Forum Graviditet - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Dåligt samvete gravid

    Sön 10 nov 15:12 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Anonym (Anony­m (nedst­ämd))
    Visa endast
    Sön 10 nov 15:12

    Hej alla! Närmar mig sluttampen på min graviditet som varit tuff fysiskt och har nu hamnat i en nydebuterad depression med ångest.

    Har en underbar barnafader och heltidsjobb, nu sjukskriven. Har tidigare haft besvär med ångest och oro i perioder tidigare i livet men ALDRIG i denna omfattning.... var i stort sett frisk, glad och skötte vardagen som vem som helst innan graviditeten och har mått bra i flera år.

    Saken är den att jag har fått så svårt att släppa skuldkänslorna över att må såhär... återkommer hela tiden till att jag borde ha förutsett att detta skulle kunna hända (att jag börjat må dåligt) och att jag är en totalt ansvarslös person som skaffade barn.

    Ni som mått dåligt psykiskt och är föräldrar/gravida, hur hanterar man skuldkänslorna över sin psykiska ohälsa?

  • Anonym­tjej19­91
    Visa endast
    Sön 10 nov 20:59 #1

    Puff

  • Sön 10 nov 21:41 #2

    normalt att man känner sig såhär mot slutet, var precis likadan, det la sig 2 veckor efter förlossningen. mest bara att härda ut, men är ju bra att ha någon att prata med detta om och vara uppmärksam om det håller i sig mer än 2 veckor efter förlossningen så du inte utvecklar någon förlossningsdepression!

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Sön 10 nov 22:15 #3

    Det hade inte gått att förutse likväl som att det inte direkt går att förutse vem som får förlossningdepression även om vissa är mer benägna. Du kommer att fixa detta och lägg inte skuld på dig själv :)

  • Sön 10 nov 22:26 #4

    Jag hade jättedåligt samvete över att jag mådde dåligt och inte "njöt" av graviditeten. Vi hade längtat så länge och det kändes konstigt och otacksamt att inte bara glida runt i ett rosa moln av lycka. Jag mådde dåligt även efter barnet hade fötts, men mår mycket bättre sedan ett tag tillbaka. Min son är cirka 2,5 månad nu.

    Att vara gravid innebär ofta en stor fysisk och psykisk påfrestning på många olika plan. Det är inte konstigt och det går inte att bestämma över hur man ska må. Ta hand om dig, se till att få bra stöd. Och försök tänk att ditt mående är ett resultat av graviditeten och inget du själv kan styra.


  • Anonym (Samma­)
    Visa endast
    Sön 10 nov 22:27 #5
    Sasu skrev 2019-11-10 21:41:11 följande:
    normalt att man känner sig såhär mot slutet, var precis likadan, det la sig 2 veckor efter förlossningen. mest bara att härda ut, men är ju bra att ha någon att prata med detta om och vara uppmärksam om det håller i sig mer än 2 veckor efter förlossningen så du inte utvecklar någon förlossningsdepression!
    Samma här
  • Sön 10 nov 22:31 #6

    Hade också världens graviditetsdepression, la sig nästan omedelbart när bebisen hade kommit och hormonerna började minska..

    Hade tankar på att ta livet av mig för jag mådde så dåligt, så du är inte ensam!

  • Anonym­tjej19­91
    Visa endast
    Sön 10 nov 22:54 #7

    Åh gråter typ av lycka över era så fina svar! Det är en sån lättnad att inte känna sig ensam.

    Orkar bara försöka härda ångestattackerna, få tillräckligt med näringsriktig mat och sömn och hålla kontakten med mina närmaste. Försöker finna glädje i att bebisen växer normalt och verkar må fint på alla kontroller trots att jag mår skit. Är så rädd att han ska må dåligt vilket bara spär på. Och så ska man skämmas ihjäl sig på det? Nej fy.

    Håller alla tummar att detta nu blir bättre efter förlossningen, annars tar jag gärna emot antidepp som jag inte velat under grav.

    Så härligt att höra att det finns hopp!

  • Anonym­tjej19­91
    Visa endast
    Sön 10 nov 22:55 #8

    Åh gråter typ av lycka över era så fina svar! Det är en sån lättnad att inte känna sig ensam.

    Orkar bara försöka härda ångestattackerna, få tillräckligt med näringsriktig mat och sömn och hålla kontakten med mina närmaste. Försöker finna glädje i att bebisen växer normalt och verkar må fint på alla kontroller trots att jag mår skit. Är så rädd att han ska må dåligt vilket bara spär på. Och så ska man skämmas ihjäl sig på det? Nej fy.

    Håller alla tummar att detta nu blir bättre efter förlossningen, annars tar jag gärna emot antidepp som jag inte velat under grav.

    Så härligt att höra att det finns hopp!

  • Mån 11 nov 18:21 #9
    Anonymtjej1991 skrev 2019-11-10 22:55:01 följande:

    Åh gråter typ av lycka över era så fina svar! Det är en sån lättnad att inte känna sig ensam.

    Orkar bara försöka härda ångestattackerna, få tillräckligt med näringsriktig mat och sömn och hålla kontakten med mina närmaste. Försöker finna glädje i att bebisen växer normalt och verkar må fint på alla kontroller trots att jag mår skit. Är så rädd att han ska må dåligt vilket bara spär på. Och så ska man skämmas ihjäl sig på det? Nej fy.

    Håller alla tummar att detta nu blir bättre efter förlossningen, annars tar jag gärna emot antidepp som jag inte velat under grav.

    Så härligt att höra att det finns hopp!


    Försök göra saker du tycker om att göra och äta sånt du tycker är gott (i rimliga mängder) snart får du belöning för mödan också!

    Det känns SÅ värt det när man får sitt efterlängtade lilla knyte :)
  • Tis 12 nov 07:27 #10
    Anonymtjej1991 skrev 2019-11-10 22:55:01 följande:

    Åh gråter typ av lycka över era så fina svar! Det är en sån lättnad att inte känna sig ensam.

    Orkar bara försöka härda ångestattackerna, få tillräckligt med näringsriktig mat och sömn och hålla kontakten med mina närmaste. Försöker finna glädje i att bebisen växer normalt och verkar må fint på alla kontroller trots att jag mår skit. Är så rädd att han ska må dåligt vilket bara spär på. Och så ska man skämmas ihjäl sig på det? Nej fy.

    Håller alla tummar att detta nu blir bättre efter förlossningen, annars tar jag gärna emot antidepp som jag inte velat under grav.

    Så härligt att höra att det finns hopp!


    inget gör en mer lycklig än att få hålla sin bebis för första gången. Jag brukar inte gråta, men när jag såg min dotter öppna ögonen och titta på mig så grät jag av lycka att äntligen få hålla min dotter som jag gått så länge och burit på!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll