Biomamman avskyr mig
finns det fler vars bonusungars biomamma avskyr en?
-
-
Svar på tråden Biomamman avskyr mig
-
Här finns en egen tråd för alla er som hatar ordet biomamma, ni kan avreagera er i den istället tycker jagAnonym (öh) skrev 2019-11-05 07:46:22 följande:Biologisk mamma är den förälder som donerat ägg och/eller burit barnet i sin mage. Alltså en äggdonator eller surrogatmamma. Kanske därför vissa riktiga mammor inte gillar bli kallade för det. Varför inte bara kalla mamman för mamma? Inte så svårt.
www.familjeliv.se/forum/thread/76017368-en-egen-trad-for-alla-som-avskyr-ordet-biomamma -
Folk är rätt simpla och korkade varelser och det blir så löjligt påtagligt i den här tråden, alla ställer sig på den sidan där dom själva kan relatera till sig själv och sina egna erfarenheter i ämnet.
Oavsett om barnens morsa eller viseversa avskyr den andre helt utan orsak så blir det smått patetiskt, varför inte lägga frustrationen på den enda person som båda uppenbarligen har eller har haft en relation till - pappan.
Men men, i det här fallet så tror jag inte man kan göra så himla mycket faktiskt. Låt henne gå runt och hata dig då, du kan inte påverka andra människors tankar så låt henne ätas upp av sitt eget mörker. Huvudsaken är faktiskt att din relation med mannen är bra och att han är bra på att stå upp för dig och er lilla familj. -
Ja dessvärre verkar det precis så som du skriver! Blir på en sån löjlig nivå.Zarch skrev 2019-11-05 08:16:22 följande:
Folk är rätt simpla och korkade varelser och det blir så löjligt påtagligt i den här tråden, alla ställer sig på den sidan där dom själva kan relatera till sig själv och sina egna erfarenheter i ämnet.
Oavsett om barnens morsa eller viseversa avskyr den andre helt utan orsak så blir det smått patetiskt, varför inte lägga frustrationen på den enda person som båda uppenbarligen har eller har haft en relation till - pappan.
Men men, i det här fallet så tror jag inte man kan göra så himla mycket faktiskt. Låt henne gå runt och hata dig då, du kan inte påverka andra människors tankar så låt henne ätas upp av sitt eget mörker. Huvudsaken är faktiskt att din relation med mannen är bra och att han är bra på att stå upp för dig och er lilla familj.
Jo, helt rätt. Är så tråkigt bara då det hade varit bra för barnen om vi alla i alla fall kunde vistas i samma rum. Verkar dock som att fler lever i liknande situationer som mig. Så tråkigt för barnen! -
Människor funkar så. Folk känner oftast mest empati för andra som gått igenom det dom själva upplevt.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 09:37:52 följande:
Ja dessvärre verkar det precis så som du skriver! Blir på en sån löjlig nivå.
Jo, helt rätt. Är så tråkigt bara då det hade varit bra för barnen om vi alla i alla fall kunde vistas i samma rum. Verkar dock som att fler lever i liknande situationer som mig. Så tråkigt för barnen!
Visst är det tråkigt men det är inte så mycket du kan göra åt saken, försök att inte lägga din energi på henne och kanske inte alldeles för mycket på barnen heller just nu om det är infekterat. Givetvis kan det låta lite kyligt och hårt men jag tror att du ska fokusera på din relation först och främst och låta han styra upp cirkusen. -
Jag har svårt att backa från bonusarna då de gärna ter sig till mig. De vill gärna vara med och laga mat med mig, hjälpa till med tvätten, följa med mig om jag ska till affären, vill gärna att jag ritar med dem, leker med dem, följer med dem till lekplatsen osv. Jag kan ju inte säga nej till dem? De vill också att jag följer med på det mesta som avslutningar och liknande, och för mig är det viktigast vad DE vill, inte vad deras mamma vill och känner om det. Samtidigt vill jag respektera mamman så gott jag kan så blir så kluven.Zarch skrev 2019-11-05 09:58:08 följande:Människor funkar så. Folk känner oftast mest empati för andra som gått igenom det dom själva upplevt.
