• Yudita

    ensam &gravid

    Hej Tjejer! 
    jag vet inte hur jag ska ens börjar , är helt knäckt just nu. 
    Är gravid med en kille jag dejtade i 5 månader , fick reda på att jag var gravid i november 2019 idag är jag gravid i vecka 13. killen vill abslout inte vara delaktig i barnets liv , han vill att jag ska göra abort och det vill inte jag. Ringde honom och försökte får honom att vara delaktig , han har sagt till mig att han inte vill han mår inte bra utav att jag är gravid att jag ska göra abort. 
    Jag tycker verkligen synd om den här barnet vet inte hur jag ska tar det nu under graviditet mår så fruktansvärt dåligt. Han förändrade helt så fort han fick reda på att jag var gravid. kille hör inte av sig längre till mig och han bor 10 min ifrån mig . enligt honom så hatar han mig för detta. 
    Jag behåller inte barnet bara för att ha honom kvar i mitt liv. jag gjorde det för att jag är emot aborter , gjorde det tidgiare en gång ska bara säga att jag mådde riktigt dåligt vill inte går genom det igen. vad ska jag göra? behöver lite råd , jag tänker på detta hela tiden.
    Killen HATAR mig bokstavligen Gråter

  • Svar på tråden ensam &gravid
  • Solarn
    Yudita skrev 2020-01-08 13:18:22 följande:

    Hur ska jag skriva hans namn när han inte vill det? Han har sagt det tydligt och klart att han vill inte att jag ska säga hans namn, ????


    Vad menar du? Barnets rättigheter trumfar hans vilja så självklart ska du säga vem pappan är, det är ni skyldiga barnet.
    Anonym (Sara) skrev 2020-01-08 03:37:01 följande:

    När har han haft oskyddat samlag??

    Han kanske tänkte att eftersom TS tog p-piller så räknades det till som ett säkert preventivmedel?

    Om kvinnan går på p-piller räknas det inte som oskyddat samlag.

    Men visst, det var väl dumhet och brist på konsekvenstänk att han litade på att de var skyddade när TS sade sig ta sig ta p-piller...


    100 % säkert är inget skydd, det är väl ändå alla vuxna medvetna om. Har man sex kan det bli barn.
  • enable007

    Synd att det finns såna människor , speciell i den åldern ! Skit i han och behåll barnet , låt han aldrig träffa hans barn !!!! Idiot

  • Yudita
    Solarn skrev 2020-01-08 15:11:42 följande:
    Vad menar du? Barnets rättigheter trumfar hans vilja så självklart ska du säga vem pappan är, det är ni skyldiga barnet.
    Anonym (Sara) skrev 2020-01-08 03:37:01 följande:

    När har han haft oskyddat samlag??

    Han kanske tänkte att eftersom TS tog p-piller så räknades det till som ett säkert preventivmedel?

    Om kvinnan går på p-piller räknas det inte som oskyddat samlag.

    Men visst, det var väl dumhet och brist på konsekvenstänk att han litade på att de var skyddade när TS sade sig ta sig ta p-piller...


    100 % säkert är inget skydd, det är väl ändå alla vuxna medvetna om. Har man sex kan det bli barn
    jamen det klart att vi 'är skyldig barnet det. 
    Jag kommer säga det oavsett vad han än säger.
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-08 13:30:37 följande:

    Richard .

    jag har sagt till honom , att jag tar hand om resten bara att han 'är delaktig. Han fick även bor hos mig om han ville. Men han är inte redo för detta ,det spelar ingen liksom. 

    Det är bra att du inte prata ont om henne när din dotter när där, det är bra.

    Jo, klart att jag var chockad. Förväntade mig inte ett barn till med någon jag inte älskar, det blev som det blev. 

    berättade ditt ex för dina föräldrar om din dotter? ville de vara delaktig i hennes liv? 

    hur var deras relation till varandra hur tog de det ?

    lite nyfiken bara , fundera på att fråga hans mamma om hon vill vara delaktig.


    Och är han inte redo för detta så är det desvärre inte särskilt mycket du kan göra. Både du och jag vet att föräldraskap kräver comittment. Ibland comittment as hell. Är han inte beredd till det så kan det rent av vara bättre för barnet om han inte är involverad alls. Bättre det än att han kommer in och går ut ur barnets liv som han vill...

    Jag berättade tidigt för mina föräldrar om mitt äldsta barn. Jag var chockad och lost och orkade inte bära på vetskapen ensam. Vi har alltid stått varandra mycket nära och de har alltid stöttat mig men samtidigt aldrig heller varit i konflikt med barnets mamma på något sätt eller skuldbelagt henne för graviditeten på något sätt.

