Inlägg från: Richard1986 |Visa alla inlägg
  • Richard1986

    ensam &gravid

    Yudita skrev 2020-01-06 23:05:35 följande:

    han har även sagt att han inte vill att jag ska säga hans namn när barnet är fött.

    konstigt nog fick ett samtal från hans mamma som också försöker övertyga mig att göra abort. Enligt henne mår hon inte bra när hennes son mår inte bra. Hon har alltid önskat sig ett barnbarn men i nuläge är det inte läge för sonen mår piss dålig ,vill inte ha detta barnet , han vill inte ens vara delaktig. 

    finns det några här som har gått genom liknad situtation?


    Nu är jag inte tjej men jag har ett barn som jag fick ?emot min vilja? med en mycket tillfällig KK. Jag reagerade väl ungefär som killen du dejtade gör nu. Vi hade alltid oskyddat samlag och jag kom nästan alltid i henne så jag bad väl om mitt öde. Men jag var inte mogen för att ta konsekvenserna av mitt handlande då.

    Jag tvingades till DNA-test för att fastställa faderskapet. Sen svor jag på att aldrig aldrig mer ha kontakt med hon som förstört mitt liv och tvingat på mig ett barn jag inte ville ha och än mindre hade råd att betala för just då.... Det var lättare sagt än gjort. Vetskapen om att man har ett barn där ute som man inte vill träffa för att man upplever att man blivit påtvingad faderskapet är inte rolig. Jag klarade inte av det och det är tack vare god stöttning från familj och psykiatri som jag inte gjorde något väldigt dumt då... Jag lyckades överkomma min besvikelse och ångest över att ha gjort någon jag inte älskade gravid och att någon jag inte älskade valde att jag skulle bli Pappa, och fick bit för bit kontakt med mitt barn. Idag är hon 14 och vi har en bra kontakt. Men min kontakt med hennes Mamma är helt obefintlig. Agget och bitterheten finns kvar även fast jag inte vill att det ska det. Det är dock absolut ingenting som jag visar öppet inför vår dotter !

    Vad jag vill säga med det är att det kan sluta bra ändå, men att det inte finns några som helst garantier för det. Och kontakten med killen bör du räkna som dödförklarad oavsett, och se det som en ren och skär bonus ifall han ?kommer runt?.
  • Richard1986
    Lione81 skrev 2020-01-07 02:05:59 följande:

    Låter som du lägger skulden på ditt KK att hon blev gravid. Du valde själv att komma i henne nästan varje gång. Hade du ingen som helst tanke på att använda kondom, så slapp du bli pappa?

    Om du inte var mogen så vore det ännu mer sundare att ha kondom?


    Har slutat bry mig om skuldfrågan sedan länge. Då jag inte har någon kontakt alls med mamman så är det helt enkelt ingen idé. Jag var 18 år, vild och tänkte inte längre. I den åldern är inte många killar redo att bli förälder. Likväl har många sexdebuterat och även fattat dumma beslut ibland att inte använda kondom. Det kan få konsekvenser men det förändrar inte att många inte är mogen föräldraansvaret redan då.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-07 10:48:26 följande:

    Richard. Vet inte om jag ska skriva jag förstår dig . Men jag gör inte det. Visste du inte att hon kunde blir gravid när ni har samlag utan skydd. Du var 18år då. Men den här killen är 31år.

    Förstår att han inte vill ha barn men tycker man ska skydda också även som killen. Jag åt p piller tyvärr så blev jag gravid ändå.

    Menar ett barn är ett välsignelse, tycker man ska tar sitt ansvar när man gör sånt saker. Och att hatar mamma till ditt barn är det värsta jag har hört eller vet. Betyder ju att du hatar även din dottern eftersom hon är ju hälften av henne.

    Jag har bestämt mig för att behålla vill han inte vara delaktig det är hans problem men synd om sonen som inte har en pappa som bor 10 min från honom.

    Att du var 18år ok i got it . Men han är inte 18år utan 31. Så han är mogen och vet nog att man kan blir gravid när man ha sex i 5månader.

