Är jag adopterad?
Den där teorin kan du bara glömma, säger jag som engelskalärare. Jag har även själv två-språkiga barn, och det fungerar helt enkelt inte så. För det första så kan man lära sig ett språk utan att bryta ungefär till tonåren. Dvs. ALLA svenskar som börjar lära sig engelska på lågstadiet skulle kunna prata det utan brytning. Resten är bara träning. De som får mycket praktisk träning kommer upp till den nivån.
En kollega till mig var au-pair i England i ett år - hon pratar helt utan brytning. Dvs hon var 19 år, var där ett år - sedan har man förstås all skol-engelska i bakgrunden - och så pratar hon helt flytande. Och det var ändå mer än 10 år sedan. Min äldste son har delvis vuxit upp med engelska, pratat det i sina första tre år tills vi flyttade till Sverige. Sedan har han glömt det nästan helt tills han började med engelska i årskurs 3. Han pratar nog också utan brytning, men han har pappa och mycket släkt på Irland och det håller förstås igång honom.
Jag ska inte gå in i alla detaljer när det gäller språk, men det man lär sig under första året i sitt liv har inte så stor betydelse - i alla fall inte när det gäller om man som vuxen pratar utan brytning. Och som någon sa, England adopterar inte bort barn till Sverige. Varför skulle de? Det finns säkert många barnlösa där och de som inte vill ha barn gör snarare abort (och man får göra abort där) än att adoptera bort barnet.