Nygift och otrogen

Han har ju brutit ett löfte till dig. Han svek dig å det grövsta när han stod i kyrkan,framför era familjer,släktingar och vänner och lovade dig trohet samtidigt som han planerade att vara otrogen med en annan kvinna.
Lögner och svek sårar ofta mer än otroheten i sig.

För mig tog det c:a 3 år innan jag kunde gå vidare och släppa taget om det som varit.
Man måste låta det få ta den tid det tar.
Det är inget som går att pressas fram. Hur gärna man än vill.
Jag tog dessutom hjälp av en samtalsterapeut vilket hjälpte mig mycket.
Och så hade jag stöd av min familj och mina vänner. Det är också viktigt.
Så var inte rädd att ta hjälp och stod. Det behöver du.

Men om du mår dåligt av det,varför vill du då veta?
Det är det jag inte riktigt förstår.

Inte för trakasserier kanske,men ofredande.
Om han verkligen inte vill att hon kontaktar honom och är tydlig om det till henne,och hon ändå kontaktar honom så kan han ju faktiskt anmäla henne för det.

Det är möjligt. Kanske är det så att han har pressat henne till att göra aborten också. Det är ju något han kanske inte har berättat för dig,om så är fallet?
I så fall kan jag ha lite större förståelse för att hon vill berätta för honom hur han fått henne att må.
Men samtidigt så tror jag att hon,i så fall behöver prata med en terapeut och/eller en vän.
Och att han borde råda henne till det.Nej,jag valde att lämna direkt när jag fick veta.
Vi hade inga barn tillsammans heller vilket gjorde det lite lättare.
Men det tog ändå den tiden.
Jag var helt enkelt inte redo för att inleda en ny relation förrän då.
Sen träffade jag mannen i mitt liv och idag är vi lyckligt gifta.

För honom var det uppenbarligen inte det.
Han satte tydligen inte så stort värde på det ni har när han hoppade i säng med henne.

Men det är det som inte riktigt går ihop för mig.
Du mår dåligt av att veta,men också dåligt av att inte veta.
Hur ska du kunna komma vidare om du både vill och inte vill veta?
Du står ju bara kvar och stampar på samma fläck då.

Jag förstår hur du tänker.
Men samtidigt så tycker jag det låter fruktansvärt känslokallt av honom att bara säga att han inte vill ha barnet och sen strunta i alt ansvar.
Han var ju också en av orsakerna till att graviditeten överhuvudtaget uppstod.
Att då bara skita i allt och lämna henne ensam med hela ansvaret och med att göra abort med allt vad det innebär och med komplikationer som tillstött,det är inget annat än svinigt gjort.
Visst,hon visste vad hon gav sig in på. Men det rättfärdigar ändå inte hans handling.
Om du inte hade kommit på dem så hade hon kanske behållit barnet.
Du kanske inte ska lita på allt han säger.

Oavsett hur många gånger det skett så tycker jag,som någon skrev,att han borde få berätta för släktingar och vänner vad han gjort och själv få bära skammen.
Då,om någon gång,visar han om han verkligen ångrar sig eller inte.
Sätt hårt mot hårt. Låt honom inte slippa undan så lätt.

Varför skulle det vara förnedrande för dig? Den enda som ska skämmas är ha. Det är han som har gjort fel. Inte du.
Om du väljer att stanna och förlåta så är du stark. Inte pinsam. Tänk så.

Det har du i och för sig rätt i.
Men oavsett vilket så är det inte hon som ska skämmas om han berättar för deras vänner och familjer vad han gjort. Bara han.
Och då visar han ju om han verkligen ångrar sig eller inte.

Du vet väl om att du kan anmäla personen?

Inget av det här har med dig att göra. Det måste du förstå.
Det är han som har gjort fel val och betett sig illa mot dig.
Det ska inte du dömas för. Däremot han. och det med rätta.
Och du behöver dessutom stöd omkring dig.
Försvara honom inte. Vill du verkligen veta om han ångrar sig så kräv att han berättar för folk i er närhet.
Försök inte skydda honom.

Det vet jag inte. Men det är ju alltid en början.