    Det är inte du som gick genom det hon gick genom. Smärta hade inte du som hon hade . Hon kanske inte kunde ens äta eller sova.

    Som gravid mår man riktigt piss , det är inte direkt lyx vi går genom saker ni inte gör.

    Jag är inte hans fiender vi hade jätte bra kontakt när vi sågs och hade sex . Så varför ska det ändras nu?

    Han fick 4månader på sig att tänka genom men tyvärr han är så envis egoistisk och tänker bara på sig själv.


    Det är lugnt. Jag skrev inte mitt inlägg för att gråta ut eller jaga sympatier över någonting som hände 2003-2004. Men kanske för att bidra med lite manligt perspektiv då det är mest tjejer som skriver här inne. Och jag tänker absolut inte säga åt dig att göra det ena eller det andra. Det tror jag du är fullt mogen att besluta själv... Jag menade bara att jag ur ett manligt perspektiv kan förstå varför han har fått panik och flippat ur. Men jag säger absolut inte att jag tycker att han gör rätt !

    Kan absolut hålla med om att man borde veta bättre om man är 31 och är livrädd för att bli Pappa, och inte lita blint på att tjejens preventivmedel alltid fungerar.

    Menade inte att min då låga ålder skulle vara någon ursäkt till att knulla oskyddat. Visst fick jag ?skylla mig själv? över vad jag ställt till med. Vad jag försökte få fram är att konsekvenstänket när man är 18 inte är det allra bästa, trots att man nog egentligen vet vad man gör...

    Varför kontakten med Mamman till min äldsta är obefintlig numera är en lång och komplicerad historia och beror i allra högsta grad på oss båda 2.

    Idag är jag 33 år och frånskild 4-barnsfar. Jag kan bara tala för mig själv och jag har god kontakt med alla mina barn, de har god kontakt alla 4, såväl min oplanerade dotter som mina 3 planerade är en fullt naturlig del av mitt liv och min familj. Och jag är mycket god vän med Mamman till mina 3 planerade döttrar. Så Ibland lär man sig och mognar även med åren. Jag hoppas såklart inget annat än att den 31-åriga killen som du väntar barn med, väljer att vara en del av sin sons liv till slut, även om det är jobbigt just nu...
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-07 22:10:40 följande:

    Men om jag får fråga dig Richard eftersom du förstår honom ? Why do u understand him, när han visste på någon sett att jag skulle blir gravid även om jag skyddade mig han skyddade sig inte utan bara jag. Och varför ska jag får skit för det?

    Okej förstår om du inte har kontakt med din första barns mamma. Lägger mig inte där. Menar varför ska man blir arg på en tjej som sedan blir gravid med ens barn?

    Man är två när man gör detta inte ensam?

    Det är jätte bra att du kommer bra överens med de andras mamma. Man ska ha bra relationer fanns man inte är tillsammans men barnen är ju inblandade. Har barn sedan tidigare också , ha bra relation till deras pappa.

    Men den här nya (jackass ) känns bara som han är envis jävel och våga knapps tar sitt ansvar för det han har gjort.

    Idag fick jag höra från hans mamma att , han har ju ingen lägenhet eller stabilt inkomst han jobbar som bartender och lite som musikproducent/Djing. Och det vet jag. Men jag har lägenhet har fast jobb. Studerade till jurist avbröt utbildning pågrund graviditeten. Men det kan han inte ens ser eller tänka (sheet) den här kvinnan har offrat sitt dröm och utbildning för vårt barn skull . menar liksom att man ska bara ser situationen som ett positivt sak. Istället att går runt och mår dåligt, och tänka på sig själv.

    Ligger man så får man veta att det finns konsekvenser till det.

    Jag har ringt och skrivit till honom han ignorerar mig , vill bara ge honom chans att lära känna mig bättre under graviditeten, menar dejtade honom bara i 5 månader.

    Det kanske finns folk här som tänker varför skyddade du inte dig . Jo det gjorde jag åt mina piller men jag förstår och förstod inte hur det gick till .