Visst är det tråkigt men det är inte så mycket du kan göra åt saken, försök att inte lägga din energi på henne och kanske inte alldeles för mycket på barnen heller just nu om det är infekterat. Givetvis kan det låta lite kyligt och hårt men jag tror att du ska fokusera på din relation först och främst och låta han styra upp cirkusen.
Då mannen jobbar som han gör är det också alltid jag som hämtar från förskola på våra veckor medan han lämnar på morgonen. -
Jag tycker att du faktiskt får sluta bry dig om mammans känslor i det hela för det kan du inte påverka, hon är en stor flicka och ansvara för det själv helt enkelt.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 10:05:08 följande:
Jag har svårt att backa från bonusarna då de gärna ter sig till mig. De vill gärna vara med och laga mat med mig, hjälpa till med tvätten, följa med mig om jag ska till affären, vill gärna att jag ritar med dem, leker med dem, följer med dem till lekplatsen osv. Jag kan ju inte säga nej till dem? De vill också att jag följer med på det mesta som avslutningar och liknande, och för mig är det viktigast vad DE vill, inte vad deras mamma vill och känner om det. Samtidigt vill jag respektera mamman så gott jag kan så blir så kluven.
Då mannen jobbar som han gör är det också alltid jag som hämtar från förskola på våra veckor medan han lämnar på morgonen.
Det är jättebra att du engagerar dig och skapar en fin relation till barnen och det tycker jag givetvis inte att du ska helt lägga av med. Men jag vet inte, har betraktat många i liknande situationer och det är lätt att köra all in i början men när smekmånaden är lite över så är risken rätt stor att många i din sits känner sig lite bittra och utmattade. För hur mycket du än anstränger dig för att göra dig oumbärlig så kommer mamma alltid att vara nummer ett. Har du däremot en sund syn på det där och realistiska förväntningar och inser att det där kommer att visa sig sedan när nyhetens behag har lagt sig så är det väl ingen fara på taket.
Men oavsett vad, låt kärleken gro och koncentrera dig på din partner först och främst. Tror att du tjänar på det i längden. -
Nja, har varit i barnens liv i 3 år och bott ihop med dem varannan vecka sedan över 2 år tillbaka så skulle väl inte säga att vi är i smekmånadsfasen längre. Tvärtom är det såklart jobbigt ibland (som det är med barn oavsett om man är biologisk förälder eller ej) men i grund och botten älskar jag dem och vill deras bästa, alltid.Zarch skrev 2019-11-05 10:30:30 följande:Jag tycker att du faktiskt får sluta bry dig om mammans känslor i det hela för det kan du inte påverka, hon är en stor flicka och ansvara för det själv helt enkelt.
Det är jättebra att du engagerar dig och skapar en fin relation till barnen och det tycker jag givetvis inte att du ska helt lägga av med. Men jag vet inte, har betraktat många i liknande situationer och det är lätt att köra all in i början men när smekmånaden är lite över så är risken rätt stor att många i din sits känner sig lite bittra och utmattade. För hur mycket du än anstränger dig för att göra dig oumbärlig så kommer mamma alltid att vara nummer ett. Har du däremot en sund syn på det där och realistiska förväntningar och inser att det där kommer att visa sig sedan när nyhetens behag har lagt sig så är det väl ingen fara på taket.
Men oavsett vad, låt kärleken gro och koncentrera dig på din partner först och främst. Tror att du tjänar på det i längden.
Jag försöker absolut inte göra mig oumbärlig eller ersätta deras mammas roll utan jag är helnöjd med min egen roll i deras liv som deras extravuxen/bonusmamma eller vad man nu vill kalla det (de kallar mig för mitt namn och har än så länge aldrig behövt förklara för någon vem jag är, i alla fall så vitt jag vet).
Däremot önskar jag att vi fick sköta vårt och att deras mamma fokuserar på sitt men det är som du säger - jag kan inte styra henne. Mannen har precis ansökt om samarbetssamtal så förhoppningsvis blir det lite bättre i och med det.
