Varför tror ni att det är så himla mycket lättare att jobba på kontor??

Jag vet inte riktigt. På sätt och vis är det det eftersom jag tycker att det är roligt att knacka kod och vi kan ha rätt kul i arbetsgruppen, men den dag jag får barn kommer det förmodligen inte vara så kul längre. 

Att komma tillbaka till datorn efter en halvtimme och mötas av 47 mail tyder ju mest bara på att du har en orimlig roll om alla var till dig eller att din arbetsplats har en kass mail-etik och cc:ar folk i onödan. 

Jag driver relativt stora projekt ( i dagsläget 7-20MSEK) och skulle aldrig bli klar om jag möttes av 20-50 mail efter lunchen. På mitt jobb är det många som fortsätter efter pensionen, jag hoppas dock kunna gå tidigare. Pappa fick avtalspension vid 57 och det var ju verkligen grymt, han hade ändå arbetat i 40 år.

Slitet blir olika, kroppen kan ta slut eller så tar skallen slut av stress. Inget är bättre än det andra skulle jag säga, det är ju dock bra om folk förstår att folk på kontor också kan slita ont. 

Vad jobbar du med?

Jag håller med. Är ekonomiutbildad och ...hatar det. Det är slitigt och trist och arbetsgivaren ställer så höga krav på en pga att alla kvinnor förväntas prestera 200%. Jag drömmer om ett enklare jobb men vet inte vad.

Det är nog snarare att arbetsgivaren ställer samma krav på alla, men att män generellt sett är mycket bättre på att ignorera det.

HR.

Varför ställer arbetsgivaren högre krav på kvinnorna??

Jag tror det beror på att de ser mellan fingrarna när män kommer 15 min sent och går 15 min tidigt. Och många gör ett mediokert jobb. Ingen kvinna får vara medioker. Många kvinnor ger 150% trots att lönen är 100. Då ser man snett på de kvinnor som bara presterar 100.

Som jag redan sagt, det finns kvinnor som gör som männen utan repressalier, dvs struntar i sådant, men så finns det kvinnor som tror att de måste prestera extra. Gör inte det.

Min fru jobbar på helger och semestern om det verkar behövas, hennes kvinnliga kollega jobbar aldrig en minut extra. De har samma lön.

Inte en aning vad du haft för städjobb men jag kan berätta lite om det jag hade under 1 år.

Jag var i 22 års åldern och fick gå i städpoolen. Under den första 1,5 månaden så var jag så stressad att jag konstant hade diarrer och gick ner 15 kilo. Jag tog sönder axlarna så fick kortisonsprutor och har nu permanenta problem med karpaltunnel i båda händerna.

Jag grät varje nästan dag på lunchrasten och hade nervösa stressryckningar i ögonbrynen. Konstanta infektioner i kroppen och värk överallt.

På en dag ringde mina arbetsledare/chefer ca 30 gånger för kolla hur långt jag kommit, om saker som blivit missade eller att ge mig mer jobb. Var du duktig straffades du med mer att göra. Ett städområde som innebar 8 h kunde förvandlas till 2,5 område men jag fick aldrig mer tid än de 8 h. Stegräknaren brukade snitta på 30 000 steg om dagen.

Nu undrar ni kanske varför jag stanna så länge på ett sånt skitjobb. Jo jag var timanställd och behövde pengarna. Prestera du inte fick du inga bra lovord eller nya kontrakt.

Samtidigt var du inte värt ett skit i andras ögon. Man skulle vara glad och trevlig. Och när man fråga de som jobbade på kontoren om de ville ha det städat så suckade de djupt, svarade nedlåtande och tyckte man var besvärlig när man var där. Men städat skulle de ha, gärna stå och övervaka de 2 ynka minutrarna man stressa sig igenom städningen. Gärna snacka skit om oss som städade när de trodde vi inte hörde. Och då planerade man ofta in så gott man kunde så de fick städat på deras frukost, lunch eller eftermiddagsfika för att inte störa.

Och att gå hem och inte tänka på jobbet funka inte heller. Man kunde komma på saker man glömt och var i princip tvingad att planera kommande dag när man väl var hemma för det fanns det inte tid för när man var på jobbet.

Var du ledig någon dag ringde cheferna eller smsa ändå. Det året blev jag lovad 3 veckor semester, jag fick 3 dagar i rad.

Blev erbjuden en annan position på företaget med andra arbetsuppgifter och annan chef. Då ringde min dåvarande chef upp mig och skrek på mig. Hon vägra släppa mig till den andra chefen så det jobb erbjudandet drogs tillbaka.

Jag kommer aldrig sätta min fot inom lokalvård igen.

Det är verkligen det värsta jobb jag haft. Det knäckte mig fysiskt och psykiskt. För ynka 13 000-14 000 efter skatt på en heltidstjänst inkl. semestertillägg.

Tror allt handlar om vad för slags företag man hamnat på. För alla städjobb är inte som det jag hade, alla kontorsjobb är inte lugna och slappa. Men om jag jämför på det företaget så var det så lugnare med att vara på kontoret än att städa.

Jag fick iaf fina lovord och lärde mig en läxa. Städ är inget för mig utan jag slavar hellre framför en dator.

Men vi vet inte vad som kommer att hända med "hjärnarbetarna" som aldrig får återhämtning om 20 år eller hur? Hur många kommer att drabbas av demens eller andra hjänrelaterade sjukdomar på grund av den stress och press vi utsätts för nu?

Många kvinnor måste också "städa upp" efter männen och protesterar man är man plötsligt ingen "lagspelare".