• Mii82

    Ett eller flera barn som äldre förstagångsförälder?

    Hej!

    Har iaf i 10 års tid velat bli förälder, men är nu vid 37 fortfarande barnlös pga att jag inte träffat någon tidigare. Nu har jag dock en helt fantastisk sambo där jag känner allt allt är rätt och han vore en helt fantastisk pappa.

    Men. Jag är ju 37, så det känns som att tiden springer ifrån mig. Har ?alltid? tänkt att jag skulle vilja ha två barn eftersom jag själv haft syskon och gillat det. Men jag känner en extrem tidsångest nu pga min ålder. Skaffar vi två så borde vi ju kanske försöka ta det nästan på en gång - men hur funkar det rent praktiskt? Har nån erfarenheter med jobb? Ork? Man blir ju borta länge i en klump känns det som.

    Har någon erfarenheter att dela med sig av? Tanken har ju kommit att det är ?försent? med allt, samtidigt är det en sån stark dröm hos mig att skaffa barn...

  • Svar på tråden Ett eller flera barn som äldre förstagångsförälder?
  • Anonym (MM)

    Du är ung ännu! Absolut inte för gammal. Kör på och strunta i om någon annan har åsikter om era val. Jag tycker att 37 inte är någon ålder alls, varför tycker du att du är för gammal? 

  • Anonym (XXX)

    Jag tycker att du ska välja mellan inga barn och två barn. Jag är själv enda barn till gamla föräldrar, och jag hade en ensam, isolerad, glädjelös barndom och ungdom. Hade väldigt svårt att frigöra mig, ta mig ut, börja träffa killar o.s.v.. Kom efter med allting. Inget som jag önskar någon annan.

    Klart det är jobbigt med två barn tätt, men det är ALLTID jobbigt med småbarn. Spriderr man ut dem i tiden så blir det lite lättare, men å andra sidan så tar ju då den jobbiga småbarnsperioden en längre tid av ens liv. Och detta gäller vare sig man är en ung eller "gammal" mamma, för den delen.

  • Anonym (mn)
    Mii82 skrev 2020-01-10 09:51:42 följande:

    Hej!

    Har iaf i 10 års tid velat bli förälder, men är nu vid 37 fortfarande barnlös pga att jag inte träffat någon tidigare. Nu har jag dock en helt fantastisk sambo där jag känner allt allt är rätt och han vore en helt fantastisk pappa.

    Men. Jag är ju 37, så det känns som att tiden springer ifrån mig. Har ?alltid? tänkt att jag skulle vilja ha två barn eftersom jag själv haft syskon och gillat det. Men jag känner en extrem tidsångest nu pga min ålder. Skaffar vi två så borde vi ju kanske försöka ta det nästan på en gång - men hur funkar det rent praktiskt? Har nån erfarenheter med jobb? Ork? Man blir ju borta länge i en klump känns det som.

    Har någon erfarenheter att dela med sig av? Tanken har ju kommit att det är ?försent? med allt, samtidigt är det en sån stark dröm hos mig att skaffa barn...


    Min mor som i alla år arbetat med barn, sedan hon var 14 faktiskt säger alltid att det är lättare med barn tätt för de har mer glädje av varandra och som förälder är det lättare när de gillar ungefär samma saker samtidigt. Hon har haft hand om trillingar vilket var lättare än att ha en ettåring och en fyraåring. Enligt henne alltså. 

    Jag upplever det också själv, en ettåring och en fyraåring är inte roade av samma saker, kan inte göra samma saker och man får som föräldrar oftare dela upp sig och göra saker på var sitt håll. Har själv tre år mellan mina men min äldsta har asperger och är fortfarande som vuxen barnsligt förtjust i tecknat och relativt barnsliga lekar/spel. Det gjorde att det var rätt lätt ganska långt upp, tills den yngre började ledsna på den typen av lekar och filmer.
  • Anonym (mn)
    Mii82 skrev 2020-01-10 09:51:42 följande:

    Hej!

    Har iaf i 10 års tid velat bli förälder, men är nu vid 37 fortfarande barnlös pga att jag inte träffat någon tidigare. Nu har jag dock en helt fantastisk sambo där jag känner allt allt är rätt och han vore en helt fantastisk pappa.