Tack så mycket för dina tips och råd!
-
Det är du som har skrivit tråden och har ett problem. Inte jag. Börjar tro att dina problem beror på din attityd.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 08:15:53 följande:
Här finns en egen tråd för alla er som hatar ordet biomamma, ni kan avreagera er i den istället tycker jag
www.familjeliv.se/forum/thread/76017368-en-egen-trad-for-alla-som-avskyr-ordet-biomamma
-
Precis, det är jag som skrivit tråden och frågeställningen som en del av er avviker ifrån genom att börja märka ord istället och uttrycka hur besvärade ni blir över ordet biomamma. I och med att detta verkar vara något ni känner behov av att diskutera så hänvisade jag er enbart till en tråd som faktiskt belyser just det ämnet.Anonym (öh) skrev 2019-11-05 10:52:10 följande:Det är du som har skrivit tråden och har ett problem. Inte jag. Börjar tro att dina problem beror på din attityd.
På vilket sätt tycker du att jag haft en attityd? -
Tre år var ju inte direkt purfärskt, då är det väldigt tråkigt att barnens mamma fortfarande inte riktigt har släppt det men vi har väl alla våra ?fula? sidor antar jag.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 10:41:01 följande:
Nja, har varit i barnens liv i 3 år och bott ihop med dem varannan vecka sedan över 2 år tillbaka så skulle väl inte säga att vi är i smekmånadsfasen längre. Tvärtom är det såklart jobbigt ibland (som det är med barn oavsett om man är biologisk förälder eller ej) men i grund och botten älskar jag dem och vill deras bästa, alltid.
Jag försöker absolut inte göra mig oumbärlig eller ersätta deras mammas roll utan jag är helnöjd med min egen roll i deras liv som deras extravuxen/bonusmamma eller vad man nu vill kalla det (de kallar mig för mitt namn och har än så länge aldrig behövt förklara för någon vem jag är, i alla fall så vitt jag vet).
Däremot önskar jag att vi fick sköta vårt och att deras mamma fokuserar på sitt men det är som du säger - jag kan inte styra henne. Mannen har precis ansökt om samarbetssamtal så förhoppningsvis blir det lite bättre i och med det.
Tack så mycket för dina tips och råd!
Bra initiativ av din gubbe att ansöka om samarbetssamtal, hoppas det kommer något positivt ur det. Lycka till! -
Någon typ av problem har du ju om du går in i en tråd enbart för att diskutera OT. Varför inte bara scrolla vidare om tråden stör dig?Anonym (öh) skrev 2019-11-05 10:52:10 följande:Det är du som har skrivit tråden och har ett problem. Inte jag. Börjar tro att dina problem beror på din attityd.
-
Tycker du låter som en jättebra bonusmamma, något jag som mamma verkligen hade uppskattat om jag nu hade behövt finna mig i situationen att inte ha mina barn vv.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 10:41:01 följande:Nja, har varit i barnens liv i 3 år och bott ihop med dem varannan vecka sedan över 2 år tillbaka så skulle väl inte säga att vi är i smekmånadsfasen längre. Tvärtom är det såklart jobbigt ibland (som det är med barn oavsett om man är biologisk förälder eller ej) men i grund och botten älskar jag dem och vill deras bästa, alltid.
Jag försöker absolut inte göra mig oumbärlig eller ersätta deras mammas roll utan jag är helnöjd med min egen roll i deras liv som deras extravuxen/bonusmamma eller vad man nu vill kalla det (de kallar mig för mitt namn och har än så länge aldrig behövt förklara för någon vem jag är, i alla fall så vitt jag vet).
Däremot önskar jag att vi fick sköta vårt och att deras mamma fokuserar på sitt men det är som du säger - jag kan inte styra henne. Mannen har precis ansökt om samarbetssamtal så förhoppningsvis blir det lite bättre i och med det.
Tack så mycket för dina tips och råd!
