Nygift och otrogen

Du har världens sämsta syn på män, eller så är du vansinnigt djupt nere i förnekelsen. Det du säger är absurt. En man som om och om igen hellre knullar älskarinnan än är med sitt barn och som dessutom fullkomligt förnedrar, ljuger för och skadar barnets mamma. Som förstör hennes familj. Hur i hela helvetet skulle det kunna vara ?den bästa pappan du kunnat ge henne???! Var ditt enda andra alternativ Josef Fritzl? Hur är det rimligt att det finns kvinnor med så här låga krav på vad en bra pappa är?

Så tråkigt att läsa. Min man är 100% fantastisk med vår dotter, den bästa pappan jag kunnat ge henne. Hon är hans allt. Om du bara blivit sårad som jag än gång och var ganska säker på att det inte sker igen (han har ju heller inte mått bra av det här och vill väl inte må så igen) hade du resonerar annorlunda då?

Jag vet att jag tar för lätt på det (även om hon verkar lite halvt galen) men jag VILL ju tro på honom och någonstans kanske jag inte behöver veta om allt för att skydda mig själv? Hans lögn kan bli min sanning

Och det är inte så lätt att vara realistisk. Jag vet att hans handling är oförlåtlig och han har förnedrat mig på ett sätt som jag aldrig trodde. Självklart borde jag lämna honom. Men bara för han gjorde fel betyder det ju inte att jag slutar älska honom och han avslutade ju allt med henne innan jag kom på er pga mig, att han valde mig. Hur lämnar man någon man älskar? Och hur motiverar man det?

Varför ska vi berätta? vad tjänar det till? mer en flera personer som både dömer honom och mig och som kommer granska oss framöver? 

Jag tror han genuint aldrig vill ha med honom att göra igen för att hon påminner om vad han var på väg att riskera och också för att hon gamblade med hans liv och funderade på att behålla barnet. Jag känner min man och det han känner för henne nu är äckel. 

BINGO!

Det där ska du läsa om och om igen. Baklänges och framlänges. Vecka ut och vecka in.

Börjar du kanske äntligen fatta? Han har lurat dig från början till slut. Han VISSTE exakt vad han gjorde. Och han VISSTE exakt att han skulle komma undan med det.

BAM!

Ja det var han dom svek mig men i försöket att gå vidare försöker hon hålla kvar. Jag tycker inte det är schysst av respekt för mig. Även om hon inte var otrogen så borde hon ju ha ett hjärta och förstå den sorg och smärta det här orsakat min familj?

Nej men det är väl skillnad på att tvinga någon till något och säga sin mening? Han vill inte ha barnet såklart men det betydde ju inte att han tvingade henne. Sen var han (och jag) desperat och då gjorde han klart för henne att han aldrig skulle vilja finnas i barnets liv.. elakt såhär i efterhand.

Det är en mycket lång historia, som jag skriver om på annat ställe, men jag kan ge en liten sammanfattning:

Vi var gifta många år. Han jobbade mycket och hade tidskrävande fritidsintressen. Så upptäckte jag, precis som du via mobilen, att han var otrogen. Jag anklagade honom och han nekade. Han var djupt sårad. Hur kunde jag tro det om honom? Att han var borta hemifrån mycket berodde på att jag inte "såg" honom. Jag brydde mig inte om honom.

Efter att jag anklagat honom fick han en ny hobby. Varje vecka packade han lite utrustning och åkte i väg för att utöva sin hobby. Han handlade lite extra utrustning då och då och lade ner själ och hjärta i sitt nya intresse. Jag upptäckte att han inte ens använde utrustningen, utan han åkte raka vägen till sin älskarinna varje gång. Den här gången kunde jag bevisa det, så han erkände. Men han hade bara träffat henne för att hon gav honom uppmärksamhet och "såg" honom. Hemma var det ingen som brydde sig, påstod han.

Han ångrade sig och gjorde slut med henne, och jag bestämde mig för att försöka på nytt, för våra barns skull. Redan efter en vecka började han hitta på förevändningar för att åka till olika ställen. Då var han hos henne igen.

Efter skilsmässan kom det fram lite mer som han gjort under åren. Den där könssjukdomen jag fick när jag väntade barn, som han sade måste ha legat vilande hos mig från innan vi träffades? Gissa var den sjukdomen kom från!