Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig

Tråkigt förhållande du har fått. Jag hade inte klarat av att stanna då ni inte verkar ha någon form av närhet.

Vad den egentliga orsaken till varför han inte vill kan man inte veta men jag kan säga med säkerhet att det har inget med dig att göra utan det har med honom själv att göra. Han lägger skulden på dig för att slippa skulden på sig.

Åh TS! Det låter fruktansvärt att blir svältfödd på både sex, fysisk närhet och intimitet. Jag har varit i förhållande där jag ville mer än min dåvarande pojkvän, men han ville iaf och han tyckte om att fysisk närhet.

Det är svårt att ge råd just att han inte vill reda ut sig själv - det är kanske det värsta?

Det du kan göra är att ta hand om dig själv - gör saker, allt du kan komma på för att du ska må bra- 1. sök hjälp. Be om att genom VC få träffa en psykolog 2. träna, endorfiner hjälper både kroppen och psyket att må bättre när man mår riktigt dåligt. 3. se över din situation med ekonomi och boende. HAr du möjlighet att flytta? Jag tycker att det låter som att det är en riktigt skadlig situation för dig och då måste du där ifrån så snart som möjligt.

This  så sant. 

Det är väl ingen som sagt något om att lägga skulden här eller där.

Fakta är att han känner en press.
Pressen gör säkert att han inte kan få eller behålla ett stånd.
Den känslan är knappast påhittad och ej heller förenad med någon skuld.

Tror inte han heller är speciellt glad över att han känner på detta viset.
Att blanda in skuld i detta kommer bara göra situationen ännu värre.

Detta är ett problem som behöver lösas på ett vänligt, ömt och gemensamt sätt.

Om det varat så här länge och han inte har något sexuellt behov alls så kan orsaken vara brist på det mamliga hormonet testosteron. Det är inte ovanligt men behandlingdbart. Det handlar med stor säkerhet inte på dig utan något hos honom.

Vad du kan göra är att antingen acceptera att leva i celibat eller ställa krav på att han går till VC och gör ett test. Om du inte vill separera så skulle jag ge ultimatumet att om han väljer att inte testa sig så tar du dig en älskare.

Hade rollerna varit ombytta (kvinnan hade talat om för mannen att hon mår dåligt varje dag över pressen att ha sex) så hade drevet gått om mannen sagt att han funderar på att lämna över detta.

TS, du har full rätt till dina känslor, och mannen har full rätt till sina känslor. 

Problemet som jag ser det ligger inte i sexet, utan kommunikationen. Mannen kan/vill inte kommunicera, och du vill/kräver kommunikation. Om ni inte kan mötas i samtal, antingen privat eller med samtalsstöd, så tror jag inte att relationen kommer fungera på lång sikt. Det går inte att leva med en annan individ utan att kunna prata med varandra, med eller utan barn.

Så ni är kompisar som bor ihop. Ok snarare bekanta eftersom ni inte ens kan prata med varandra. Ser ingen annan lösning än att göra slut eller att din partner går i terapi. I ett förhållande så måste man kunna kommunicera.

??? någon??

Gudarna må veta att jag försökt!

Försökt prata, prata i "rätt situation"=leder till ilska

Försökt ta initiativ = funkat ibland men jag gör allt

Försökt under X antal veckor bara prata=leder inte till något!!!

Försökt backa = händer ingenting.

Det värsta är att närheten för övrigt är nästan obefintlig. Jag ber om en kram, någon gng kan han ge en minipuss när han kommer hem men THATS IT.

Har investerat så mycket i detta. Han visade inte dessa sidor från början, var väldigt sexuell. Men jag tror det var "fejk" tack vare tabletter för att "få mig".

Han runkar nog aldrig, påstår att han inte blir upphetsaf vanligtvis osv.

Känner mig lurad. Trodde han var en person som skulle ha en VILJA att lösa vilka problem vi än skulle stöta på. Nu inser jag att han endast bekräftar problem och hur det påverkar honom utan minsta lösningsfokus. Det gör så ont men framförallt känner jag mig ARG. Arg för att jag inte betyder mer, arg för att han inte anstränger sig det minsta....

Stämmer det att han har varit ointresserad av sex sedan 6 månader in i er relation?

I så fall så är detta nog hans normala sexlust. För sexmånaders är ju förälskelsefasen då de allra flesta har mycket mer sex än när förhållandet har befästs.

Hur har det varit när ni har skaffat barn?

Hej ts. Beklagar. Nu vet ju ingen av oss här den egentliga orsaken till detta. Men jobbigt är det ju för alla. En tanke...eller två. Kan han vara asexuell? Många är det, knappt dom vet det ens själv. Läs på om det. Har själv aldrig haft nåt stort behov av sex, som yngre körde man på liksom för det förväntades så. Haft två långa förhållanden o har flera barn. I mitt sista förh levde vi utan sex över 2år, sedan separerade vi. En annan sak - kan det ev vara så att han innerst inne vill vara med en man? Bli inte arg nu, utan ta tanken till dig. Ingen hade nånsin kunnat tro att jag var lagd åt det hållet, allra minst jag själv. Plötsligt en dag hade jag en kvinnlig sängkamrat. En connection jag aldrig trott fanns. Vi har nu varit tisammans ett par år, dock väääldigt lite konkret sex. Därav tror jag vi är många som är asexuella. Men närhet, kärlek o total VIkänsla har vi. Bara lite aspekter o tankar att bolla med. Ibland finns svaren i saker vi aldrig själv kunnat gissa.