Mandel skrev 2019-11-10 10:49:19 följande:
Handlar mer om ensamhet. Jag skulle kunna försvinna från jordens yta och de som skulle sakna mig först är mina kollegor. Även i semestertider...
Bävar för jul och nyår då jag kommer sitta ensam.
Jag ställer alltid upp, jag fixar fester/sammankomster osv. och folk kommer gärna, men jag blir inte medbjuden när de själva ordnar något.
Inte ens mina egna föräldrar bjuder med mig när de umgås med mina syskon och deras familjer.
När jag fyllde 40 år var det ingen på x-makens sida som gratulerade mig trots att vi skickat blommor och uppvaktat flera stycken av dem.
Efter att jag lämnade mannen så har ingen av våra gemensamma vänner hört av sig. Ingen otrohet inblandad och folk var inte förvånade över skilsmässan, men jag är redan bortglömd.
Jag är alltså en sådan där person man inte behöver bry sig om. Jag är bara bra att ha när det är egen vinning för folk.
Jag förstår att du inte mår bra av detta, det hade nog ingen gjort. Vad kan du förändra först för att komma en bit på vägen? Kan du börja säga nej till att fixa och ställa upp för andra? Nu vet jag att du tog upp det som en styrka. Men det verkar även vara din svaghet. Finns det något mellanting? Vad händer med dig om du ställer krav? Hur känns det inom dig?
Jag ser ju att du är stark, säkert starkare än många andra, och framförallt i jämförelse med vilken sits du är i. Du är självständig, ställer inga krav, ställer upp för alla, men förtränger dina egna behov. Du mår säkert bra när du får andra att må bra, men det är inte tillräckligt.
Kram till dig! Du behöver lite omtanke.