    Tack för ni verkligen svara och ge mig råd , blir bara starkare och starkare. Klart att jag är ledsen och arg på mig själv, mår dåligt men jag vet att jag tog ett bra beslut


    Jag säger inte att jag tycker att han gör rätt om han skyller allt på dig. Håller helt med dig om att är man 2 som har skapat situationen så får man också vara 2 om att lösa situationen. Det enda jag försökte få fram var att jag kan förstå om han fått panik och flippat ur pga den högst oplanerade graviditeten eftersom jag också varit i situationen och reagerade så när jag var 18. Menade inte att jag försvarar honom för det gör jag absolut inte. När det gäller skyddsfrågan håller jag helt med dig. Är man så livrädd för att få barn, inte anser sig ha några ekonomiska möjligheter att försörja ett barn, och vill absolut inte under några som helst omständigheter bli Pappa - så är samlag utan kondom inget man ska syssla med.

    Vad gäller kontakten med min äldstas Mamma så beror det i allra högsta grad på oss båda 2 att det blev som det blev. Inget jag är stolt över. Men jag har åtminstone aldrig sagt ett enda ont ord om henne inför min dotter.

    31-åringen låter både chockad och lite omogen. Att han är chockad (och kanske i förnekelsestadiet) är väl en sak. Det blev naturligtvis du också när du fick veta. Men är det inte lite märkligt att leva sitt liv som att man är ett bekymmerslöst partydjur på gymnasiet när man är 31 ? Har han inga livsdrömmar och planer alls ? Det enda han verkar veta om sitt liv (baserat på det du beskriver) är att han inte vill bli Pappa ?

    Jag kan berätta att när jag var 24 år och singel var det faktiskt nära att hända igen. Jag hade ett 2-årigt KK-förhållande med en 2 år äldre jobbarkompis. Alldeles när vi hade bestämt oss för att sluta ha samlag med varandra så blev hon oplanerat gravid på vårat ?avslutningssex?. Den gången stöttade jag tjejen jag gjort med barn och gav henne en famn att gråta ut i och någon att prata av sig med. Och gjorde tidigt klart att jag skulle ställa upp oavsett vad hon beslutade sig för. Hon valde en sen abort utan någon press från min sida men det stärkte våran vänskap och idag är vi goda vänner familjevis även om vi inte haft sex sedan dess. Jag hoppas att jag kommer reagera så även i framtiden om det skulle hända igen.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-08 13:30:37 följande:

    Richard .

    jag har sagt till honom , att jag tar hand om resten bara att han 'är delaktig. Han fick även bor hos mig om han ville. Men han är inte redo för detta ,det spelar ingen liksom. 

    Det är bra att du inte prata ont om henne när din dotter när där, det är bra.

    Jo, klart att jag var chockad. Förväntade mig inte ett barn till med någon jag inte älskar, det blev som det blev. 

    berättade ditt ex för dina föräldrar om din dotter? ville de vara delaktig i hennes liv? 

    hur var deras relation till varandra hur tog de det ?

    lite nyfiken bara , fundera på att fråga hans mamma om hon vill vara delaktig.


    Och är han inte redo för detta så är det desvärre inte särskilt mycket du kan göra. Både du och jag vet att föräldraskap kräver comittment. Ibland comittment as hell. Är han inte beredd till det så kan det rent av vara bättre för barnet om han inte är involverad alls. Bättre det än att han kommer in och går ut ur barnets liv som han vill...

    Jag berättade tidigt för mina föräldrar om mitt äldsta barn. Jag var chockad och lost och orkade inte bära på vetskapen ensam. Vi har alltid stått varandra mycket nära och de har alltid stöttat mig men samtidigt aldrig heller varit i konflikt med barnets mamma på något sätt eller skuldbelagt henne för graviditeten på något sätt.

