Ett eller flera barn som äldre förstagångsförälder?

Jag var 35 när jag oplanerat blev gravid med första, eller de två första rättare sagt då det var tvillingar.

Är nu 42 och väntar lillasyster nu i januari. Var egentligen färdig, men sambon/bonus ville ha biologiska barn så då gav vi det ett försök och det tog sig på cykel 4.

Tja, jag får väl be om ursäkt att fakta inte passar dina önskemål och att jag försökte vara hjälpsam, det uppskattades ju uppenbarligen inte.

För det första, så roligt att du har träffat någon som du vill skaffa barn med och som vill skaffa barn med dig :) För det andra, bara kör. Ni vill ha barn båda två och då finns det inget att tveka på. Ni behöver ju inte bestämma med en gång om ni vill ha ett eller fler barn. Som andra så (o)vänligt har påpekat i tråden innan vet man ju aldrig om det blir några barn så njut av att ni ska försöka istället! Det är ju en fantastisk tid på många sätt när man äntligen får försöka.

Jag och min man har fyra barn tätt. Vi var inte fertilitetsmässigt så gamla när vi blev gravida men vi vet iaf hur det är att ha flera barn och att ha dem tätt. Jag fyller strax 37 och visst kan jag känna mig lite trött, eller mycket trött kanske är mer rätt. Om det beror på att vi har fyra små barn eller om det beror på min ålder är svårt att säga. Men samtidigt skulle jag aldrig önska mig ett annat liv. Barnen är värd all trötthet i världen. Kärleken till dem överskuggar allt. Och så känner nog 99 procent av alla föräldrar tror jag.

Angående jobb så är det klart att du/ni kommer vara borta en del om ni får flera barn tätt, men som någon annan klokt sa ovanför i tråden så finns det nog ingen som på sin dödsbädd ångrar att den inte jobbade mer! Så brukar jag alltid tänka när jag har stora val att göra. Det var därför det blev ett fjärde barn för oss. Tre hade förstås räckt gott och väl, men jag hade en längtan och jag hade nog alltid gått runt och undrat vem den fjärde skulle ha varit om vi inte hade försökt.

Sen tycker jag att du ska försöka släppa oron över din fertilitet så gott det går. Vänta inte längre nu om ni båda är överens om att försöka, men gå inte heller runt och ha panik för att det är kört. Det går ju faktiskt bra för många att få barn mellan 35-40. Efter 40 blir det ju absolut lurigare. Men där är du inte än! Stort lycka till! Hoppas att det blir ett eller flera fina barn snart!

Fast ställer du en fråga kanske inte alla svarar det du hoppas? Jag hoppas verkligen att din önskan om flera barn slår in, men det kan vara klokt att fålla nere förväntningarna lite..

Med det sagt: Jag började vid 36 och har två fina friska barn. Det tog lite tid att bli gravid, men det kan det ju göra för alla.

Hjälpsam är en sak men att upprepa just hur SVÅRT DET ÄR ser jag inte vitsen med. Poängtera det eller varna men varför lyfta det så många gånger? Vad vill du att den i min sits ska svara mer än ?ok, tack för varning?? Det är vad jag undrar.

Nej, men att få det upprepat som varning? Vad hjälper det? Går det inte att få barn kommer det vara något som kommer vara en gigantisk sorg men jag förstår inte poängen att upprepa det många gånger. Jag är medveten att det kan vara svårare, mycket svårare. Men det är lite som att upprepa för nån som tex fått en hörselskada som rejäl tinnitus att ?men bara så du vet kanske det inte nånsin försvinner. Bara så du vet. Chansen minskar också. Du kanske aldrig kan höra bra.? Vad hjälper det?

Ska ta ett andetag här bara. Får vara bättre på att formulera mina frågor framöver.

Många?? Jag skrev ETT inlägg! Tagga ner tonen vet ja!

Folk överdriver nått sjukt i denna tråden och många meningslösa anekdoter. 37 är inte jättegammalt, visst - fertiliteten BÖRJAR dala efter 35 men inte som att det betyder att de flesta garn problem vid 37. De flesta kan fint bli gravida då, ett fåtal har problem och en absolut minoritet kan ingen bli gravida. Men börja testa och sätt dig in i din kropps cykel och kanske tempa med en gång för att inte kasta bort tid om du känner dig stressad. Om vi nu ska hålla på med ankedotisk bevisföring - fick mitt första barn vid 31 efter 1 år med väldigt tajmade försök med tempning. Nu är jag 36 och gravid med nr 3, det fick på första försöket om man ens ska kalla det försök (låg en gång oskyddat på en weekend, hade ingen aning om det var äl ellee nått på g). Största skillnaden då mot nu är nog att jag var mer vältränad och i bättre form nu sista gången, så skulle jag då som resten av idiotierna här vara anekdotisk så råder jag om att äta ganska nytttigt och träna.

Och ang detta med att missa ÄL - ofta känner man ju kanske av ÄL men du vill ju maxa och ligga de 4 dagarna innan ÄL för atr maxa chansen. Efter ägget släppt (som du kanKe känner) är det ju ofta för sent. Så det är ett ganska bra tips att verkligen sätta dig in i det om du känner dig stressad. Ang att evt få barn tätt - börja med en ni och sen se om ni överhuvudtaget kan tänka er en nr 2 tätt, det är inte säkert man har lust på baren sig graviditeten eller bebisen så fort efter nr 1 så ingen idé att överanaöysera det i förväg.

Det var tredje svaret som lyfte samma sak - hur svårt det kunde vara/är. Ber om ursäkt om jag i frustrationen tog det på en person - men när flera svar direkt kommer med varningar, scenarier om hur fel det gått för andra och att jag nog inte har koll på saker jag tror jag har koll på så ångrade jag bara lite att jag ställde frågan om hur det är med att få barn tätt eftersom jag (om jag nu skulle ha turen att kunna få flera barn) inte riktigt kanske kan vänta 3-4 år innan man försöker för barn 2, om jag nu kan få ett barn 1.

Som sagt, jag får jobba på hur jag formulerar mig framöver.