Kärlek finns inte.

Usch du låter inte alls som att du mår bra.

Har något specifikt hänt dig nyligen?

Jag kan ibland sitta och begrunda livet på ett så djupt sätt att jag gör mig tom och känner att allt är värdelöst.

Jag har inget tips, förutom att när du är så pass nere försök gå och lägg dig och sova. Eller träna, lyssna på bättre musik. Vara social fast du inte orkar.

Sen om de skulle vara ihållande kontakta din doktor.

Men annars håller jag med om det du skriver. Jag har bara lärt mig att vifta bort dom tankarna som gör mig ledsen fast jag vet att det är sant.

Absolut går det grejen är väl att varje relation är unik både vänskaplig o romantisk, ingen är den andra lik. Ingen annan person kommer kunna ta någon annans plats. Man blir lite hjärntvättad av hur relationer ska se ut idag, kärlek är inte som disney filmer hela tiden utan de ändras Lika mycket som vi gör o samhället. Känslor ändras men någonstans tror jag att man kan bli kär på nytt i samma person. Men det kommer kanske bli på ett annat sätt.

Sedan har väl vissa för höga krav på sig själv så kommer det över till den andra parten plus dålig kommunikation det förstör allt!

Jag lärde känna mig själv mer och det var värt det antar jag. Man kan spekulera hur saker blir eller inte blir men man får tänka att man var modig att prova eller ta ansvar o lämna.

Jag hade inte varit där jag är i dag utan den personen och detsamma för han/hon.

Jag är ändå tacksam.

Håller med dig TS! Jag har för länge sedan insett att det andra kallar kärlek för mig mer är att beteckna som lojalitet. Häftig passion och förälskelse har jag upplevt några gånger i livet och det är underbart! Men sådant svalnar och då gäller det att man har tillräckligt mycket annat gemensamt för att klara av att leva tillsammans ändå.

För mig (man) så har det varit komplicerat eftersom jag har en sexdrift som aldrig viker, och ett bekräftelsebehov som gör det svårt att stanna längre tid i en relation. Jag har varit länge i två relationer, och det av pliktkänsla och lojalitet, men största delen har jag lidit svårt av ett torftigt sexliv eftersom de kvinnor jag levt ihop med inte har haft samma typ av sexdrift som jag utan har tappat intresset efter ett tag.

Står inför att bryta upp nu igen, fast det tar emot. Det tar emot eftersom jag känner lojalitet mot den kvinna som har stått ut med mig i 20 år (för jag är inte lätt att leva med) och för att det är socialt jobbigt med ännu en skilsmässa. Men om jag själv ska må bra så bör jag bryta upp och i fortsättningen ägna mig åt kortare och ytligare sexuella förhållanden. Att flytta ihop med en kvinna igen är inte nåt jag tänker göra. Jag vill inte låsa in mig i en relation igen som blir svår att ta mig ur och vill inte ge någon kvinna några falska förhoppningar om ett förhållande som ska vara länge.

Så, jag tror inte på kärleken men väl på passionen och den sexuella driften.

Tror du inte att u skulle sakna närheten och att någon bryr sig om dig på ett djupare plan som kärlek och nära relationer ger? Bara sex och passion blir ju också ytligt och kanske både tomt och ensamt efter ett tag.

Jo, närhet, både mental och fysisk är väldigt viktigt för mig, men de kvinnor jag har haft längre förhållanden med har distanserat sig, tagit mig för given och inte mest varit intresserade av odla och vårda förhållandet, iaf inte enligt mitt sätt att se det. Så därför har jag blivit lite krass. Är lite trött på att bli bränd och då orkar man inte starta om igen med ett så seriöst förhållande. Två försök får räcka.

Alltså, även för att passion ska uppstå kräver det en mental samhörighet för mig, så det kräver ett ganska stort mått av engagemang, men att sen springa åstad och flytta ihop och gifta sig, nej det får allt vara. Jag kommer inte att räkna med att det kommer att vara bra mer än ett par år. Då slipper jag bli besviken.

Den insikten fick jag med efter en dumpning. Den sitter kvar inom mig men mer som ett faktum tillsammans med flera andra faktum. Ett till faktum, jag trivs bäst i förhållande, en förhållandeperson. Hur vet jag det? Jo, jag söker den även omedvetet.
Så hur kombinerar man detta?
Helt enkelt med insikten: kärlek väljer man. Vilket typ av liv man vill leva VÄLJER man. Bara för en kärlek inte är mer unik eller one love in life betyder inte det att kärlek inte finns.

Skulle gärna snacka med dig, är i samma sits. Skicka PM om du känner för det. 

Det finns nog olika former av både kärlek och attraktion och en del bara händer och en del får man jobba lite på/med för att det ska fungera.

Det tror jag med