    Det kan vara en god idé att inte stänga dörren för hans Mamma. Men du får ha fingertoppskänsla där för det kan också göra det ännu mera infekterat med honom. Du måste känna efter vad som känns bäst i just din situation. Jag är av åsikten att far och mor-föräldrar har ingen automatisk ?rätt? till att träffa barnbarnen. Det är en fråga för båda föräldrarna att avgöra som jag ser det. En åsikt som delas av mina föräldrar tror jag då de så vitt jag vet aldrig försökt träffa något av mina barn utan att jag vetat om det. Min äldsta dotter träffade dom för första gången efter att jag hade valt att acceptera henne och vara en närvarande förälder. Då var hon några månader.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-08 17:42:07 följande:

    OK. När du säger så , så räknar jag inte alls med honom längre. Har bara svårt att glömma bort honom och gör detta själv, när jag vet att han bor 10 min ifrån mig.

    okej det bra att dem inte gjorde det.

    Men som jag vet . så har jag hört att han har sagt till sin mamma att han inte vill detta , hon lät jätte ledsen i telefonen, lät som hon förväntade sig att jag skulle säga vill du vara delaktig. Som jag känner mig själv så är jag en ganska lätt person att göra med , tror att dörren kommer alltid vara öppen för alla de. skulle mår bättre om jag fick lära känna dem. Tror inte jag skulle våga lämna ifrån mig mitt barn till folk jag inte känner.

    så min frågan är : sist jag snackade med hans mamma hon lätt jätte trevlig. 

    skulle gärna vilja lära känna henne vill så himla mycket att hon ska vara delaktig men våga inte fråga , är rädda att SM ska blir arg på mig att jag går bakom hans rygg.  en del av mig säger att han kommer ändra sig vet inte om jag bara inbilda mig eller är för att han ska vara med i bilden . i dont know. både jag och han  kommer inte från sthlm han är från sandviken och hel flocken där och jag gbg hela familjen där ,så skulle verkligen behöva hans hjälp. Vill tillbaka till min Juristutbildning nästa år , kommer inte klarar det utan honom känns det som. låter säkert dumt


    Jag förstår att det är en jättejobbig situation. Allra helst när ni bor så nära varann också.

    Jag förstår också att du vill kunna återuppta din stora livsdröm så snart som det är möjligt. Jag vet inte vad hans Mamma tycker och tänker förutom det han uppenbarligen har sagt till henne att han inte alls vill bli Pappa och inte vill vara inblandad. Jag tänker att det är säkert svårt för henne också. Föds barnet så får hon ju ett biologiskt barnbarn oavsett vad hennes son säger och som förälder/farförälder är det nog klart att man tänker och funderar när man känner till barnets existens. Men jag tänker också att för de flesta föräldrar så kommer nog föräldrarollen och viljan att stötta och hjälpa sitt barn före alla andra släktingar, ja före även barnbarn i första hand. Om hennes son går till henne och är totalt nedbruten och förkrossad så kommer hon säkert trycka undan sina egna tankar och känslor gällande barnbarnet för att stötta och hjälpa honom. Visst kan jag ha fel men det är vad jag tror iallafall.

    Du måste känna efter vad som är den bästa lösningen i det här. Kanske med hjälp av en kurator om det känns helt omöjligt ? Jag tror tyvärr inte att det finns någon ?mindre smärtsam? väg ut ur det här hur gärna jag än skulle vilja rådge dig en sådan. En av er kommer att bli fruktansvärt ledsen och besviken på den andre oavsett vad som görs. Kanske kommer han ändra sig tids nog. Det har hänt förr. Men det är inget du bör räkna med.

    Det du kan göra är att uppge honom som Pappan och fastställa faderskapet. D å gör du ju honom också till betalningsskyldig i minst 18 års tid. Det där med underhåll huruvida det är rätt att motvilliga fäder tvingas till det finns det många starka känslor kring och jag dömer ingen tjej för det vare sig man väljer att begära underhåll från killen eller inte. Det är ju dock pengar till barnets vård och omsorg och inte till mamman, så det är svårt att argumentera för att det skulle vara moraliskt fel på något sätt. Men hur du väljer att göra är bara upp till dig :)
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-09 22:16:57 följande:

    Jodå jag ska skriva hans namn när barnet är fött oavsett vad han tycker och säger.

