Jag har aldrig trott på barnaga. När jag var liten, så var det fullt lagligt. Mina föräldrar slog oss ändå aldrig, trots att de fick höra att de gjorde fel.
Det finns gott om forskning i ämnet. I USA gjorde de en studie på 2-åringar. Det var mammor som slog barnen på händerna när de rörde något förbjudet. Studien visade att barnen lärde sig att gå fram till sina mammor och sträcka fram handen för att få en smäll, varje gång de gjort något fel. De lärde sig inte att bli lydiga.
En flicka som aldrig fått smäll av föräldrarna, växer upp till kvinna. Hon träffar en man, som redan efter några veckor ger henne en örfil. Den flickan vänder antagligen på klacken och lämnar honom omedelbart.
En flicka som vuxit upp med smisk och örfilar, ser inget konstigt med att hennes pojkvän slår henne. Hon är van vid att bli behandlad på det sättet.
Bara just den här konsekvensen borde få alla föräldrar att tänka efter jäkligt ordentligt innan de lyfter handen mot sitt barn!
Jag har varit en hel del i skolvärlden. Eftersom jag bor på en liten ort, så känner jag till hemförhållandena hos de flesta av barnen. Något som är väldigt tydligt, är att barnen som fått stryk hemma, beter sig på ett speciellt sätt i skolan. Antingen trycker de sig mot väggarna och börjar skära sig när de kommer upp i mellanstadiet, eller så slåss de i skolan. De är våldsamma antingen mot sig själva eller mot andra.
Förutom att barnaga är skadligt, så ser jag det rent krasst som ineffektivt. Ett mycket dåligt alternativ som bara inkompetenta föräldrar ägnar sig åt.