• Anonym (vill)

    Ej gravid, går jag händelserna i förväg?

    Har läst här om en del som fixat ett ja till snitt innan dom ens blivit gravida. Vilken lättnad! Jag vill snart ha barn men VF finns inte i min värld. Jag har också läst om att många känner sig överkörda av personalen som vill tvinga på dom VF och att man inte får visa minsta tvekan till att man vill ha snitt (om det nu är det man vill).

    Därför tänkte jag att jag kan börja lite i tid. Att kontakta vården redan nu innan jag är gravid känns inte aktuellt men om/när jag väl blir det vill jag få snitt beviljat direkt. Tänker inte valsa runt. Jag har skrivit ner alla anledningar till varför jag vill ha snitt, det blev en A4-lista. Kommer även läsa på ordentligt. 

    MEN: överdriver jag? När dagen väl kommer, kommer dom tycka jag överdriver och ta min rädsla på mindre allvar bara för att jag har ett A4 med anledningar till att vägar VF? :( Ska jag dra ihop det lite (istället för att spalta alla fysiska grejer jag är rädd för, lägga ihop allt under en punkt? Liksom hur utförlig ska man vara? 

    Konstig fråga kanske. Men vill verkligen inte sabotera för mig själv när det blir dags. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-05 19:08
    Vill förtydliga att jag INTE söker råd om hur jag ska bli av med min rädsla. Inte heller försvara varför jag vill ha ett snitt.

    Det jag undrar är alltså: Hur förberedd och påläst behöver man vara? Ska jag komma med en uppsats (skojar) eller bara säga att jag vill välja snitt och ge typ EN anledning till varför?

  • Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?
  • Anonym (vill)
    Anonym (...) skrev 2020-01-04 22:22:24 följande:
    Jag vet inte. Har bara fött vaginalt och dagis igen om 15 veckor. Vad jag har hört får alla beviljat snitt. Så jag tror inte du behöver skriva listor, ringa runder ochsåvidare just nu. När du är gravid och har samtal med din barnmorska så ta de då. Jag tror inte dom tvingar någon att föda vanligt som inte vågar/vill. De löser sig ska du se :)
    Kan ju spara listorna till om det verkar skita sig :D Tack! 
  • Anonym (vill)
    Zaxika skrev 2020-01-04 22:24:16 följande:

    Om du är helt säker på att du vill ha snitt så ska du inte vänta för länge med att prata med barnmorska om det. Snitt brukar ju planeras in så då får du en tid till det i sådana fall.

    Jag födde vaginalt och trots grad 2 bristning och bruten svanskota så vill jag göra om det.


    Nej, precis så tänker jag också. Ju mer man visar vad man vill och att man är informerad, desto lättare måste det ju gå. 

    Skönt att du är nöjd med din metod! :) 
  • Anonym (vill)
    Kexsmula skrev 2020-01-04 22:29:53 följande:

    Du behöver vara STENHÅRD med att snitt är det enda du går med på och inte vika dig en millimeter i alla samtal. De kommer försöka ge dig skuldkänslor över att du ?inte vill ditt barns bästa?, men stå på dig och visa att du är väl påläst om fördelar och nackdelar och vik dig aldrig.

    Jag tror att det kommer gå bra!


    Tack. Har förstått det av all läsning här. Känns bra att veta vad som gäller. :)
  • Anonym (tips)

    Jag tror på att ta upp alla argument som du kan stå för och meddela dem skriftligt o muntligt till alla dina vårdkontakter. Men att ändå försöka trycka på det tre argument som är kraftigast....Tänk igenom vilken kritik du kommer möta o bemöt den så bra du kan. Tex Är du säker på att du inte kommer ångra dig. De flesta förstagångsfödare är känner sig oroade etc....Och leverara det starkaste argumentet sist o med eftertryck. Tänk på att vara vänlig o trevlig o inte höja rösten även om du inte delar en persons åsikt. Visa väljvilja och tilltro till att dom vill ditt bästa men att du känner dig själv bäst och vad som är bäst för dig....

  • Anonym (L)

    Kan ju bara hålla tummarna för att du får ditt snitt. Och att du inte blir en av dom som får uterusruptur eller placenta acreta vid nästa eventuella graviditet. Eller vill ha flera barn men blir avrådd att få fler än två pga snitten. Eller som ej blir adekvat bedövad innan de sätter kniven i dig och får akutsöva dig och slita ut barnet snabbt innan narkosmedlet hinner gå över till barnet, som får skada på tarm/urinblåsa och vaknar upp med dubbla stomipåsar på magen eller nåt annat mysigt.

    Du har alla möjligheter att lära dig behålla kontrollen under en vaginal förlossning. Du har NOLL kontroll under ett snitt. Har du inte ens någon som helst ambition att få hjälp med din rädsla så är det nog värt att vänta lite med en graviditet. Det finns mycket goda anledningar till att inte lättvindigt snitta förstföderskor. Det verkar som att en del av allmänheten använder skygglappar i denna diskussionen.

