Fd Jehovas Vittne ställ dina frågor

Här knackar de på med jämna mellanrum.

Senast var det en man och en flicka som kanske var 10, eller drygt 10 år. Jag blev väldigt illa till mods över att barn följde med runt. Jag hade sådan låst att säga till barnet att barnet självt har ett val, speciellt när det blivit 18, men sa ingenting.

Vad skulle jag kunna säga till ett barn som kommer och knackar på med en vuxen? Vad kan jag säga för att få barnet att förstå att det finns andra synsätt?

Hur får man en släkting som gått med att inse att de blivit hjärntvättade och inte borde vara med i skiten?

När jag väl tog beslutet fanns inga tankar på att jag skulle kunnat välja annorlunda. Det var rätt beslut. Men processen dit var lång. Det tog omkring sju år från första tvivlet tills jag kunde erkänna för mig själv att jag blivit grundlurad.

Varför så svårt? Dels var jag fullt övertygad när jag var troende. Jag ville tro helt enkelt. De flesta tvivel kan rationaliseras bort så länge de inte är tillräckligt stora. Sedan medför valet att lämna också stora konsekvenser. Dels tappat man hela sitt sociala nätverk som man bara har inom församlingen. Man tappar också sin självbild om vem man är, sitt sammanhang, mål i livet mm. Det är verkligen att börja från ruta ett mitt i livet.

Nu med distans till det hela så blir det bara klara för varje år att det var rätt.

Med större ödmjukhet för att man kan ha fel även när man genuint är övertygad om att man har rätt så tror jag ingen faktiskt vet om det finns gudomlighet i universum. Det finns gott om övertygade människor inom alla religoner. Det gemensamma är att man lyckats övertyga sig själv om att man har rätt. Religon som sådan spelar mindre roll.

Jag skulle på två timmar kunna övertyga dig om att gud finns, likväl skulle jag kunna visa motsattsen under samma tid.

Övertygelse och tro handlar om att finna en mening i livet. Men att verkligen veta är något annat. För många är tro en förhoppning.

Kanske finns inte svaren i denna delen av universum? Varför skulle de finnas just här av alla möjliga ställen? Hur sannolikt är det?

Känner du till BITE-modellen? 

Har du tittat något på kanalen Telltale på youtube?

Jehovas vittnen frågade mig på allvar om min då 8 månaders gamla son kunde läsa. För att det fanns någon hemsida för barn som var bra enligt de.

Vilka bra frågor du ställer!

Jv är generellt bra föräldrar på många sätt. Man bryr sig om barnen etc. Jag hade flera klasskamrater som gärna skulle bytt plats med mig med tanke på hur de hade det hemma med alkohol och misshandel. Bara säger.

Med det sagt så kan fenomenet att gå med och knacka dörr när man är ung diskuteras. Min erfarenhet är jag aldrig blev tvinga att följa med som barn. Det var frivilligt. Dock kunde det hända att vissa enstaka individer kunde vara omotiverat oförskämda, även när man som barn var med. Inte så kul de gånger det hände. Men det är inget religonsproblem. Handlar mest om hur man som vuxen uppträder mot barn.

Din andra fråga.

Barnet vet redan att det finns andra synsätt.

Om man vändet på det. Vad skulle man säga till dig för att du ska byta religon? Förmodligen är du inte intresserad förrens den dag du själv öppnar upp för den tanken. I grund och botten måste personen själv vara öppen för att tänka annorlunda. När den är det är det viktigt att människor runt om hjälper till och stöttar. Att lämna en sluten rörelse innebär att peronen kanske har få eller inga kontakter runtom så kan du finnas där då så är det till stor hjälp. För många jv som växer upp i rörelsen kan perioden kring 14-20 var en tid då man är öppen för att tänka själv.

Undvik under alla omständigheter ord som hjärntvätt, sekt mm. Får bara omvänd verkan och samtalet dör direkt.

Hjälpkällan är en organisation som också kan stötta med hjälp på olika sätt och ge argument.

De har en hemsida med filmer mm som riktar sig till barn. Lyda sina föräldrar, säga tack, hantera mobbing i skolan mm. Bra gjorda, men det finns ett bakomliggande motiv att locka till mer intresse...

Nej inte bekant med dessa. Är det något som du själv funnit intressant eller hjälpfullt? Vill du dela med dig av någon tanke du själv gillar?

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om saker som man inte ser.

Kärnan är ordet "visshet" - det går djupare än både tro och hoppas, strax framför ordet "veta". Man kan säkert övertyga någon, men för att få visshet krävs det mer. Det handlar om personliga saker, inget en annan, eller ens en själv, kan "övertyga" en om. Kanske där JH går fel, om det anses handla om övertygning.

Nej, du läser in mer i texten än vad jag menade. Ord betyder olika saker för all människor så det är inte så konstigt.

Tänk så här, du känner säkert visshet, övertygelse eller tro på det du tänker är rätt (ta det ord du tycker passar bäst). Generellt är många människor med religösa tankar just i uppfattningen av att de har rätt. Skalan går från rimligt säker till bombsäker. Få säger vi har fel och ni har rätt.

Var och en blir salig på sin tro brukar man säga.

De mänskliga behoven av sammanhang och mening skapar just denna känsla av att vara rätt ute som man kan få inom religon.

Alla religon kan inte ha rätt, men alla kan ha fel. Hur kommer det sig att t ex en jude kan vara lika troende som en muslim? Kan båda ha sanningen samtidigt?

Du får gärna ha din uppfattning om du mår bra av den. Men precis som jag en gång varit bombsäker på min sak är jag nu bara ödmjuk för att visshet finns hos många men för helt skilda uppfattningar. Så är det då någon som egentligen vet säkert med handen på hjärtat?