Är inte attraherad av min man längre

Separera!
Har inget direkt att säga för din del om detta mer än att jag har varit i hans situation. 

Han kommer förmodligen att vara bitter på sig själv i början för att han inte gett dig foten långt tidigare. Senare kommer han att bli lycklig när han upptäcker att det inte var honom det var fel på.
Han är lojal och väljer att älska dig av det skälet eftersom han bundit upp sig med dig och barn. Han vet att han måste ha med dig att göra och väljer helt enkelt att vara nöjd. 

Ni är inte riktiga vänner (även om du tror det nu) och har förmodligen inte aldrig haft något gemensamt.

Jag har upplevt samma sak och fått en insikt. Jag tror att kärlek och sexualitet kommer ofta i ett paket, men det är egentligen olika grejer. Man får oftast dem i ett paket, men man förlorar en sak i taget.

När man har tappat det ena men inte det andra är det väldigt svårt. Att erkänna för sig själv att: Jag vill inte ligga med honom, men jag skulle ändå bli djupt sårad om han låg med någon annan...då känner man sig som en fruktansvärd människa. Ännu värre när man själv vill ligga med någon annan, men fortfarande skulle bli djupt sårad om han gjorde det.

Man kan skrämmas av sin egen själviskhet i det. Det är själviskt, men det är så man känner. Attraktionen är död, men kärleken (och svartsjukan) finns ändå kvar. Jag tror att man behöver erkänna det för sig själv, att man faktiskt känner så, för att förstå hur fel det är att känna så.

Då skall man använda sin kärlek till honom för att släppa honom och skilja sig från honom. Det är så mycket enklare att se och göra detta i tid, innan han, du eller bägge blir helt bittra och hatar varandra.   

Tack för alla svar! Mycket kloka funderingar.

Det måste nog gå så att jag skiljer mig. Har insett det. Även om det är ett tufft beslut. Kan inte tänka mig att leva utan gnista och samhörighet resten av livet... och han får också chans att hitta någon ny som uppskattar honom för den han är.

Japp. Då får man nog fejka och vara tyst. Bära den bördan själv. Att berätta för honom att man känner så, men vill vara ihop för barnens skull och inte ha ett sexliv då kommer nog den relationen bli helt olidlig om jag förstår män och hur de fungerar rätt?

Och sedan när man kan skilja sig INTE berätta för honom att "Det här har jag funderat på i tio år och bara gått och väntat på" Då kommer han känna sig förjävlig. Det hade jag gjort omvänt med. Som om man levt i en lögn och kastat bort en stor del av sitt liv. Utan istället ljuga och låtsas om att det är senaste året eller så, och bespara honom från den infon.