Curlingföräldrar och curlingbarn är två sentida populärpsykologiska begrepp, lanserade av den danske psykologen Bent Hougaard,[1] där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Begreppen syftar på att föräldrarna banar vägen framför barnet i dess liv på liknande sätt som spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och då får svårt att klara sig själva senare. Den första att introducera begreppet i Sverige var journalisten Maria Carling
Kortlægning af viden om opdragelse (Delnotat 1-3)
Karen Margrethe, Vendelbo Dahl (2018)
Konklusioner ? delnotat 1-2
[...]
Der er enighed i forskningen om, at
børn, hvis forældre kombinerer en høj grad af omsorg og lydhørhed med tydelige normer og regler, trives bedre og har færre problemer med for eksempel misbrug og kriminalitet end børn, hvis forældre er enten distancerede eller har utydelige omkring normer og rammer.
Forskningen er desuden entydig omkring, at børn, hvis forældre bruger forholdsmæssigt meget tid på at stimulere dem, klarer sig bedre i uddannelsessystemet end børn, hvis forældre forholder sig mere passivt til deres børns udvikling.
[...]
De fleste børn deltager mindst et par gange om ugen i forskellige former for husarbejde. De, der deltager klarer sig efter egen mening lidt bedre i skolen, end de der ikke deltager. Analyserne kan dog ikke fastslå, om der er en direkte sammenhæng mellem disse faktorer. Og de kan heller ikke fastslå, hvorvidt deltagelse i husarbejde påvirker faglighed eller om det omvendt forholder sig sådan at børn, der oplever succes i skolen også har overskud til at deltage i pligterne i hjemmet.
[...]
Konklusioner - delnotat 3
[...]
Tætte relationer til forældre er positivt:
Den eksisterende forskning peger på, at unge sætter pris på tætte familiefællesskaber og på tætte fortrolige relationer til deres forældre. Forskningen peger også på, at tætte familiefællesskaber hænger positivt sammen med unges oplevede handlefrihed fremfor at udgøre en begrænsning.
Den positive sammenhæng forudsætter dog, at forældreinvolveringen ikke opleves som kontrol og overvågning, men som hjælp og støtte.
Unge, der flytter tidligt hjemmefra, er en udsat gruppe:
Unge, der flytter tidligt hjemmefra, kommer fra mindre ressourcestærke hjem, og de har oftere forældre, der er skilt. De trives gennemsnitligt dårligere personligt og uddannelsesmæssigt end hjemmeboende unge. De har en dårligere psykisk trivsel, har i højere grad prøvet hash, er oftere droppet ud af deres uddannelse og har dårligere karakterer med sig fra folkeskolen. Sammenhængen mellem tidlig fraflytning og dårligere trivsel skyldes ikke nødvendigvis selve det at flytte hjemmefra. Vi kan blot konstatere, at de samlet set er en udsat gruppe, der i højere grad er i risiko for marginalisering.
Curling-forældre udgør en ret lille andel:
Der findes ikke en præcis definition af begrebet curling-forældre, og derfor har vi i dette notat ved hjælp af statistik konstrueret en curling-familie-kategori til brug for analysen. Curling-familien er kendetegnet ved et højt niveau af hjælp fra forældrene til de unge, og omvendt er der en relativ lav deltagelse i husarbejde fra de unges side. Andelen, der med denne operationalisering kan siges at tilhøre curling-familie-kategorien, udgør 6 % og er således ikke meget udbredt i familier med unge.
Analyserne viser, at curling-familierne hyppigere er at finde i familier med et højt uddannelsesniveau og i kernefamilier. Det samme gælder for familier, hvor forældrene yder et højt niveau af hjælp, og hvor de unge selv deltager i husarbejdet. Omvendt er niveauet af forældrehjælp lavere i familier med lavt uddannelsesniveau og i skilte familier.
Unge, der får hjælp og selv hjælper, trives bedst:
Det spiller en rolle for de unges personlige og uddannelsesmæssige trivsel, hvor meget hjælp, de modtager fra deres forældre. De unge, der modtager meget hjælp og selv bidrager med husarbejde, trives bedre end unge, der modtager mindre hjælp.
www.vive.dk/da/udgivelser/kortlaegning-af-viden-om-opdragelse-6994/To Give or Not to Give Advice | Psychology Today
* What are my motivations for giving the advice? Sometimes giving advice makes therapists feel important and knowledgeable, but is ineffective. Sometimes, it may even foster a non-therapeutic dependency such that clients do not learn how to solve problems themselves but merely how to ask for more advice.
* How often am I giving advice? Remember old saying about teaching a person to fish? Therapists who give too much advice may merely be giving clients fish but not teaching them skills to catch fish.
* How do I know that my advice is good advice? Is my advice based on research, or only upon the experience of one person-me?
* Am I crossing a boundary? Therapist may be encouraging clients to use the therapist?s values to make their decisions rather than exploring their own values.
* Would I take my own advice if I were the client?
In our book, we distinguished between two types of advice: process advice and substantive advice. Substantive advice is when therapists impose or give specific suggestions for specific solutions to problems. It's essentially telling people the solutions to problems. We believe this type of advice is often counterproductive.
The second type, process advice, is when therapists teach their clients strategies for how to solve problems. To say,, ?You might want to think about your commitments in terms of your own values and well-being,? for example, is different than saying, ?I think you should dump the jerk!? First advice-process. Second advice-substantive (although a little extreme).
www.psychologytoday.com/us/blog/the-ethical-therapist/201205/give-or-not-give-advice