Har flyttat ifrån min sambo. tips?

Du får ge det 2-3 månader iallafall.. Du är så ovan med att vara själv.. Hoppas att du har kompisar för de kan hjälpa mycket. Annars så återuppta kontakten med någon som du kanske gled ifrån när du träffade han.. Drick vin och lev livet. Nätterna är värst men det kommer att gå över jag lovar!

Om det var ditt eget beslut för separation så får du väl snällt bita i det sura äpplet och acceptera läget. Eller? Är du 35 år så bör du väl även rimligen ha lite livserfarenhet så livet är väl knappast över. Se fram emot GOD JUL!

Det kommer att kännas bättre för varje dag, jag lovar!!

Människan är vanedjur.

För att ta ett enkelt exempel så brukar första veckan av sommar-semestern vara lite si sådär. Sen komme roman igång och tycker det är hur skönt som helst. Sen när det är dags att gå tillbaka till jobbet igen får många ångest men när man väl är tillbaks så dröjer det inte många dagar förens man är inne i arbetet igen och nästan glömt hur det var att ha semester...

Vad du än gör så sitt inte bara hemma och fundera på honom och vad som varit fel och vad han kan ändra så ni kan hitta tillbaka igen. Det är ett destruktivt beteende och kommer aldrig att göra dig framåt i livet.

Äntligen kan du göra som du vill, när du vill! Du behöver inte längre känna ångest för att han har runkat pitten blå till porr så du blir utan närhet. Din självkänsla kan bara bli bättre. Låt honom bli bedrövlig med en klibbig näve medans du hittar ett bättre liv där du är lycklig, snygg och singel! Plötsligt står en annan man i dörren som älskar dig och inte väljer nått annat före ditt sällskap och dina tankar.

En coach är bra på sånt här. De får dig att sluta tänka bakåt och koncentrera dig på en väg framåt. DIN väg!

Du kommer må bra igen!

Det är normalt och naturligt att känna känslor av sorg även fast du var den som valde att lämna. Det är ok att vara ledsen för det som inte blev.

Acceptera att du är ledsen just nu och att det kommer att ta tid att må bra igen. Påminn dig själv varje dag om att du tog detta beslut för din skull!

Om du känner dig exakt lika ledsen om 3-4 månader så bör du söka hjälp för ditt mående. Då kan det vara annat bakom än hjärtesorg.

Starkt av dig att lämna!

Du låter som en modig person. Fortsätter måendet vara dåligt kanske det vore bra att gå o prata med nån?

Jag har

27år ihop och 2 snart vuxna barn.

Ev separera

Där står jag , kan ju bli kul har många intressen.

Men känner paniken komma smygande:

Vara själv, äta själv, sova själv, helt tyst, ingen att prata med . Känns mycket konstigt när man tänker på det , jag vet inget annat efter så många år. Har alltid haft fullt upp med barnens aktiviteter och allt annat runt omkring.

Tufft att bli lämnad om det nu blir så.

Men finns inget annat å göra än att se framåt och ta en dag i taget å vara positiv inriktad.

Se till att fylla dagarna ändå med jobb och nöjen å hobbies så kommer det nog att lösa sig.

Att älta och tycka synd om sig själv för länge leder ingenstans mer än en massa funderingar.

Hoppas du kan släppa det gamla å blicka framåt

och tro på att det blir bättre framöver.

Lycka till

Känner lite samma.. Vill inte sitta själv och glo på fyra väggar och inte ha nån att prata med vid matbordet. Men orkar inte leva i en tät relation. Bo under samma tak funkar för mig.. men jag vill inte ha nån större närhet tyvärr.

Tack så jätte mycket för all svar. Det känns något bättre när man får andras input på det?

Grattis! Du gjorde det som många har svårt med, du satte dig själv främst. Det ÄR jobbigt. Kanske kan du inte äta, inte sova. Men så är det. Det blir bättre. Jag lovar att om ett år, så är du på en helt annan plats i ditt mående.

Du måste ge det tid! 15 år är lång tid och du har varit van vid att ha din partner vid din sida. Vänta typ ett halvt år eller ett år och du har sedan förmodligen kommit över honom då... Tills dess måste du lära dig att stå ut lite med att vara lite ensam och ledsen. Men det går över och tiden läker sår!

Börja gå på en massa aktiviteter där du träffar människor är mitt bästa tips.

Det tycker jag med

Tack Alla! Mår ännu sämre nu än tidigare, vet inte vad jag ska ta mig till. Börjar undra om jag ens fattat rätt beslut.

Skriv en lista på hans positiva och negativa egenskaper, och läs den ibland -tex - minus: han gillade inte riktigt att umgås med dig, så avsatte aldrig tid - plus: du kunde diskutera vädret med honom när ni åt, och han kunde räcka dig saltet. Antar att minuslistan blir lång ...

Det är klart att det är kaos i början av en så stor livsförändring. Var snäll mot dig själv och gör saker som du mår bra av, även om det är något så trivialt som att se på Hallmarkfilmer och äta smågodis och gråta i soffan.
Gör en lista på saker som du gillar eller mår bra av och se till att göra en av dem varje dag, även om du inte alls känner för det.

Mitt bästa tips för att ta sig igenom jobbiga perioder är att skriva dagbok. Behöver inte vara något märkvärdigt, men bara några rader om hur du mår, vad du tänker, vad du gör. Det är så lätt att känna det som att man sitter fast i det dåliga måendet, men om man faktiskt har anteckningar att gå tillbaka till så brukar man oftast se att livet har blivit bättre, även om det går långsamt.

Jag tycker att du ska fokusera på dig och vad du faktiskt vill ha för liv, om du känner efter längst där inne. Agera sedan på det, med eller utan din expartner.

Träffa en man och ha sex typ en kk. Gå med i dejting sajt. Eller hör av dig till mig?