Finns det något som kan ha utlöst hennes avsky? Blev ni tillsammans innan de gjorde slut (eller fanns det något som gjorde att hon kunde misstänka att det var så, även om det inte var så)? För givet hennes beteende (och det faktum att du verkligen bryr dig om hennes barn) kan ju inte tolkas som annat än svartsjuka. -
Tack så jättemycket för dina fina ord!Anonym (Fia) skrev 2019-11-05 21:47:36 följande:
Tycker du låter som en jättebra bonusmamma, något jag som mamma verkligen hade uppskattat om jag nu hade behövt finna mig i situationen att inte ha mina barn vv.
Finns det något som kan ha utlöst hennes avsky? Blev ni tillsammans innan de gjorde slut (eller fanns det något som gjorde att hon kunde misstänka att det var så, även om det inte var så)? För givet hennes beteende (och det faktum att du verkligen bryr dig om hennes barn) kan ju inte tolkas som annat än svartsjuka.
Jag vet faktiskt inte. Enligt mannen och gemensamma vänner så var deras förhållande slut långt innan (och ett gemensamt beslut) men exet har gett flera historier - både att de gjort slut någon månad innan vi blev tillsammans, dagen innan och att han varit otrogen med mig. Jag vet inte om det är så att hon hoppades på att få honom tillbaka och att det raserades i och med att han träffade mig men något är det ju. -
Ja, garanterat (det fetade). Tråkigt för både dig och barnen att det blir så här när ni ju uppenbarligen tycker om varandra och har ett väl fungerande förhållande.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 21:59:06 följande:Tack så jättemycket för dina fina ord!
Jag vet faktiskt inte. Enligt mannen och gemensamma vänner så var deras förhållande slut långt innan (och ett gemensamt beslut) men exet har gett flera historier - både att de gjort slut någon månad innan vi blev tillsammans, dagen innan och att han varit otrogen med mig. Jag vet inte om det är så att hon hoppades på att få honom tillbaka och att det raserades i och med att han träffade mig men något är det ju.
Det är obehagligt att ha "fiender", speciellt om man inte gjort något för att förtjäna dem, men det finns nog inte mycket du kan göra förutom att hålla dig lugn och sansad och inte (åtminstone inför barnen) visa att det påverkar dig när hon snackar skit. Brukar trösta mig (med skitsnackare) med att det alltid brukar komma fram i slutändan vem det är som betett sig illa. Även inför hennes vänner! Kommer inte ihåg exakt allt du skrivit om er kontakt även om jag läst hela tråden, men låt mannen sköta all kontakt med henne om det inte redan är så. Du ska inte behöva utsättas för hennes skit! -
Det tolkar jag som att han har velat fram och tillbaka mellan dig och henne även efter ni hade träffats. Öst massa kärleksförklaringar till henne och övertygat henne om att du bara var något tillfälligt som inte betyder ågot. Troligen under alltför lång tid innan han till slut bestämde sig för att satsa på dig. Detta har i sin tur gjort att hon har svårt att ta dig och ert förhållande på allvar ens nu efter hela tre år.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-05 21:59:06 följande:
Tack så jättemycket för dina fina ord!
Jag vet faktiskt inte. Enligt mannen och gemensamma vänner så var deras förhållande slut långt innan (och ett gemensamt beslut) men exet har gett flera historier - både att de gjort slut någon månad innan vi blev tillsammans, dagen innan och att han varit otrogen med mig. Jag vet inte om det är så att hon hoppades på att få honom tillbaka och att det raserades i och med att han träffade mig men något är det ju.
