När VILL barn sova i egna sängar?

Min son vill också sova i min säng men det får han inte och det är bara för att det inte ska bli värsta grejen när pojkvännen sover över.

Det finns många vuxna som vill sova själva. Jag skulle älska att ha sådana där ensuite sovrum som dom har i The Crown

Exakt. Jag sover alltid själv även om jag är sambo.

Citat-Förstår faktiskt inte problemet, tids nog kan man sova tillsammans med sin partner på heltid.

Låt gå för att du tyckte att jag låter dryg, det är ju inte vidare bra och då ska man givetvis be om ursäkt för det men den kommentar som du skrev ovan hade nog inte heller gjort en vän till dig fylld med energi om hon eller han kom och vädrade ett problem till dig liknande trådstartarens, om vi nu ska vara känsliga och peka finger.

Det är ju givetvis som så att det är den vuxna som startat hela spektaklet, som man sår får man skörda.

Vad har du för lösning på problemet?

En vän till min dotter sover alltid i sin pappas säng. Flickan är 12.

Jag blir mest förvånad över hur många barn som sover i sina föräldrars sängar och speciellt så länge, jag själv hade fått panik. Jag har 4st barn och alla har sen dag 1 sovit i egna sängar, bortsett från några få gånger vid sjukdom eller liknande. Men utifrån mitt perspektiv så skulle jag nog försöka med ett belöningssystem? Kanske ta med henne till någon affär och låta henne välja ut någon sak för att just hennes rum ska bli extra mysigt att sova i? :)

Dottern kan sova i sitt rum, hon är inte rädd för det eller så bara att hon inte vill.

Eftersom jag separerade med hennes pappa när hon var 2 och inte träffat någon innan så har det bara blivit såhär. Mest för att jag inte faktiskt har något argument när hon frågar mig varför vi ska sova ensamma när vi båda tycker att det är mysigare att sova ihop :)

I perioder har jag dock bestämt att hon ska sova i sin säng och det har funkat. Hon har även precis nyss fått nytt rum och välja allt själv. Så hon trivs i rummet!

Men sover helst med mig om hon får välja. Och jag sover faktiskt helst med henne om jag får välja också. Kanske har andra problem med det men inte jag.

Att lyfta över henne är inte aktuellt då jag inte orkar henne plus att hon har loftsäng så hade inte gått ändå.

Jag förstår att hon känner som hon gör när hon får sova hos mig jämt förutom när han kommer. Har pratat massa med henne och sagt att hon får sova i sin säng jämt isåfall. Då har hon själv frågat om hon kan sova hos mig bara när han inte är här. Och jag har okejat. Men blir ju problem som sagt. Får bli hennes säng jämt i fortsättningen.

Det har itne varit något problem för mig/oss men jag lever ihop med barnens far.  Min minsting har varit mer för att lägga sig i egen säng tidigt (sedan några år gammal) men kan komma ibland, dottern har alltid gärna velat ligga hos mig/oss. De senaste åren har hon på eget bevåg hellre lagt sig i egen säng men fortfarande nu som femtonåring när hon inte kan sova kan hon vilja bli nattad (då jag däckar hos henne). Själv kröp jag gärna ner till mamma åtminstone upp i trettonårsålder. Men där fanns ingen pojkvän inblandad som komplicerade det.

Rent biologiskt är det inget konstigt, vi människor är gjorda för kroppskontakt även om vi av sociala skäl kan behöva avstå från det. Du får acceptera att dina behov och önskemål inte sammanfaller med dotterns här, och utifrån det bestämma hur du ska förhålla dig. Kanske testa med uttalad regel att det är OK om hon sover hos dig när ni är själva men inte när pojkvännen är där? Och säga i klartext att om hon inte respekterar det utan krångel så får ni skippa samsovandet hela tiden? Eller bestämma att två veckan sover hon själv, vare sig pojkvännen är där eller ej? T ex.

Barn vill ha rutiner så enklast är klart att få dem att sova i sin egen säng från början. Skippa alla små gulliga barnsängar som bryter ryggen av föräldrarna.

Man köper en 120 bred säng och ställer direkt på golvet.
Man lägger sig bekvämt med barnet och lämnar när barnet sover.
Man är snabb som en iller att springa dit på natten så att barnet stannar i sängen och somnar om i sängen.

Då blir sängen "hemma". 

Efter 18 månader behövde vi inte dela säng med vårt barn, han visste var han hörde hemma och somnade fint där. Enda undantag om han var sjuk och eländig, då fick han klart sova med oss om han ville.

Att sova hela natten ihop med barn som sparkar rundor tills de är 9 år finns inte överhuvudtaget för mig, jag sover dåligt bara maken är förkyld.