Nillan98 skrev 2019-11-14 11:08:02 följande:
Men gud..jag lider verkligen med dig!! Beklagar verkligen<3 vet inte vad jag ska säga för att få dig på bättre tankar.. jag fick inte reda på resterna förrens 7 veckor efter avbrytandet men de var ju egentligen min kropps ?fel? att jag inte märkte av dom förrens då men jag blödde så himla mycket så de blev akut då jag väl blev undersökt.. Jag förstår dig ilska.. jag har haft tur med nästan alla besök på sjukhuset men jag har läst många som är i samma sits som du.. man själv ser det akut men inte vården. Kram på dig, vet som sagt inte vad jag ska säga..
Vad stark du är! Läkarna jag träffade när jag blev inlagd för skrapning bad att få sjukskriva mig. Jag ville inte det för jag tänkte att då kommer allt bli ännu värre, jag skulle bara sitta inne och övertänka ÄNNU mer än vad jag redan gjorde/gör. Tänkte samma sak efter avbrytandet då dom började prata om sjukskrivning. Men tillslut insåg jag själv efter att fått prata om det med min kurator att det nog skulle vara bra att va lite ledig ändå. Så jag sjukskrev mig 2 veckor efter skrapningen för det tog så hårt på mig psykiskt. Nu i efterhand är jag jätteglad att jag valde det men ångrat att jag inte sjukskrev mig efter avbrytandet också för då kanske jag hade hunnit bearbeta känslorna bättre och mått mindre dåligt idag. Min kurator och jag bestämde att jag inte skulle ligga på soffan hela dagarna under sjukskrivningen. Jag skulle försöka göra något varje dag så jag kände att jag gjorde någon ?nytta?. Och sen kanske försöka sova en stund på dagen och verkligen vila upp mig. Inte stänga mig inne men ta det försiktigt.
Men nu är jag tillbaka på jobbet, jobbar inte heltid i vanliga fall och det kanske är bra just nu. Men det är fortfarande så att jag biter ihop och är glad hela dagarna sen på kvällarna kraschar jag totalt. Jag är så trött på att vara ledsen. Tack och lov är det inte varje kväll just nu men det går verkligen i vågor.
Gullig du är! Skönt att du haft tur med vården, jag har så blandade besök. Har ännu inte fått en tid, vill bara få det avklarat!
Hittde ett ställe där man kan göra det privat, 32 000 kr! Det är väldigt mycket pengar lixom..
Nä håller med dig, känner nu i efterhand att jag kanske borde ha sjukskrivit mig men vill bara låtsas som att allt var som vanligt, inte för att det hjälpte att låtsas ens..
Förstår också det med känslorna, vissa dagar känner jag mig bättre och sen kommer alla känslorna och jag känner bara att jag inte orkar mer! Det är så himla orättvist!!
Hur känner du med att försöka igen? Börjar du känna dig redo?
Jag tror hela tiden att så fort vi kan försöka kommer jag vilja men vet inte om jag vågar än. Är rädd för typ allt nu!