Har sett detta scenarie på flera män i mitt umgänge. Typiskt för veliga män enligt min erfarenhet. Oavsett vilket tycker jag du ska hålla väldigt låg profil när det gäller exet och överlämna allt till mannen. Men vad jag förstår har du slutat försöka "bli vän" med henne nu? Bra i så fall för det kommer aldrig ske. -
Nej, han har aldrig velat fram och tillbaka mellan oss. Han var från början väldigt transparant gentemot mig med deras dialog så jag har från start varit delaktig i allt, sett konversationer/hört samtal osv. Det var infekterat mellan dem redan innan jag kom in i bilden, hade varit slut betydligt längre än uttalat och de hade i princip bara levt under samma tak och turats om med barnen medan den andra gjorde annat utanför huset. Han sov på soffan de sista månaderna innan han till slut hittade ett nytt ställe att flytta till. Detta är även styrkt av deras gemensamma vänner.smulpaj01 skrev 2019-11-06 08:37:49 följande:Det tolkar jag som att han har velat fram och tillbaka mellan dig och henne även efter ni hade träffats. Öst massa kärleksförklaringar till henne och övertygat henne om att du bara var något tillfälligt som inte betyder ågot. Troligen under alltför lång tid innan han till slut bestämde sig för att satsa på dig. Detta har i sin tur gjort att hon har svårt att ta dig och ert förhållande på allvar ens nu efter hela tre år.
Har sett detta scenarie på flera män i mitt umgänge. Typiskt för veliga män enligt min erfarenhet. Oavsett vilket tycker jag du ska hålla väldigt låg profil när det gäller exet och överlämna allt till mannen. Men vad jag förstår har du slutat försöka "bli vän" med henne nu? Bra i så fall för det kommer aldrig ske.
Nej, jag har helt gett upp att ha någon form av relation med henne. Inte för att jag aktivt försökt tidigare, men jag har nu blockat henne överallt så att hon inte ska kunna kontakta mig under sina svaga tillfällen. Jag har aldrig velat vara hennes vän men har väl velat att vi i alla fall ska kunna vistas i samma rum och samarbeta med varandra för barnens skull. Även hon har tagit intiativ till en sådan kontakt förut men sedan förstört den genom att ljuga om både det ena och det andra, bland annat att mannen ska ha varit hemma hos henne och vänsterprasslat mot mig. Hon är oberäknelig.
-
Ja mannen sköter all kontakt (motvilligt då han vill ha absolut ingenting med henne att göra egentligen, men han är ju illa tvungen på grund av barnen), jag har blockat henne på alla tänkbara plattformar så enda sättet för henne att få tag på mig är att skicka brev och så långt har hon tack och lov inte gått än! Däremot har hon ju haft en tendens att dyka upp där vi är bara hipp som happ (fast hon egentligen inte har något ärende där överhuvudtaget, vi bor inte ens nära varandra) men det var ett tag sedan detta skedde också så förhoppningsvis slipper jag se henne något mer.Anonym (Fia) skrev 2019-11-05 22:52:58 följande:Ja, garanterat (det fetade). Tråkigt för både dig och barnen att det blir så här när ni ju uppenbarligen tycker om varandra och har ett väl fungerande förhållande.
Det är obehagligt att ha "fiender", speciellt om man inte gjort något för att förtjäna dem, men det finns nog inte mycket du kan göra förutom att hålla dig lugn och sansad och inte (åtminstone inför barnen) visa att det påverkar dig när hon snackar skit. Brukar trösta mig (med skitsnackare) med att det alltid brukar komma fram i slutändan vem det är som betett sig illa. Även inför hennes vänner! Kommer inte ihåg exakt allt du skrivit om er kontakt även om jag läst hela tråden, men låt mannen sköta all kontakt med henne om det inte redan är så. Du ska inte behöva utsättas för hennes skit! -
Tycker det är bra att din man sköter alla kontakterna med mamman. Det är ändå de två som är föräldrarna. Och de har ju en gång i tiden valt att skaffa barn ihop.Anonym (hemsk bonusmamma tydligen) skrev 2019-11-06 08:59:23 följande:
Ja mannen sköter all kontakt (motvilligt då han vill ha absolut ingenting med henne att göra egentligen, men han är ju illa tvungen på grund av barnen), jag har blockat henne på alla tänkbara plattformar så enda sättet för henne att få tag på mig är att skicka brev och så långt har hon tack och lov inte gått än! Däremot har hon ju haft en tendens att dyka upp där vi är bara hipp som happ (fast hon egentligen inte har något ärende där överhuvudtaget, vi bor inte ens nära varandra) men det var ett tag sedan detta skedde också så förhoppningsvis slipper jag se henne något mer.