    Det kan vara en god idé att inte stänga dörren för hans Mamma. Men du får ha fingertoppskänsla där för det kan också göra det ännu mera infekterat med honom. Du måste känna efter vad som känns bäst i just din situation. Jag är av åsikten att far och mor-föräldrar har ingen automatisk ?rätt? till att träffa barnbarnen. Det är en fråga för båda föräldrarna att avgöra som jag ser det. En åsikt som delas av mina föräldrar tror jag då de så vitt jag vet aldrig försökt träffa något av mina barn utan att jag vetat om det. Min äldsta dotter träffade dom för första gången efter att jag hade valt att acceptera henne och vara en närvarande förälder. Då var hon några månader.
  • Yudita
    Richard1986 skrev 2020-01-08 16:40:17 följande:
    Och är han inte redo för detta så är det desvärre inte särskilt mycket du kan göra. Både du och jag vet att föräldraskap kräver comittment. Ibland comittment as hell. Är han inte beredd till det så kan det rent av vara bättre för barnet om han inte är involverad alls. Bättre det än att han kommer in och går ut ur barnets liv som han vill...

    Jag berättade tidigt för mina föräldrar om mitt äldsta barn. Jag var chockad och lost och orkade inte bära på vetskapen ensam. Vi har alltid stått varandra mycket nära och de har alltid stöttat mig men samtidigt aldrig heller varit i konflikt med barnets mamma på något sätt eller skuldbelagt henne för graviditeten på något sätt.

    Det kan vara en god idé att inte stänga dörren för hans Mamma. Men du får ha fingertoppskänsla där för det kan också göra det ännu mera infekterat med honom. Du måste känna efter vad som känns bäst i just din situation. Jag är av åsikten att far och mor-föräldrar har ingen automatisk ?rätt? till att träffa barnbarnen. Det är en fråga för båda föräldrarna att avgöra som jag ser det. En åsikt som delas av mina föräldrar tror jag då de så vitt jag vet aldrig försökt träffa något av mina barn utan att jag vetat om det. Min äldsta dotter träffade dom för första gången efter att jag hade valt att acceptera henne och vara en närvarande förälder. Då var hon några månader.
    OK. När du säger så , så räknar jag inte alls med honom längre. Har bara svårt att glömma bort honom och gör detta själv, när jag vet att han bor 10 min ifrån mig.

    okej det bra att dem inte gjorde det.

    Men som jag vet . så har jag hört att han har sagt till sin mamma att han inte vill detta , hon lät jätte ledsen i telefonen, lät som hon förväntade sig att jag skulle säga vill du vara delaktig. Som jag känner mig själv så är jag en ganska lätt person att göra med , tror att dörren kommer alltid vara öppen för alla de. skulle mår bättre om jag fick lära känna dem. Tror inte jag skulle våga lämna ifrån mig mitt barn till folk jag inte känner.

    så min frågan är : sist jag snackade med hans mamma hon lätt jätte trevlig. 
    skulle gärna vilja lära känna henne vill så himla mycket att hon ska vara delaktig men våga inte fråga , är rädda att SM ska blir arg på mig att jag går bakom hans rygg. Gråter en del av mig säger att han kommer ändra sig vet inte om jag bara inbilda mig eller är för att han ska vara med i bilden . i dont know. både jag och han  kommer inte från sthlm han är från sandviken och hel flocken där och jag gbg hela familjen där ,så skulle verkligen behöva hans hjälp. Vill tillbaka till min Juristutbildning nästa år , kommer inte klarar det utan honom känns det som. låter säkert dumt
  • Richard1986
    Yudita skrev 2020-01-08 17:42:07 följande:

    OK. När du säger så , så räknar jag inte alls med honom längre. Har bara svårt att glömma bort honom och gör detta själv, när jag vet att han bor 10 min ifrån mig.

    okej det bra att dem inte gjorde det.

    Men som jag vet . så har jag hört att han har sagt till sin mamma att han inte vill detta , hon lät jätte ledsen i telefonen, lät som hon förväntade sig att jag skulle säga vill du vara delaktig. Som jag känner mig själv så är jag en ganska lätt person att göra med , tror att dörren kommer alltid vara öppen för alla de. skulle mår bättre om jag fick lära känna dem. Tror inte jag skulle våga lämna ifrån mig mitt barn till folk jag inte känner.

    så min frågan är : sist jag snackade med hans mamma hon lätt jätte trevlig. 

    skulle gärna vilja lära känna henne vill så himla mycket att hon ska vara delaktig men våga inte fråga , är rädda att SM ska blir arg på mig att jag går bakom hans rygg.  en del av mig säger att han kommer ändra sig vet inte om jag bara inbilda mig eller är för att han ska vara med i bilden . i dont know. både jag och han  kommer inte från sthlm han är från sandviken och hel flocken där och jag gbg hela familjen där ,så skulle verkligen behöva hans hjälp. Vill tillbaka till min Juristutbildning nästa år , kommer inte klarar det utan honom känns det som. låter säkert dumt


    Jag förstår att det är en jättejobbig situation. Allra helst när ni bor så nära varann också.