  • Anonym (vill)
    Anonym (tips) skrev 2020-01-04 23:23:05 följande:

    Jag tror på att ta upp alla argument som du kan stå för och meddela dem skriftligt o muntligt till alla dina vårdkontakter. Men att ändå försöka trycka på det tre argument som är kraftigast....Tänk igenom vilken kritik du kommer möta o bemöt den så bra du kan. Tex Är du säker på att du inte kommer ångra dig. De flesta förstagångsfödare är känner sig oroade etc....Och leverara det starkaste argumentet sist o med eftertryck. Tänk på att vara vänlig o trevlig o inte höja rösten även om du inte delar en persons åsikt. Visa väljvilja och tilltro till att dom vill ditt bästa men att du känner dig själv bäst och vad som är bäst för dig....


    Tack, bra tips! Det är såklart väldigt känsligt för mig så därför tänker jag att det är bra att börja tänka på det i tid. Har läst om flera som knappt kunnat ta upp det ens för dom är så rädda. 
  • Anonym (vill)
    Anonym (L) skrev 2020-01-04 23:24:24 följande:

    Kan ju bara hålla tummarna för att du får ditt snitt. Och att du inte blir en av dom som får uterusruptur eller placenta acreta vid nästa eventuella graviditet. Eller vill ha flera barn men blir avrådd att få fler än två pga snitten. Eller som ej blir adekvat bedövad innan de sätter kniven i dig och får akutsöva dig och slita ut barnet snabbt innan narkosmedlet hinner gå över till barnet, som får skada på tarm/urinblåsa och vaknar upp med dubbla stomipåsar på magen eller nåt annat mysigt.

    Du har alla möjligheter att lära dig behålla kontrollen under en vaginal förlossning. Du har NOLL kontroll under ett snitt. Har du inte ens någon som helst ambition att få hjälp med din rädsla så är det nog värt att vänta lite med en graviditet. Det finns mycket goda anledningar till att inte lättvindigt snitta förstföderskor. Det verkar som att en del av allmänheten använder skygglappar i denna diskussionen.


    Ja, det är bara att hoppas. Vi vet ju alla att det är risker med båda sätt. På samma sätt som det inte finns i ens värld att en läkare ska råka knäcka barnets nacke vid en mardrömslik förlossning, ändå blev det verklighet för just den kvinnan. 
  • Anonym (Guckosko)
    Anonym (L) skrev 2020-01-04 23:24:24 följande:

    Kan ju bara hålla tummarna för att du får ditt snitt. Och att du inte blir en av dom som får uterusruptur eller placenta acreta vid nästa eventuella graviditet. Eller vill ha flera barn men blir avrådd att få fler än två pga snitten. Eller som ej blir adekvat bedövad innan de sätter kniven i dig och får akutsöva dig och slita ut barnet snabbt innan narkosmedlet hinner gå över till barnet, som får skada på tarm/urinblåsa och vaknar upp med dubbla stomipåsar på magen eller nåt annat mysigt.

    Du har alla möjligheter att lära dig behålla kontrollen under en vaginal förlossning. Du har NOLL kontroll under ett snitt. Har du inte ens någon som helst ambition att få hjälp med din rädsla så är det nog värt att vänta lite med en graviditet. Det finns mycket goda anledningar till att inte lättvindigt snitta förstföderskor. Det verkar som att en del av allmänheten använder skygglappar i denna diskussionen.


    Ord väl värda att läsa.

    Ta åt dig detta ts.
  • Saffran2337

    Jag blev beviljad snitt eller vad jag än ville före min sista graviditet men jag hade en mycket svår förlossning i bagaget. Dessutom var det läkare som förlöste mitt andra barn som beviljade snitt eller vad jag önskade som det så fint stod i min journal.

    Det är nog svårare utan trauma men inte omöjligt.

    Jag vägrade bli gravid en tredje gång utan en ordentligt graviditets och förlossningsplan.

    Till slut blev det igångsättning 38+0 som gick supersmidigt.

    Jag gick även på samtal med barnmorska för min förlossningsrädsla. Det var väldigt givande.

    Jag var primärt rädd för snitt och ännu mer efter att ha gjort ett katastrofsnitt.

    Min oro stillades till stor del och jag fick stort stöd av min bm under förlossningen.

    Lycka till

  • Tow2Mater
    Anonym (Guckosko) skrev 2020-01-04 22:21:59 följande:
    Om någon här påstått sig få snitt beviljat innan graviditet så har personen inte talat sanning. 

    Det är självklart att personalen försöker övertyga dig att föda normalt då det är bäst både för mamma och barn. Det är för erat eget bästa. Och det går oftast att övervinna förlossningsrädslan.

    Varför är du så rädd? Alltså du behöver inte återge hela listan men lite komprimerat kanske... jag vill förstå.

    Sen ska du veta att man inte kan vägra att föda vaginalt, får du inte snitt så har du inget alternativ.
    Bara i Sverige accepteras att en gravid kvinna slänger sig ut ifrån en bro än att hon ges snitt?
Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?