Är riktigt irriterad men hur ska jag berätta

Klart man har med det att göra om man bor ihop.

Om inte annat så påverkar det ekonomin.

Nu kan man förvisso känna sig febrig vid psykisk ohälsa men det kan ju även vara så att hon säger att hon mår dåligt fysiskt för att inte berätta att det egentligen är psykiskt.

Undrar hur svaren hade varit om det var en man som sjukskrev sig när som pga av feber men gick på bio istället...

Som arbetsgivare hade jag blivit galen och hade min sambo betett sig som TS sambo så hade vi inte varit tillsammans, klart som fan att han har med det att göra, de bor ihop och planerar förmodligen en framtid tillsammans, ts sambo visar brist på ansvarstagande och verkar omogen, inget jag hade satsat på.

Skulle det bero på psykisk ohälsa så är det en helt annan sak men det verkar ju inte ens ts fundera på så det är väl inte det första man ska skrika, vissa människor är bara låta utan att vara deprimerade

Tänker som du. Jag hade absolut lämnat. 
Den där latmasken kan sitta väldigt hårt fast.

Varje gång jag sjukskrev mig när jag var ihop med min förra pojkvän fick han höra att det var för att jag var förkyld eller kände mig febrig och vissen. Aldrig i livet att jag hade berättat för honom de verkliga orsakerna för han var en sån som inte godkände att man kan må dåligt av något annat än fysiska tillstånd, i alla fall inte utan att det skulle "fixas" och att jag sen skulle "rycka upp mig". Svår PMS gilldes inte heller.

Du säger att din flickvän inte har psykiska problem men är du så tvärsäker egentligen? Många, många mörkar av olika aledningar.

+1

Jag hade nog velat lämna men kanske inte hade klarat det om jag redan var superkär. Och jag håller med om att hade det varit en man vi snackade om så hade det varit mycket mer kritiska svar.

TS - jag vet inte hur mycket du kan påverka henne. Hon kanske är sjuk ibland på riktigt, men det låter som hon sjukanmäler sig även när andra skulle gått till jobbet. Man är inte hemma för minsta lilla när man är en ansvarig vuxen människa. Hon beter sig väldigt omoget och själviskt eftersom hon saknar arbetsmoral.

Dock kanske det är just sådan hon är, och då vet jag inte om man kan påverka det. Jag skulle försöka ta upp det igen men tydligt, och be henne fundera på sin omgivning, sina kollegor. och hur hon uppfattas och hur hon vill uppfattas. Förstår hon också att chefen säkerligen inte är ärlig gällande överseendet? Kan det t.o.m. vara så att din flickvän intalar sig att hennes chef har förståelse, för att rättfärdiga sitt beteende/tona ner hur oansvarig hon är.

Jag jobbar på HR och jag kan säga att som arbetsgivare vet man vem som är sjuk på riktigt (vilket de flesta vuxna inte är 6 dgr på 1,5 månad... isf är det allvarliga hälsoproblem i grunden och då brukar en vuxen dela det med sin chef) och vem som bara är riktigt lat. Det märks när man tittar närmare på hur de presterar när de är på jobbet såklart och det brukar korrelera med frånvaro.

Beroende på hur hon tar diskussionen skulle jag verkligen fundera på ?är det här en typ av personlighet som jag vill leva mitt liv med?. Beteendet (latheten och själviskheten) är sällan isolerat till ett område.

Det var ju en väldigt generös/godtrogen arbetsgivare.

Vid fem sjukdomstillfällen inom 12 mån blev vi på förra stället nedkallade till företagsköterskan för att diskutera anledningen och ev. starta åtgärder från företagets sida, då man både tog allvarligt på så mycket frånvaro och hade system för att ge hjälp, såväl fysiskt som psykiskt. 

Både press och hjälp, beroende på hur man ser det. 

Du kanske ska definiera vad problemet är. Är det att du är orolig för henne och/eller att du stör dig? Är det här ett drag som spiller över generellt i er relation (tänker på du allmänt stör dig på att hon är ?lat?) eller är det just det här med jobbet bara?

Rent allmänt förstår jag inte vad du vill med ditt inlägg. Man kan aldrig förändra hur någon annan är och det här rör ju inte ens dig. Har ni en bra relation i övrigt så är det verkligen att göra en höna av en fjäder.

Eh, jo. En partners (brist på) moral kan definitivt störa en otroligt mycket.

Jag hade aldrig klarat att ha en relation med någon som jag uppfattar som en slacker, då en sådan förstörde min ena förälders liv.

Antingen jobbar man eller går man till läkare/psykolog om man har någon riktig sjukdom/problem, det finns inget annat i min värld. 

Det är väl något psykiskt. Min mamma sjukade sig väldigt ofta för några år sedan, sen insåg vi att det var en depression.

Är man så pass deprimerad att man inte klarar att gå till jobbet så vill man inte ens gå bio. INGET är intressant då.

TS- Jag talar som någon som varit deprimerad till den grad att det gick ut över mitt liv på många vis. Jag tycker verkligen hon bara låter som en slacker. Om hon nu inte är en slacker borde det komma fram i er dialog.

Jag håller inte på så själv, men jag kan ändå säga att OM jag skulle göra det, så skulle det vara min ensak. Jag vill inte ha en man som moraliserar och lägger sig i vad jag gör och inte gör. 

Jag tycker att det är tråkigt att det har blivit så här i Sverige. I andra länder skulle det här inte hända. Där är det mannen som försörjer familjen, och om kvinnan arbetar utanför hemmet, så lägger hon oftast de pengarna på sig själv. (Så är det i alla fall för mina tyska, franska och italienska vänninor.) Eller på typ saker till barnen som är roliga men inte nödvändiga, typ designerplagg, dyra leksaker.

Det är nog bara här i Sverige och i mindre utsträckning de andra skandinaviska länderna, som män tycker sig ha rätt att moralisera över att deras fruar inte arbetar, eller inte arbetar så mycket som han önskar...

Det du pratar om är en överenskommelse. Du kan väl inte tycka att alla människor i hela världen ska vilja leva exakt likadant? Folk får väl göra som dom vill i sina relationer. Det viktiga är ju att två parter i en relation tycker att upplägget känns bra.

Men nu handlar denna tråd om ifall det är okej beteende att sjukanmäla sig hit och dit, och vad man som partner har utrymme att tycka till om i den andra människans beteende. Du har åsikt om något helt annat och bemöter helt andra saker än vad som tagits upp.

Det är väl inte alls din ensak när det påverkar den gemensamma ekonomin heller?

Glöm det, du hade åkt ut på röven om du kom med det resonemanget och inte hade någon vettig anledning till att inte jobba.