    Jag förstår också att du vill kunna återuppta din stora livsdröm så snart som det är möjligt. Jag vet inte vad hans Mamma tycker och tänker förutom det han uppenbarligen har sagt till henne att han inte alls vill bli Pappa och inte vill vara inblandad. Jag tänker att det är säkert svårt för henne också. Föds barnet så får hon ju ett biologiskt barnbarn oavsett vad hennes son säger och som förälder/farförälder är det nog klart att man tänker och funderar när man känner till barnets existens. Men jag tänker också att för de flesta föräldrar så kommer nog föräldrarollen och viljan att stötta och hjälpa sitt barn före alla andra släktingar, ja före även barnbarn i första hand. Om hennes son går till henne och är totalt nedbruten och förkrossad så kommer hon säkert trycka undan sina egna tankar och känslor gällande barnbarnet för att stötta och hjälpa honom. Visst kan jag ha fel men det är vad jag tror iallafall.

    Du måste känna efter vad som är den bästa lösningen i det här. Kanske med hjälp av en kurator om det känns helt omöjligt ? Jag tror tyvärr inte att det finns någon ?mindre smärtsam? väg ut ur det här hur gärna jag än skulle vilja rådge dig en sådan. En av er kommer att bli fruktansvärt ledsen och besviken på den andre oavsett vad som görs. Kanske kommer han ändra sig tids nog. Det har hänt förr. Men det är inget du bör räkna med.

    Det du kan göra är att uppge honom som Pappan och fastställa faderskapet. D å gör du ju honom också till betalningsskyldig i minst 18 års tid. Det där med underhåll huruvida det är rätt att motvilliga fäder tvingas till det finns det många starka känslor kring och jag dömer ingen tjej för det vare sig man väljer att begära underhåll från killen eller inte. Det är ju dock pengar till barnets vård och omsorg och inte till mamman, så det är svårt att argumentera för att det skulle vara moraliskt fel på något sätt. Men hur du väljer att göra är bara upp till dig :)
  • Anonym (Sara)
    Yudita skrev 2020-01-08 15:49:06 följande:

    Ja skyddade mig inte han


    Vad menar du? Han litade väl på att NI var skyddade eftersom du sa att du tog p-piller?

    Men du verkar skylla på honom för att HAN inte använde kondom OCKSÅ?

    Nu är det som det är, och väljer du att behålla så är det inget alternativ att inte ange honom som pappan. Det fungerar inte så i Sverige att man bara kan skriva "fader okänd".

    Jag tycker absolut att du kan ha kontakt med hans mamma om du tycker det känns bra!

    Det är säkert en svår sits för henne med, jag själv som mamma till en ung vuxen son kan relatera till det.
  • Anonym (Sara)
    Yudita skrev 2020-01-08 15:49:06 följande:

    Ja skyddade mig inte han


    Vad menar du? Han litade väl på att NI var skyddade eftersom du sa att du tog p-piller?

    Men du verkar skylla på honom för att HAN inte använde kondom OCKSÅ?

    Nu är det som det är, och väljer du att behålla så är det inget alternativ att inte ange honom som pappan. Det fungerar inte så i Sverige att man bara kan skriva "fader okänd".

    Jag tycker absolut att du kan ha kontakt med hans mamma om du tycker det känns bra!

    Det är säkert en svår sits för henne med, jag själv som mamma till en ung vuxen son kan relatera till det.
  • Anonym (Förstår)

    Jag är kvinna och mamma till två. Jag förstår honom. Även om han inte agerar rätt. Jag ville enbart ha barn om jag kunde ge dom den absolut bästa pappan och de bästa förutsättningarna för att få en trygg kärnfamilj.

    Hade jag varit fin kille så hade jag hatat den som behöll barnet. Det hade ju varit den personen som hindrat mig från att kunna ge mitt barn dessa saker. Personen hade tvingat mitt framtida barn att växa upp i en situation som jag inte anser är bra. Personen hade också krossat mina drömmar om att få en stark och trygg kärnfamilj. Jag hade tvingats ett liv med styvföräldrar, styvsyskon, varannanvecka boende mm. Kanske inte rätt men det är känslor.

    Jag lever i en lycklig kärnfamilj med en fantastisk man och det livet hade jag aldrig velat missa.

Svar på tråden ensam &gravid