Har en diskussion med några vänner där en anser att man SKA ha gemensam ekonomi när man flyttar ihop med sin respektive och definitivt ha det när man skaffar barn. Och den andra tycker inte att man ska ha det, utan dela allt på mitten, även med blöjor och babykläder osv.
Jag och min festman har gemensam ekonomi och de började vi ha redan när vi blev tillsammans, det passar oss.
Hur gör ni?
Vid delade 50/50 i början när vi flyttade ihop. Efter något år delade vi procentuellt. När vi började prata om att skaffa barn så började vi med delad...
Jag har varit gift två gånger och fick barn i båda äktenskapen.
Hade helt gemensam ekonomi båda gångerna.
Sedan skilde jag mig och efter en del år träffade jag min sambo och nu har vi bott ihop i ca tio år och har helt skilda ekonomier. Vi delar 50/50 på alla gemensamma utgifter samt mat. Resten förfogar vi över själva.
Jag kommer aldrig mer dela min ekonomi med någon.
Är man en familj så är man. I en familj finns inga snyltare och man tar hand om varandra. Man köper hela paketet. Problemet idag är att folk flyttar ihop på så lösa boliner och att ekonomin då ofta blir ett problem.
Vi har gemensam ekonomi men när vi träffades var vi båda luspanka studenter och har sedan i omgångar varit den som har dragit in mest pengar eller den som inte dragit in något alls. Vi har båda gjort uppoffringar för varandras utbildningar och karriärer och fördelat inkomstbortfall vid föräldraledighet för barnen. Det är skillnad om man går in i en relation då man har större ansvar, utgifter och/eller tillgångar som man kanske bör ta hand om. Jag tycker att man i en familj ska leva relativt jämlikt i vardagen och även långsiktigt så att båda kan ha en trygg ålderdom. Man ska ta hand om varandra och inte bara sig själv. Hur man sedan fördelar det är upp till de inblandade.
Vi har ett mellanting. Är gifta sedan många år med gemensamma barn. För över en dumma till ett gemensamt konto och betalar gemensamma utgifter (mat, försäkringar, saker till barn el etc) därifrån. Det som blir över när ny lön kommer sparar vi.
Dock betalar vi egna räkningar själva och sparar separat. Trots äktenskap och barn är vi eniga om att vi aldrig aldrig aldrig vill ha helt gemensamt. Vill båda känna oss fria att göra vad vi vill med våra pengar.
Vi har ett mellanting. Är gifta sedan många år med gemensamma barn. För över en dumma till ett gemensamt konto och betalar gemensamma utgifter (mat, försäkringar, saker till barn el etc) därifrån. Det som blir över när ny lön kommer sparar vi.
Dock betalar vi egna räkningar själva och sparar separat. Trots äktenskap och barn är vi eniga om att vi aldrig aldrig aldrig vill ha helt gemensamt. Vill båda känna oss fria att göra vad vi vill med våra pengar.
Är man en familj så är man. I en familj finns inga snyltare och man tar hand om varandra. Man köper hela paketet. Problemet idag är att folk flyttar ihop på så lösa boliner och att ekonomin då ofta blir ett problem.
Är man en familj så är man. I en familj finns inga snyltare och man tar hand om varandra. Man köper hela paketet. Problemet idag är att folk flyttar ihop på så lösa boliner och att ekonomin då ofta blir ett problem.
Nyfiken, har skrivit något om de enskilda pengarna?
Vi har kört lite olika.
Sambos utan barn: delade alla räkningar lika och betalade varannan gång vi var och handlade, vartannat möbelinköp osv
Sambos med ett barn: satte in samma summa var på gemensamt konto som vi använde för alla räkningar samt gemensamma inköp (mat, möbler, barngrejer mm)
Undantag vid minskad inkomst (föräldraledig, arbetslöshet): Den som arbetar betalar alla räkningar och större inköp och den med mindre inkomst betalar i princip bara lite lagom med mat.
Förändring efter att båda var tillbaka på jobbet efter andra barnet: vi behåller 5000 kr var varje månad till eget sparande, nöjen och inköp. Resten går in på det gemensamma