    Nej hon är en underbar kvinnan problemet är att hon tar sin sons sidan . Och det förstår jag fullständigt, men det är ändå hennes barnbarns liv det handlar om inte hennes sons liv längre .

    Har lärt mig nu att inte bryr mig om dem längre dem finns inte i bilden . Ska försöka klarar mig själv . Men det gör bara ont att han inte ha kommer ha en pappa eller farmor medans mina andra barn har pappa och en farmor.????


    Jag förstår så väl hur du tänker och vill att det ska vara men hon är ändå hans Mamma. Och Mamma smäller alla dagar i veckan högre än Farmor/Mormor. Barnens välmående är viktigare än allt annat för barnbarnen är inte ens egna utan just ens barns barn. Barnbarnen kan aldrig på något sätt och vis bli Far och Morföräldrarnas ansvar bara för att barnet anser sig ha blivit förälder emot sin vilja och inte vill kännas vid sitt barn.

    Sen kanske hon vill träffa barnet någon gång i framtiden men det är en ickefråga i nuläget eftersom barnet inte ens är fött. Oavsett så kommer barnbarnet aldrig bli viktigare för henne än sitt barn.

    Kanske kommer han runt något tag och vill vara involverad även personligen. Kanske gör han inte det. Just den biten kan bara han välja och ingen annan hur hårt och orättvist det än känns. Jag hoppas för din skull att allt ska sluta bra trots allt.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-10 02:33:37 följande:

    Vet du vad du kan inte jämföra dig med honom ursäkta där faktiskt du var 18 år som sagt han är fucking 31 år.

    Spelar ingen roll om man är inte redo för nånting man har gjort, man ska tar sitt fucking ansvar och sluta feeel sorry for yourself.

    Angående hans mamma i dont give a fuck.

    Om hon är på hans sidan eller inte . Har en son själv,

    Hade min son gjort så mot en tjej tror mig skulle stöta honom finnas där för honom , skulle även säga till honom att tar sitt ansvar för barnet . Jag skulle finnas där för hans tjej eller ex spelar ingen roll. Barnet är oskyldig den bad oss inte tar hit honom till världen. Tänk på att du var 18 år inte 31. De har haft sina möjligheter nu under tiden jag är gravid . Tyvärr är dörrarna för de redan stängt både för han och hans familj.

    Jag har också en familjen som bryr sig om mig . Som Stödjar mig som vill att allting ska bra och att han ska tar sitt ansvar. Tror ni jag mår bra utav detta ?

    Han mår inte sämre än mig trust me det gör han inte. Han går inte genom graviditetens depression, han kräks inte varje dag , han gråter inte över sina känslor.

    Rådfrågade inte folk här för påhopp utan för råd. Er råd är ingen nytta . Vissa folk här från som sina problem när ni var 18 år nej jag prata om nuläget.

    Som jag skrev innan en smart , snäll kille tar sitt ansvar man fly aldrig ifrån sina problem tyvärr då är man inte en man sorry men så är det.


    Men vart skriver jag att jag har jämfört mig själv med honom och påstått att det är en identisk situation ? Det enda jag har sagt är att jag kan förstå en killes känslor kring en oplanerad graviditet eftersom jag själv är kille. Inget mer. Jag har aldrig påstått att jag tycker han gör rätt....

    Du verkar ju inte ens vilja lyssna på det vi andra säger ? RÅD innebär inte bara att få MEDHÅLL. Skriver man om sitt liv och sin situation på ett öppet forum som Familjeliv så får man vara beredd på att få massor av olika svar och inte bara sånt man gillar.

