Husfriden är inte rätt ord, men jag ställer alltid upp när mannen vill. Många gånger är jag trött eller känner ingen lust men ofta blir det skönt ändå bara vi kommer igång. Oftast blir det 4-6 gånger i veckan. Tufft ibland, men maken är väldigt nöjd och tacksam över att vi har så bra sexliv, Han gör också allt för att det ska vara skönt för mig så det är inte så att han bara tar för sig.
Wow, det är mycket sex :) jag träffade också min man när jag var 30 och nu efter fem år har vi fortfarande sex i alla fall tre gånger varje vecka. Hoppas att det är samma efter tjugo år :) Jag ställer upp för honom och han ställer upp för mig. Så ska det vara! Grattis till ett aktivt sexliv :)
Jag har gjort det många gånger och önskar jag kunde säga att det aldrig hänt. Tjatsex är likställt med våldtäkt, och det är f*n inte kul att ligga med någon mot sin vilja. Önskar vi tjejer vågade säga nej mer.
Jag har själv aldrig behövt ställa upp då det är sällan jag inte vill men i alla mina förhållanden har min kvinna ställt upp när jag vill men hon själv inte varit sugen. Självklart finns tillfällen där man fått acceptera ett nej men oftast har hon sugit/runkat av mig eller låtit mig knulla av mig lite snabbt. Fattar inte grejen, 5-10 minuter för att göra sin man nöjd är väl inget att gnälla om??
Jag är helt övertygad om att min fru ligger med mig enbart för att hon vet att jag behöver ha sex i ett förhållande. Jag tror inte hon behöver det alls.
Grejen är den att efter jag började "ställa upp" (för det gjorde jag inte i början) så kan jag inte tända på honom på samma sätt längre. Kan ibland bli äcklad av att ha honom stönandes bakom och känna mig som ett vandrande glory whole så han ska bli nöjd. Å då kan jag ha svårt att få bort den tanken annars också.
Mycket tror jag också det är att jag, som många andra här, inte fattar hur man kan ha sex med någon som inte egentligen vill.
Personligen vet jag att jag skulle må skit efteråt, både p.g.a dåligt samvete gentemot min partner och känslan av att jag inte tänder min partner längre.
Och jag vet att jag bara har mig själv att skylla som började gå med på det från början. Men orkar bara inte ta den fighten nå mer: att förklara varför jag hatar när han tjatar, att det är bättre om vi har det när båda är sugen, bli förbannad och säga att han fan får sätta sig och dra i den själv tills vidare o.s.v för jag vet att det går inte in, surheterna bara fortsätter ändå och jag är frigid, otrogen, tråkig, i ett tidigt klimakterie och vett'de fan allt.
Så då är det helt enkelt lättare att ställa sig på alla fyra eller suga några drag så han kan bete sig som en normal jävla person igen.
Behöver jag säga att vårt förhållande inte är så där jättebra i övrigt heller?:)
Om det vore med en annan man så kanske det inte hade känts så jobbigt, vem vet...
Men igen, jag VET att detta bara är mitt eget fel! Ville väl bara berätta...
Ni andra som mer eller mindre "ställer upp", blir ni tillfredsställda ibland även om ni inte från början ville ha sex? Själv får jag orgasm kanske var fjärde gång, mannen nästan alltid.
Jag förstår mig inte på män (som det oftast är) som tycker att det är OK att mer eller mindre tvinga sig på sin kvinna. Jag får inte ut nåt alls av att ha sex med en kvinna som inte har lust. Ska man ha sex så ska det vara tillsammans, inte nåt enkelriktat, att man onanerar i en kvinnas kropp.
Med det sagt så kan jag berätta att jag (man) har haft sex några ggr för husfridens skull. Det var i början av förhållandet med min nuvarande fru. Vi hade sex jätteofta och jag överraskades av att det kom dagar då jag kände att det kunde vara skönt att inte ha sex, men hon ville ändå. Så jag gick med på det ändå. Nu är det lite svårt att genomföra ett samlag utan stånd, så ni förstår att jag ändå tände till. Men det som gjorde att jag egentligen inte hade lust var att då, ett par år in i vår relation, hade det utvecklats ett mönster, att hon blev mer och mer passiv i sexet. I början hade hon gärna ridit mig, sugit mig och gett mig smekande massage etc. men bit för bit så blev hon alltså mer och mer passiv och förväntade sig att jag skulle "stå för hela underhållningen". Så jag smekte slickade henne (något som jag verkligen gillar!) och de samlagsställningar hon ville att vi skulle använda var bara sådana där jag fick göra jobbet. Därför hände det några gånger att jag försökte vända mig bort och få sova direkt medan hon började pilla på mig och sukta efter sex och jag bara kände mig sååå trött och ville slippa. Hon blev verkligen stött om jag inte ville ha sex med henne, så jag ville slippa den diskussionen och ställde därför upp.
Nu, många år senare är det hon som inte vill längre. Men jag skulle aldrig få för mig att tjata mig till det. Vi har pratat om det, men inte i sängen och inte i den situationen, utan vid andra tillfällen. Men hon har inte så mycket lust nu längre. Hon har sagt att hon kan ställa upp och låta mig göra min grej, men det funkar alltså inte för mig. Jag behöver hennes engagemang, annars tappar jag lusten trots att jag är desperat efter erotik.
Men jag blir inte en sur och elak gubbe när jag inte får utlopp för min sexuella frustration utan vänder det inåt och går omkring och mår dåligt. Jag känner hur jag kommer allt närmare gränsen för en skilsmässa. Är nog bara en tidsfråga nu.