    Men. Jag är ju 37, så det känns som att tiden springer ifrån mig. Har ?alltid? tänkt att jag skulle vilja ha två barn eftersom jag själv haft syskon och gillat det. Men jag känner en extrem tidsångest nu pga min ålder. Skaffar vi två så borde vi ju kanske försöka ta det nästan på en gång - men hur funkar det rent praktiskt? Har nån erfarenheter med jobb? Ork? Man blir ju borta länge i en klump känns det som.

    Har någon erfarenheter att dela med sig av? Tanken har ju kommit att det är ?försent? med allt, samtidigt är det en sån stark dröm hos mig att skaffa barn...


    Glömde skriva haha. Så, min mening är att ja, skaffa dem tätt. Det är också svårare att få ihop allt med två istället för ett än vad det är att få ett tredje. Då har man redan vanan inne. Om ni nu siktar på fler än två Med tre får man plats i en vanlig bil, fler då får man skaffa stor bil. 

    Kör på och lycka till!
  • Anonym (Realism)

    Det är inte ens säkert att ni kan få ett barn. Testa först det NU. Vänta inte alls mer.

  • Zakopane

    Jag fick en sladdis vid 40 års ålder o blev gravid igen när lillen var sju månader = en sladdis till vid 41 år.

    Inte alla har svårt att bli gravida. Du kanske tillhör de fertila, ts!

    Lycka till!

  • Anonym (najda)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-01-10 21:54:42 följande:

    Fast det är inte så fertilitet fungerar iaf. Du blir inte mindre gravid för att du vet om och bekymrar dig över riskerna. Folk gillar ofta att ta upp att man har svårare att bli gravid om man är stressad, det är bs i grund och botten. Det ska vara så pass tuff och långvarig stress isf att det påverkar din menscykel, så om den är ok är det ingen fara.


    skitsnack. det räcker med mindre stress än så. binjurarna är superbra på att sno hormonet som senare ska bli progesteron och göra om det till stresshormoner.
  • Anonym (Johanna)

    Man kan inte veta i förväg hur det kommer att bli med ett eller två barn. Jag har två år mellan mina och mitt första barn var så lätt ända tills lillebror kom. I tvåårsåldern blev mitt första barn plötsligt trotsigt och kunde få för sig att springa ifrån mig på lekplatser och annat farligt bus. Det är ju ganska vanligt att barn är olika lätta i olika perioder. Sedan när båda barnen var större så har jag alltid upplevt att det varit enklare att umgås med dem var och en för sig. Och då har jag ändå lätta barn, mitt första barn blev lättare igen efter treårsåldern. Det har ofta känts som att alla konflikter vi har haft familjen har varit mellan syskonen. De kan gå från bästisar till osams på två sekunder. Men hade de inte haft varandra att bli osams med så hade de kanske blivit osams med oss istället, vem vet. Mina barn kommer väldigt bra överens för det mesta och har lekt mycket genom åren. De tar hand om varandra och tycker om varandra. Andra syskon i min närhet är avundsjuka på varandra och gör varandra illa. Det är olika. 

    Men en sak som är väldigt markant i min bekantskapskrets är att om barnen har svårigheter av allvarligare slag, så märks oftast inte det så väl i småbarnsåren. Ofta har man upptäckt autism, svår ADHD, trotssyndrom osv när barnen är över 2-3. Och föräldrarna har inte förstått vidden av problemet förrän barnen är 4-8 år. Och då står de redan där med många täta syskon och har kaos i sina liv och föräldrarna räcker inte till. Så kolla upp om ni har autism, ADHD, tvångstankar i släkten innan ni skaffar täta syskon, ärftligheten är hög. 

  • Mrs Moneybags
    Anonym (najda) skrev 2020-11-25 06:39:00 följande:
    skitsnack. det räcker med mindre stress än så. binjurarna är superbra på att sno hormonet som senare ska bli progesteron och göra om det till stresshormoner.
    Hur kommer det sig då att kvinnor i krig och svältområden blir gravida? Den typen av stress övergår nog det mesta som kvinnor i den här delen av världen har gått igenom...

    Till TS: jag fick barn vid 40, blev gravid på första försöket. Om jag ville ha två, skulle jag försöka skaffa två (om jag var du). Lika bra att sätta igång på en gång.  Det behöver absolut inte vara svårare att bli gravid vid 37 än vid 27. Det finns även studier som visar på det. Lycka till! 
Svar på tråden Ett eller flera barn som äldre förstagångsförälder?