    Om du tror att det bara är att stänga ute honom när barnet är fött om han skulle ändra sig och vilja ha kontakt då, bara för att du inte tycker att han varit schysst mot dig under graviditetens gång, så tar du fel. Det kommer domstolen upplysa dig om ifall han vänder sig dit. Dom tar ingen hänsyn alls till vad han och du sagt till varandra efter att du blev gravid eller att du tycker att han varit feg och taskig mot dig. Barnet har fortfarande precis lika mycket rätt till kontakt med 2 föräldrar.....
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-10 14:57:58 följande:

    Okej hoppas att de kan hjälpa honom då. För jag ska flytta utomlands där och då kan inte abslout inte ta med sig svenska lag dit


    Det ska du inte vara helt säker på att du kommer undan med. Sverige har samarbetsavtal om sånt här med många länder. Dessutom är FN?s barnkonvention lag sedan årsskiftet, vilket ökar domstolarnas möjligheter att ingripa mot umgängessabotage.

    Hör du verkligen inte själv hur dumt det du säger låter ? Tänk på det ofödda barnet och de barn du redan har någon gång, och inte bara på dig själv och din egen hämndlystnad ! Det kommer bara slå tillbaka mot dig själv.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-10 21:38:11 följande:

    Snälla människan hör du på dig själv?

    Han vill inte har detta barnet

    Vad är det ni vill att jag ska göra , jag kommer ha ensam vårdnad för honom han finns inte med i bilden längre , därför kommer vi flytta och det är ingen som kommer komma efter mig jag har kollat upp det med min ex maken som är ADVOKAT. Jag har all rätt för denna barnen eftersom han inte vill ha den. Jag fly inte utan vill starta om mitt liv. Flytta med ex maken som har fått ett nytt jobb utomlands. Han är min bästa vän även vi är inte tillsammans. Det är ingen hämnd tror mig! Har sagt att han får åka dit och hälsa på om han vill träffa sitt barn


    1. Ja han vill inte ha detta barnet......JUST NU....hur det blir sen vet du ingenting om

    2. Han kan ändra sig. Och skulle han då ta rättslig strid mot dig om rätt till barnet så kommer du med stor sannolikhet tvingas gå med på något arrangemang om ?umgängesrätt?.... Av det naturliga skälet att det är hans biologiska kött och blod också. Inte bara ditt.

    Domstolarna bryr sig inte ett skit om han sagt det ena eller det andra till dig under graviditeten eller om du tycker att han har varit taskig och orättvis mot dig. De har bara barnets bästa för ögonen. De skiter fullständigt i vad du tycker om Pappan såvida han inte är farlig för barnet... Och du säger ju själv att han är helt underbar så...

    Kontentan är JA du får behålla och föda ett barn emot mannens vilja och tvinga honom att betala underhåll. MEN du måste vara medveten om att det inte är ett problemfritt val och kan slå tillbaka hårt mot dig om han skulle välja att ta rättslig strid för sitt barn senare. Det är ingen åsikt. Det är fakta.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-16 00:02:23 följande:

    dem får göra det. fortfarande är det jag som kommer ha hela vårdnad spelar ingen roll vad han kommer säga senare , det är mitt barn / beslut punkt slut och hur det kommer ser ut i framtiden har ingenting med ditt åsikter och göra.

    han vet att jag ska flytta. Jag fly inte för jag är inte som han. utan vill bort från den här staden och det har jag velat göra innan jag ens träffade honom. 


    Om han går till domstol för att få rätt att träffa sitt barn så spelar det i allra högsta grad roll vad han säger. Såvida han inte är någon våldsman (och det säger du ju själv att han inte är) så kommer domstolen att ge honom rätt till det.

    Ett barn har alltid 2 biologiska föräldrar och rätt till kontakt med båda alldeles oavsett vad föräldrarna tycker om varandra. Det är fakta. Barnet växer i din kropp och så länge bestämmer du över graviditeten. Men när barnet är fött så har även han rättigheter eftersom barnet är precis lika mycket hans som ditt.
  • Richard1986
    Anonym (Cilla) skrev 2020-01-19 12:10:56 följande:

    Så är det.Men finns fler pappor än mammor som inte vill ta hand om sina barn.Man kan inte tvinga någon.


    Precis så är det. Hon kan välja att föda även om han inte vill. Han kan tvingas till att betala underhåll när barnet är fött, men han kan inte tvingas till att finnas i barnets liv om han inte vill det.
Svar på tråden ensam &gravid