Barn med många syskon kan ha lägre risk för psykisk ohälsa, tankar?

Finns det inte en ganska stor risk att en familj med 10 ungar inte fångar upp psykisk ohälsa bland barnen lika väl som en familj med 2 ungar, eftersom varje de vuxna måste "sprida sig så mycket tunnare" med 10 barn än med 2?

Att skaffa många barn är extremt egoistiskt, speciellt med tanke på miljön. Det absolut sämsta för miljön är egoistiska människor som skaffar tex 7-8 barn eller fler.

I Sverige har vi dessutom ett helt galet system med det sinnessjuka flerbarnsbidraget som i princip är ett vårdnadsbidrag och gör att dessa familjer ofta tjänar på att inte båda föräldrarna jobbar o bidrar till samhället.

Så väldigt många barn/syskon är som en tickande bomb in i framtiden- pga dåliga effekter för miljön.

Däremot är det förmodligen bättre för ett barn att ha ett syskon, eller två, särskilt om de har bra kontakt. En sak som förmodligen skulle gynna den psykiska hälsan är att ha en bättre, närmare och ner intensiv kontakt med sin familj, inte bara närmaste (föräldrar, syskon) utan även med tex kusiner, fastrar, morbröder, mor/farföräldrar tex.

Tror bestämt att jag har läst flera studier om detta, att en nära kontakt med familj och släkt, gynnar trygghet och välmående.

Jag tänker att det finns för och nackdelar med allt, så även att ha många syskon.

Jag tycker man får några saker gratis med fler barn. En dynamik i syskonskaran där samma barn inte alltid bråkar, där det liksom blir lite självsanerande om du är skittaskig för då har du ett (i vår fall) 3-1 läge där den som inte beter sig får veta det och den som är utsatt har stöd i syskonen. 

Det lär sig också att rättvisa inte handlar om att alla får göra allt samtidigt utan att alla får ibland. Att olika regler gäller för olika personer för man kan inte ha samma läggningstider för 4 barn i olika åldrar. Alla får inte göra samma saker och får någon följa med en kompis på badhuset betyder det inte automatiskt att resten får göra något kul. Det är deras tur en annan dag.

De lär sig att vänta, de lär sig att lösa saker medans de väntar eller gå ihop och lösa saker tillsammans.

De lär sig att hjälpa till. Inte för att de måste utan för att de inser att om de hjälper mig har jag mer tid att göra något de verkligen vill sen. Och de hjälper omedvetet till att trösta och lyssna på varandra utan att någon ens ber om det bara för att någon är oftast hemma och lyssnar samtidigt som vi föräldrar.

Sammantaget skulle det inte alls förvånad mig om en av fördelarna med många syskon är just det som beskrivs i rapporten.

Naturligtvis finns det nackdelar också med flera barn men det får bli en annan tråd.

Risken för psykisk ohälsa ökar om man opererat bort blindtarmen innan 14-års åldern.

Risken för astma/allergi ökar om man bor i städer (borde inte alla blivande föräldrar flytta ut på landet?)

Risken för att bli ihjälstångad av en ko ökar om man bor på landet (borde inte alla föräldrar bo i städerna?)

Risken för att drabbas av översvämmningar ökar om du bor kustnära (borde inte alla föräldrar bo mitt på en åker?)

Risken för att träffas av blixten ökar om du befinner dig i öppen terräng (borde inte alla föräldrar vilja bo i skogen?)

Risken för att drabbas av en vargattack ökar om du bor i skogen (borde inte alla föräldrar bo i underjordiska bunkers?)

Risken för att drabbas av D-vitaminbrist och det är inte att leka med, ger bla psykisk ohälsa(borde inte alla föräldrar vilja bo på Gotland som har flest soltimmar?)

Risken med att bo på Gotland tillsammans med Sveriges alla barnfamiljer är att man blir komplett galen. (Borde inte alla föräldrar bo som eremiter?)

Risken med.....

Man får skaffa ur många barn man vill men då får man ta hand om dom också och inte använda sig av syskonskaran som barnvakt i tid och otid hela tiden

Föräldraansvaret ska alltid ligga på just föräldrarna men många (dåliga)föräldrar verkar tro att det är ok att lämpa över det på äldre syskon istället.